I maj 2018 hade jag under en vecka det fantastiska tillfället att besöka Cebu, en ö på Filippinerna. Att besöka Filippinerna är intressant! Det är nog ingen slump att just reklamen för Filippinerna är Its More Fun In the Philippines. Filippinerna är känd för landet med den vänliga befolkningen, många fina stränder med kritvita stränder, azurblått hav med ett fantastiskt undervattensliv och en vacker frodig natur med många färgsprakande festivaler, du får mycket för pengarna.

Filippinernas 300 år som spansk koloni präglar landets historia och kultur, här möts Sydostasien och Europa i en härlig mix. Här har även funnits japanskt och slutligen amerikanskt inflytande innan de blev självständigt i slutet av andra världskriget vilket märks fortfarande.

Jag tror att livet är till för att levas och inte enbart till för drömmar.

Öar, hav och fina stränder.
Landet är ett ö-rike med ofattbara 7 107 öar varav endast 900 lär vara bebodda, vilket talar för sig själv att det finns många stränder att tillgå. Här kan man njuta av strandlivet utan att behöva trängas på stränderna och det är enkelt att finna dem. Strax utanför Cebu City ligger Mactan Island. Här trängs lyxhotellen som med sina privata stränder och stora poolområden bjuder på perfekt avslappning.

Det är stora avstånd så flyg är ofta nödvändigt, det finns flera lokala flygbolag som trafikerar öarna. När du reser runt i Filippinerna är det ett flygbolag som är billigare och som har i särklass flest rutter, det är Cebu Pacific Airlines. De har många resmål, men verkar trots det inte resa så mycket mellan öarna, utan de allra flesta resenärer tvingas byta i Manila eller någon annan av de större städerna. Det går många flighter varje dag till de mest populära resmålen. Tyvärr bli inte förvånad över förseningar eller inställda flighter med flygbolaget, det är snarare än regel än ett undantag att flyget går i rätt tid med Cebu Pacific Airlines.

Människorna.
Filippinarna är kända runt om i världen som det mycket vänliga folket. Här mötts man av ett genuint leende oavsett hur rik eller fattiga de är. Att möta filippinare känns alltid välkomnande, vänligt och respektfullt. Det finns en stor gästvänlighet hos dem, vilket gör att man snabbt trivs.

Att söka sig utanför turiststråken överallt i världen, det är då man finner de som bor och lever i landet. Sök dig utanför det tillrättalagda och upplev en annan kultur, den lokala kulturen. Det är ofta man blir inbjuden till bordet i en familj eller till deras veranda för att prata lite och kanske dricka lite kokosnöts juice eller låta sig bjudas på en banan eller papaya frukt. Det finns en nyfikenhet på mig och mina anhöriga.

Filippinerna är ett fattigt land och en viktig intäktskälla är de pengar som de 11 miljoner utlandsarbetande filippinarna skickar hem. Världens sjöfart skulle nog inte klara sig utan de många filippinska sjömännen som arbetar på många fartyg som trafikera på världshaven.

Många här hemma pratar om oroligheter i landet men det är bara på Mindanao och i Zulu arkipelagen längst ner i södern som UD avråder från resor. I övrigt känns det säkert. Alla hotell scannar inpassering med flygplatsdetektorer och många har även hundar.  Man känner sig väldigt välkommen överallt och möts med kalla handdukar, välkomstdrink och vackra halsband. Ibland stod det tom orkestrar utanför hotellen som spelade för anländande gäster.

Maten och dryck är annorlunda.
Filippinarna är stolta över sin mat och kallar den cross-over, dvs. med influenser från många kulturer. Jag åt olika bufféer på flera lyxhotell och även ute på öarna. Kosten är risbaserad med kött, fisk och grönsaker utan alltför mycket såser och tillbehör.

Om det är något som jag inte sätter så högt på listan så är det den filippinska maten. Den filippinska maten är verkligen en blandning av många asiatiska kök. Filippinarna själva gillar verkligen sin egen mat. Jag brukar beskriva maten som att den vore nog bättre med fler kryddor. De kryddor som används i det filippinska köket är ofta soja, vinäger och en del syrliga inslag. Det är vanligt att man äter mycket fisk och jag beställer ofta den lokal fisken på restauranger eller låter min filippinska tolk tillika chaufför hänvisa mig de måltider som jag intar.

