I början av augusti kom en inbjudan från den nytillsatte Sydkoreanska ambassadören Eom Seock-Jeong till den traditionsenliga ”reception” på ambassaden. Det är trevligt att få komma upp till Stockholm och träffa många av de kollegor som också tjänstgjort vid NNSC under åren.

De vanliga rutinerna sker sedan vid min ankomst, man lämnar ifrån sig sitt inbjudningskort och hälsas välkommen av några vackert och traditionellt klädda kvinnor som hjälper till med att ta hand om ytterkläderna. Man skriver in sig i gästboken för att sedan hälsa på ambassadören med fru, därefter hälsar man på den sydkoreanska militärattachén med sin fru och sedan bjuds man på olika typer av förfriskningar.

Det är trångt kring de olika borden där det nu bjuds på en otroligt varierad buffé av olika koreanska rätter. Jag missar inte Kimchin som finns i olika varianter, inte heller bulgogi eller bibimbap, dessa rätter blev ju stående rätter för oss i Korea. När jag trängts färdigt i matkön så hittar jag en plats där jag kan stå kvar på stället och äta min mat och mingla runt bland övriga gäster.

Här träffar man på de som var i Panmunjom redan under mitten på 1950 talet till de som nyligen kommit hem från sin tjänstgöring i missionsområdet. Många är de förändringar som skett över tiden för delegaterna både vad gäller att övervaka det vapenstillestånd som undertecknades i juli 1953, tjänstgöringstiderna har ju också varierat liksom boendet.

Men ett gemensamt ämne för oss är ”livet i Panmunjom”. I Panmunjom har tiden i stort sätt stått stilla sedan fronten låstes fast vid 38:e breddgraden. Något fredsavtal slöts aldrig och någon avspänning mellan Nord- och Sydkorea kom inte till stånd. NNSC:s fortsatta uppgift blev att övervaka demarkationslinjen längs 38:e breddgraden, där en två kilometer bred demilitariserade zon inrättades. Sedan kriget har relationerna mellan de båda Koreastaterna präglats av spänning och misstro, med några korta perioder av närmanden.

Nu är det ju också många ”civila” människor som är inbjudna av ambassadören till denna tillställning. Här finns representanter för olika företag som finns etablerade i Sydkorea, koreanska medborgare som nu finns boende i Sverige och attachéer från olika länder men stationerade i Sverige. Jag fick även möjlighet att tala lite grann med vår försvarsminister Sten Tolgfors och hälsa på några av våra generaler som också fanns på plats denna afton.

Tiden går fort när man träffar på intressanta människor där man kan utbyta erfarenheter och tankar. För mig som har en dryg hemresa till blir det dags att tacka för mig och ta mig till bilen och åka mot Linköping.
Hans Zettby