Glöm inte att äta alla de färska och goda frukterna. I södra Filippinerna odlas den mycket söta och goda ananasen. I Visayan området finner du de solmogna Cebu mangos. Men prova gärna de lite mer ovanliga frukterna som finns att köpa på marknaderna och i varuhusen.

Överallt finner man den Filippinska ölen San Miguel. Likaså är den inhemska romen mycket billig. En flaska kan du köpa för cirka 8 kronor, den heter Tanduay. Coca Cola köper man på glas flaskor. Min favorit dryck till vardags är den sura och syrliga Calamansi juicen.

Shopping.
För den som gillar shopping finns det nog något för de flesta. Runt om i landet finns många stora SM Mall. Greenhills Shoppingcenter är också ett ställe att shoppa loss på. Glöm inte att varje stad i regel har sin egen marknadsdag. Där kan du förutom mat finna lokalt hantverk.

Då jag besökte ön Cebu och i staden med samma namn tog min chaufför mig till någon av alla de smycketillverkarnas fabriker även om jag själv inte är intresserad av detta. Cebu är också känd för att tillverka möbler och skor (espandrillos). Möbler i trä eller rotting finns ofta längs vägkanterna i området Mandaue och de familjedrivna skotillverkarna fanns kantade längs vägarna i Naga.

Efter några timmar i solstolen och en skön massage tar jag en tricycle in till Cebu Citys gigantiska gallerior. Shoppingen i Filippinerna är både billig och bra. En perfekt resa får därmed ett perfekt slut.

Vädret.
Vissa perioder av året har Filippinerna drabbats av tyfoner och rejäla sådana. Som i många andra länder i Asien har landet torrare och blötare perioder. Den bästa perioden att resa till Filippinerna är enligt mig från december till maj. Dock kan hettan från mars vara för besvärande för den som inte gillar det alltför varma. Klimatet är något torrare än det i Malaysia, dvs. luftfuktigheten inte lika stor. Temperaturen ligger normalt mellan + 25 C – +32 C.

Jag har besökt filippinierna vid flertal tillfällen och det finns ingen månad som jag inte skulle resa tillbaka dit. Dock finns det veckor då kanske tvätten torkar något långsammare pga. av regnskurar.

Språket – ger dig möjligheter!
Filippinerna ger dig som resenär så många fördelar som resenär. Det är att de flesta filippinare pratar engelska! Tänk vad mycket du kan få ut av din resa genom att möta lokal befolkningen med ett gemensamt språk. Kommunicera är A och O för att lära sig ett lands kultur och knyta kontakter med människorna som lever i landet som jag besöker.

Res som en local.
Hoppa på en Jeepney om du ska resa från A till O eller bara se dig runt på någon av de öar du besöker. Besöker du en mindre ort kan man åka tricycle som är en liten tur på en moped. Den rymmer i regel 2 till 4 personer.

Resmål för historieintresserad.
Cebu är ett härligt resmål som har något att erbjuda både historieintresserade och soläskare. Beundra gamla byggnader och utforska museer, eller luta dig tillbaka på en strand och blicka ut över det skinande vattnet. Ön bjuder på en spännande blandning av arkitekturstilar och flera fascinerande museer. Här finns också en välutvecklad turistindustri som erbjuder alternativ både för lyxresenärer och de som är ute efter något mer traditionellt.

Simala Shrine.
Ett trevligt ställe att besöka. Inte så stor plats att ströva runt på. Du kan se dig runt efter bara en timme eller två. Det finns massor av trappor men jag märkte att det finns också ett separat sätt för dem som har svårt att klättra (särskilt gamla människor). 

Massor av olika typer av Virgin Mary statyer, så det är verkligen en mycket katolsk atmosfär. Jag åkte dit tidigt på morgonen men med vetskap om sin popularitet. Var inte förvånad över att se massor av människor som redan var där. 

Det finns en kiosk utanför, nära till parkeringen så du behöver inte oroa sig för mat. Toaletter är också tillgängligt för peso 5.00. Långt resor från Cebu city, men om du är en hängiven att se platsen är det värt att besöka den.

Catherine of Alexandria i staden Carcar.
Byggd på toppen av en kulle med utsikt över staden Carcar är kyrkan Catalina of Alexandria. Konstruerad 1860 är det en av de unikt utformade koloniala kyrkorna i landet. Dess slående egenskaper är tvillingblockstornen som är täckta av en lök formad kupol som liknar dem som finns i grekisk-ortodoxa kyrkor i Östeuropa.

Inne i kyrkan såg man imponerande träverket, dekorerat tak och statyer av änglar som innehöll lampstolpar som pryder kolonnerna. Det neoklassiska huvudaltaret har en målad bild av Sagrada Familia ovanpå statyn av Santa Catalina de Alexandria.

Val av barangaykapter och till Barangay Council på Cebu.
Jag kom att besöka en vallokal under dagen då detta skulle hållas. Det blev intressant att se hur ett sådant val var organiserat och hur det genomfördes. Här hade man gått ”man ur huse” för att kunna delta. De röstberättigade var lediga den här dagen för att kunna gå och rösta. Långa köer ringlade fram till den skola som jag besökte. Lektionssalarna kom att utnyttjas för att vararöstlokaler.

Val till vad som kallas Barangay och till Sangguniang Kabataan (SK) kom att genomföras måndagen den 14 maj. President Rodrigo Duterte hade undertecknat proklamation nr 479 vilket innebar att det blev en semesterdag vilket gjorde det möjligt för folket att fullt ut utöva sin rätt att rösta. Valet hade flyttats två gånger tidigare. Ursprungligen satt till 2016, därefter fram till 2017 och sedan vidare till maj 14 maj 2018. Representanthuset hade velat skjuta upp valet till oktober 2018, men det hade inte tillräckligt med stöd från senaten.

Dutertes allierade i kongressen sa att de flyttade valet för att förhindra den påstådda risken för drogpengar som infiltrerade de lokala valen. Detta var efter att Duterte hade sagt att många barangaykaptener är inblandade i olaglig narkotikahandel och att det fortsätter med valet bara skulle förankra dem vid makten.

Kandidater till Barangay och Sangguniang Kabataan (provins-, stads- och kommunala tjänstemän. får inte vara medlemmar av politiska partier utan är spärrade och inte valbara. Kandidater till Barangay positioner kommer att underteckna ett certifikat för sin kandidatur som säger att de inte är medlemmar i något politisk parti, grupp eller koalition av parter.

Valet ska välja Punong Barangay, mer allmänt känt som barangaykaptener och medlemmar av Sangguniang Barangay eller Barangay Council, i 41 948 barangays (byar) över hela landet vars villkor börjar 30 juni 2018. Barangays är den minsta kommunala enheten i Filippinerna.

2:a världskriget på Cebu.
Återger nedan de militärhistoriska händelserna som fick mig att besöka Cebu. Lärorik, har fått en större helhetsbild om händelserna av ”Döden i paradiset”.

Jag vaknade en tidig morgon på mitt hotell, Eloisa Royal Suite, det ligger strax utanför Cebu city på Mactan Island. Hade med min chaufför beställt en guidad tur till kusten med besök vid Talisay beach men även andra intressanta platser på Cebu.

Cebu och Bohol var en del av den Filippinska arméns 8: e militära distrikt. Baserat på Cebu var även USAFFE 81st Division. Detta inkluderade flera platser där 182: e infanteriregementet var i strid på Cebu. Här kom jag att studera bl.a. den plats där 182:e infanteriregementet gjorde amfibielandstigning i mars 1945. Det är nu 73 år sedan den amerikanska divisionen landsteg vid Talisay Beach den 26 mars 1945.

Japanska försvaret.
Efter den amerikanska segern på Leyte flydde några japaner med båt till Cebu. Bland dem var general Suzuki som nådde Cebu city den 24 mars 1945. Han kom att ta befälet över de 13 000 japanska trupperna på Cebu. Han kom senare att dödades när han försökte komma till Mindanao. Trupper i centrala och norra delar av Cebu var under ledning av general Takeo Manjome. Ytterligare 1 000 soldater var grupperade på norra delen av ön var av de flesta var överlevande från Leyte. Välutrustade på plats hade japanerna utarbetat ett utmärkt försvar, man planerade att överge södra delen av ön där gerillan hade kontroll.

Japansk ockupation.
Som militärhistorisk intresserad blev det en utflykt till den plats japanerna landsteg den 10 april 1942 på Argao. En styrka av tre krigsfartyg och elva trupptransportfartyg gick i land med 12 000 arméstyrkor från "Kawaguchi Detachement" och tog sju brohuvuden över södra Cebu. Ett av dessa brohuvuden blev Argao.

Den 17 maj 1945 hade all organiserad motstånd på Cebu upphört, men gerillan fortsatte att verka på Cebu under resten av kriget. Platsen där landstigningen skedde ligger vackert och inbjuder till relax och bad. Rekommenderas starkt om du har vägarna förbi.

Gerilla aktiviteter.
I Cebu gjorde gerillan motstånd mot den japanska ockupationen. I augusti 1942 mördade en filippinsk samarbetspartner i barrio Tig-baon av USAFFE-män. I en annan strid under 1943 förlorade gerillan mot japanska soldaterna under en och en halv dag på Ligid-Ligid.

En styrka som leddes av Harry Fenton (amerikansk radio DJ på KZRC) och James Cushing (amerikansk gruvingenjör). Civila frivilliga vakter hjälpte gruppen och de lyckades anfalla Babag i Cebu City den 23 februari 1943. År 1944 hade gruppen organiserat andra grupper och kallades nu "Cebu Area Command" med huvudkontor i bergen i Tabunan. Detta bekräftades av SWPA HQ och blev utsetts till "8: e militära distriktet" där Cushing gavs graden överstelöjtnant.

I början av april 1944 fångade gerillan vice admiral Fukodomei och "Koga Papers". Senare i kriget fick gerillan även kontroll över den södra delen av Cebu innan amerikanerna anlände. Under kriget dödade Cebu gerillan enligt uppgift mer japaner än i någon annan del av Filippinerna. I Toledo genomförde den filippinska gerillan hårt motstånd och många förluster blev det för de japanska ockupanterna.

Amerikanska divisionens landning vid Talisay Beach den 26 mars 1945.
Den amerikanska befrielsen kod kom att kallas Operation Victory II. Före landningen hade japanerna förberett de förväntade landningsstränderna och grävde tankslangar för att hindra fordon. Detta försvar rapporterades av filippinska gerillor till amerikanerna, men inga förebyggande åtgärder gjordes mot dem.

Den 26 mars 1945 genomförde den stödjande amerikanska 7: e flottan en stor skala bombardement för den amfibiska landstigningen av US Army Americal Division nära Cebu City. Det defensiva minfältet slog ut tio av de första femton landstigningsbåtarna och dödade samt sårade många. Soldater, fordon och förnödenheter fyllde strandområdet medan ingenjörerna rusade vidare för att rensa en säker väg.

Trots förvirringen misslyckades japanerna att täcka stränderna och kunde inte utnyttja situationen. Efter en timme rensades stranden tillräckligt och den första vågen anfallande soldater fortsatte invadera stranden. Cebu City befriades den 27 mars 1945, men fortfarande stötte amerikanska styrkor på ett starkt motstånd i bergen bakom staden.

Landstigningen av de amerikanska styrkorna på stranden i Talisay City var en vändpunkt i slaget för att befria Cebu från japanska styrkorna under andra världskriget. Vid den tiden hade tusentals japanska soldater kontroll över delar av Cebu City och provinsen. Dessa besegrades antingen genom att de gav upp eller dödades av de amerikanska trupperna eller av de gerillor som fanns på Cebu.

En årlig påminnelse sker för att sprida medvetenhet om minnet även utanför stadens gräns. Under de senaste åren har ”Takas sa Talisay” inte lockat och inte fått den uppmärksamhet det förtjänar. Många Cebuanos, påminns om minnet av Talisay landstigningen. Det här firandet bör ges den uppmärksamhet som den förtjänar, inte bara av Talisay City Guvernement utan även av Cebuanos som behöver kontinuerligt upplysas om deras förflutna.

Faktum är att denna ceremoni är en årlig händelse. De amerikanska trupperna uppmärksammas med stor kärlek och en staty på stranden av framåtgående soldater vilket innebär att man inte kommer att glömma bort händelserna här.

Spår av kriget i Cebu City.
Efter att tagit del av händelserna av den framgångsrika landningen vid Talisay Beach blir det dags att fortsätta och ta del av den amerikanska divisionen väg norrut längs Cebu kust, mot huvudstaden, Cebu City. Japanarna ockuperade staden efter deras invasion 1942 där de styrde över de lokala filippinarna med en järnhand i 3 år.

Från och med slutet av 1944 slog flyget från den amerikanska flottan och sjö- bombardemanget stora skadorna i huvudstaden. Bara en dag efter invasionen kom amerikanska divisionens trupper in i en förstörd stad, där de hade sin första (och enda) upplevelse att rensa ett stadens centrum.

Kom att se en del av de platser där soldaterna i 182: e infanteriet kämpade och dog. Besökte byggnader och anläggningar där japanerna begick grymheter mot folket i Cebu. Det var lite surrealistiskt att se många av dessa platser - scenen för skrämmande brott - som fortfarande används i dagliga aktiviteter. När en hel stad utsätts för brutalt våld har stadens folk inget annat val än att fortsätta med sina liv och fortsätta på platser där deras förfäder hade lidit fruktansvärt.

En av de första platserna jag besökte var Museo Sugbo,
Ett 1800-talskomplex som nu fungerar som ett museum för Cebu: s långa historia. Under första världskrigets första år använde den amerikanska regeringen till att internera japanska fångar. Efter den japanska erövringen av ön, använde de dessa celler för att fängsla filippinska och amerikanska fångar. På övervåningen av huvudbyggnaden finns ett rum som är tillägnad andra världskriget, med många fascinerande artefakter från kriget. Tittade på ett japanskt maskingevär som tagits under striderna 1945.

Besökte även Cebu Normal University,
En högskola fokuserade främst på undervisning och omvårdnad. Under dagen av mitt besök var det livligt med unga studenter som förberedde sig för examen. Men år 1942 var det en japansk militärgarnison och huvudkontoret för sin hemliga polis, Kempeitai. Gick runt på platser i hela campusen, varav många var platser för hemska grymheter. Längs ner i källaren i en av byggnaderna torterades och våldtogs och mördades kvinnor och män av japanerna i ett klassrum som fortfarande i bruk idag. Tyvärr fick jag inte tillträde att besöka denna byggnad vilket blev en besvikelse. För att få tillträde måste en skriftlig framställan göras till skolans ledning i god tid innan det planerade besöket. Fick nöja mig att endast komma in på skolgården.

Cebu Metropolitan Cathedral skadades under kriget.
Över århundraden av gamla arkiv och förteckningar förlorades för alltid. År 1945 efter befrielsen började ärkebiskop Reyes återuppbyggnaden av den bombade katedralen, endast fasad, väggar och kloster är fortfarande intakt.

Cebu Citys Asiatown IT Park
Är ett glänsande, modernt centrum för tekniker och hem för företagscentraler. Under andra världskriget var detta Lahug Airfield ett mål som intogs av 182:a infanteriregementet under de första dagarna på ön. Flygfältet kom senare att användas av amerikanska armén.

Lahug Airfield byggdes upp före kriget som ett civilt och militärt flygfält gemensamt av Bureau of Aeronautics och Bureau of Public Works för användning av den filippinska armén Air Corps. Den slutfördes i oktober 1940 med en asfalterad landningsbana av grus, sand. Flygbanan i Lahug-fältet, som var orienterat från nordväst till sydost, var ca 700-800 meter långt och ca 60-70 meter bred. Faciliteterna innefattade en hangar, gas tankar och en kasern på två våningar.

De filippinska enheter som baserade på Lahug Airfield var 6: e Observation & Attack Squadron. Den filippinska Army Air Corps flyttade från Clark Field på Luzon till Lahug den 22 oktober 1940. Det 6: e Observations- och Attack Squadron-flygplanet bestod av 13 O-1 observationsflygplan, en Stinson Reliant och en Stearman samt 17 träningsflygplan.

I dag är platsen en av Cebu mest populära platser att gå till. Här finns många kontorsbyggnader som har moderna arkitekturmönster. Man finner också mängder av restauranger, snabbmatskedjor, närbutiker och villaenheter. Det är också ett bra ställe att jogga eller gå runt, särskilt av Garden Bloc. Parkeringsavgiften är rimligt prissatt. Trafiken längs huvudentrén och utfarten är hårt trafikerat.

Kom även att besöka andra platser som Rizal Memorial Library.
Biblioteket stängdes dock under andra världskriget. Under kriget på 1940-talet användes bibliotekets byggnad som japanskt huvudkontor medan böckerna och alla dumpades i en kulle i Capitolbyggnaden. Denna stora byggnad byggdes under den amerikanska perioden från början av 1900-talet och slutfördes 1938. Den blev skadad under kriget men byggdes om och fortsätter att fungera som bibliotek.

År 1953 öppnades institutionen på grund av offentlig ansträngning. Cebu City Guvernement beviljade en budget för bibliotekets insamling och övriga driftskostnader.
Under 2009 stängdes biblioteket för renovering av ett kulturmuseum som nu ligger på byggnadens andra våningen. Det återupptog sin verksamhet under 2009.

Biblioteket är öppet från måndag till fredag från 8:00 till 17:00. I mars 2018 beställde borgmästaren Tomas Osmeña, Cebu City, biblioteket att vara öppet 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan på begäran av en elev. Denna byggnad intogs av 182:e infanteriregemente under invasionens första dagar av Company G.

På många av dessa platser i Cebu City är absolut det värsta som kriget ger, tortyr, våldtäkt och mord på oskyldiga civila. Alla dessa platser är omgivna av det moderna dagliga livets verksamhet, människorna i Cebu har läkt händelserna från kriget och gått vidare med sina liv.

Cebu beboddes av japanerna och blev befriad av den amerikanska divisionen den 27 mars 1945. Japanerna belägrade staden under 1942 till 1945. Även om japanerna byggde mycket försvar i Cebu City så valde man att överge dem, samtidigt förstördes mycket av staden när de japanska styrkorna drog sig tillbaka till bergen före USA: s militärlandning. Höjderna riktade in sig som försvar mot de amerikanska styrkorna och de befarade infanteriattacker. På höjderna räknade man med att kunna neutraliserade dessa styrkor. I dag är Cebu City är en storstad och ett kommersiellt centrum som ligger på Cebu Island vilket är ett populärt turistmål.

Blodiga strider på höjderna.
De mest brutala striderna på Cebu under andra världskriget inträffade på de imponerande kullar som stiger upp bara några kilometer från strandlinjen. De japanska soldaterna försvarade huvudsakligen stranden och Cebu City. Man valde att befästa sig i grottor högt uppe i bergen. Detta överensstämde med deras övergripande strategi i Stilla havet 1945 och det ledde till fruktansvärda amerikanska offer under det sista året av kriget.

Efter att ha säkrat staden och dess flygfält började amerikanska divisionens trupper bekämpas av eld från japanska pjäsplatserna i bergen ovanför. Den första halvan av april 1945 var fruktansvärt för de amerikanska soldaterna, de stupade när de var på väg upp till höjderna inför envis motstånd. De slutliga striderna på Babag Ridge i mitten av april bröt slutligen det japanska försvaret och fick dem att fly norrut längs den långa, smala ön.

I vår bil tar vi oss upp på smala bergsvägar. Små hyllor av kullersten finns på ytterkanterna till den körbara ytan på vägen. Ibland undrade jag om vi ens skulle kunna möta ett fordon som kommer i motsatt riktning. Höjderna är täckta med kraftig trädväxt på alla sidor. År 1945 var det inte så, terrängen var öppnare. Efter kriget togs träd från Cebu som en del av ett skogsplanteringsprogram.

Vi försökte besökta reservoaren vid Buhisan Dam som intogs andra dagen av invasionen av två kompanier ur 182: e (inte G kompani) i samverkan av filippinska gerillor. Tyvärr var det stängt för tillfället så jag hoppas att senare kunna göra ett besök på plats här.

”Tops”, en utmärkt plats på toppen av Babag Ridge.
Uppe vid foten av Babag Ridge ligger Go Chan Hill, en liten uppgång som hade ett fyrtornstorn vid krigstidpunkten. Den 29 mars 1945 gick A kompaniet av 182:a infanteriregementet framåt på höjden när en massiv explosion skakade hela området. När röken lagt sig hade kompaniet nästan blivit utslaget. Efter denna händelse drogs kompaniet tillbaka då de redan under striderna föregående månader på Leyte dödades och skadades.

Det finns viss meningsskiljaktighet om explosionskällan. De amerikanska soldaterna var övertygade om att de japanska försvararna hade satt en tidsbeständig explosion för att antända bomber och ammunitionsdepå i grottorna under marken. Vissa tror att en amerikansk stridsvagn sköt en eldsflamma i grott öppningen och av misstag tändes en ammunitionsdepå.

Buhisan-dammen och Go Chan Hill fungerade som en bra introduktion till de branta höjderna i Cebu, men det var det tuffa området Babag Ridge som hotade ovanför. Den branta åsen sträcker sig 2000 meter över havet, bara några mil från stranden.

Jag förvånades över hur skrämmande dessa höjder var. Finns att läsa om dem i historia böcker, men att se dem i verkligheten förstår man verkligen hur svårt det måste ha varit för amerikanska soldater att kämpa mot japanerna. En nackdel med min resa till Babag Ridge är att jag inte gjorde det till toppen av åsen. För vad jag förstår kan det finnas japanska befästningar fortfarande på plats på höjden, de är inte lättillgängliga, trots detta känner jag lite ånger att inte tog mig dit.

Jag hade hört talas om en plats som heter "Tops", en scenisk plats på toppen av åsen.  Min chaufför tog mig upp till Tops där vi båda får den bästa utsikten över Cebu City och kusten. Det är ett fantastiskt panorama med utsikt över 180 grader. Det finns en entréavgift på 100,00 PHP per person och det berättigar besökaren till obegränsad vistelse på området.

73 år senare sitter jag på denna höjd i utkanten av det bebyggda stadscentrumet i Cebu City. Vet inte om den här höjden är den som soldaterna i Company G angrep den 12-13 april 1945 i en vågad nattid bajonettangrepp. Det kan ha varit, eller kanske det var en av de närliggande kullarna vid den här tiden kan jag inte säga.

Vid nedfarten från Tops stannar vi till vid Skyline Garden som är känd för sin höjd på 2000 meter över havet och är en plats för avkoppling och fred. Eftersom det ligger i bergen i Busay, erbjuder det säkert en kall temperatur. När man når toppen kan man se en fascinerande utsikt över hela ön. Det är en perfekt plats att titta på soluppgången eller solnedgången. På natten blir platsen en magisk scen med stadsljuset som bakgrund. Öarna Mactan, Camotes, Olango och Bohol är också synliga under dagtid.

Fyra år av krig.
När andra världskriget slutade i augusti 1945 var ön Cebu fortfarande delad. Amerikanska styrkorna hade återupptagit de centrala delarna av den långa ön, inklusive Cebu City. Japanska styrkorna hade återgått och förflyttas till norra delen av Cebu. Efter atombombningen av Hiroshima och Nagasaki beordrade kejsaren Hirohito överlämnandet av alla japanska militära styrkor.

Tyvärr fanns de återstående japanska trupperna på Cebu primitivt på ön och hade inte en fungerande radio. Flygblad över respektive grupperingar indikerade att kriget var över. En del affischer fästes på ett träd, men japanerna var skeptiska. Slutligen kunde de komma i kontakt med sina överordnade och bekräfta att kriget var över.

Arrangemang gjordes för en formell överlämning. Den 28 augusti marscherade 2600 japanska soldater ut från bergen till ett öppet fält nära Ilihan. General Tadasu Kataoka överlämnade sitt svärd till generalmajor William Arnold. Japanarna staplade sina vapen på marken och kriget på Cebu var över. Under de närmaste dagarna övergav tusentals fler japaner. De flyttade snabbt till kusten för att resa tillbaka till Japan, under den amerikanska divisionens truppers vaksamma ögon. Detta var inte så mycket av rädsla för japanskt förräderi, utan för att skydda dem från Cebuanos, vilka var hämndlystna på sin brutala behandling under 3 års styre.

Japansk överlämnande.
En av de första storskaliga övertagningarna i Stillahavsområdet inträffade på Cebu. Den 19 augusti 1945 anlände japanska officerare som lades av general Kataoka från den
35: e armén till Cebu-staden för att börja överlämna förhandlingar. Den 28 augusti 1945 accepterade Maj. Gen. William H. Arnold från den amerikanska divisionen överlämnandet av 10 000 japanska på ön. Under den här skrämmande kampen uppstod den amerikanska divisionen 410 män dödade och 1700 sårade. Ytterligare 8 000 män klassificerades som olyckshändelser, varav de flesta utgjorde ett utbrott av infektiös hepatit. I sin tur låg cirka 5 500 japanska soldater döda.

Japanska och amerikanska uppdrag mot Cebu.
8 december 1942 - 2 juni 1945

Soldaterna ur 182: e infanteriregementet.
Efter knappt en månad efter attacken på Pearl Harbor omgrupperades förbandet till Stilla havet. Efter ett kort stopp i Australien spenderade de mycket av 1942 i Nya Kaledonien. Där förberedde de försvar och var en av enheterna tillsammans med andra enheter för att bilda den amerikanska divisionen. De hade sin första smak av strid på ön Guadalcanal, där de gick med de amerikanska 1:a marines för att driva tillbaka japanerna för första gången i Stillahavsområdet.

Efter nästan en nära återhämtning på Fiji, i slutet av 1943 gick de in i sin andra kampanj, längre upp på Salomonöarna till Bougainville. Där såg de en del av deras krigshandlingar och spenderade hela 1944. Tidigt 1945 omgrupperade de till Filippinerna, där de omedelbart fann sig dras in i striderna på ön Leyte. Deras krig kulminerade med ett amfibiskt angrepp på ön Cebu, följt av en månad av blodiga strider i de imponerande inre höjderna på Cebu. Japanarna tvingades dra sig tillbaka till norra änden av Cebu, där de kapitulerade massivt i augusti 1945. De segrande amerikanska divisionens soldater gick ombord på skepp till Japan och fungerade som ockupationsstyrka i flera månader innan de återvände till Förenta staternas västkust.

Bas S.
Efter befrielse återhämtade amerikanska styrkorna i Cebu Harbour-området och planerade att leda till tre infanteriavdelningar från Cebu City för den föreslagna invasionen av Japan. US Army Letter Base beteckningen ligger vid Cebu City efter amerikanska ockupationen. Subbas baserad av Base M (San Fernando).

Mactan Island.
Opon Airfield ligger på Mactan Island, två miles söder om Cebu City. Även känd som Mactan Airfield. Idag känd som Mactan-Cebu International Airport eller Cebu International Airport. Under den japanska ockupationen av Cebu var Opon Airfield den primära japanska marinbasen i Cebu-området. Japanerna hänvisade till detta flygfält som "Mactan Airfield".

Efterkrigstiden:
Detta flygfält rehabiliterades under 1960-talet av den amerikanska militären. Under Vietnamkriget gjorde vissa USAF B-52s nödlandningar på detta flygfält under konflikten.

I dag:
Används fortfarande idag som Mactan-Cebu International Airport även känd som Cebu International Airport.

Så jag har än en gång besökt Filippinerna, ett land med mycket att utforska både till lands och till sjöss.

Tack till det vackra Filippinerna för en fantastisk resa.

Hans Zettby