Skrivet som det uttalas betyder "An yoha hega se yo" "Hej, hur mår du?"
Koreanskan är ett altaiskt språk, besläktat med bland annat turkiska och mongoliska, till skillnad mot kinesiskan, men tecknen är lika svårbegripliga ändå. Japanerna har kallat koreanerna "de vitklädda vitlöksätarna", syftande på boendebefolkningens klädesplagg och den välkryddade maten. De gamla kineserna kallade också koreanerna "folket i det artiga landet i öster". Detta med anledning av att man i Korea tog de konfucianska uppförandenormerna på fullt allvar.

Sederna kan i vissa fall vara de motsatta än de västerländska, så det finns ett flertal tillfällen att trampa i det så kallade klaveret. Exempel på detta är att en herre alltid går in före sin fru genom en dörr. Därefter tar hon av honom rocken och hänger upp den. När man ska hålla ett tacktal gäller det att man börjar nämna de som har högst status, dvs "Mina herrar och damer, osv", så att inte de som är inbjudna i egenskap av höga ämbeten tar illa upp. Att tappa ansiktet i detta land är mycket pinsamt.

Ur historiskt perspektiv
Korea betyder ”morgonstillhetens land” och har anor sedan 3000 år tillbaka i tiden. Till ytan är det lika stort som England och Skottland tillsammans. Landet har dessvärre en blodig historia med sitt läge nära gamla stormakter som Kina, Ryssland och Japan; inte mindre än 900 krig har drabbat den koreanska halvön. Traditioner från kungariken har funnits sedan 600-talet och ett enhetligt kungarike sedan 1700-talet fram till den japanska ockupationen 1910, som pågick till andra världskrigets slut.
Kriget mellan Nord- och Sydkorea började 1950 och slutade med ett vapenstillestånd den 27 juli 1953. Sverige blev tillfrågat av FN om att delta i den övervakningskommission som skulle tillsättas. Svaret blev ja.

Sveriges roll
Så vi ingår i Neutral Nations Supervisory Commission, (NNSC), som bestod av fyra neutrala länder i denna konflikt, dvs icke deltagit med stridande förband under koreakriget. Sverige och Schweiz valdes ut av den södra stridande parten, FN, medan Polen och Tjeckoslovakien valdes av nordsidan, som bestod av Kinas frivilliga folk samt Koreas folkarmé. Nordsidan fick ett gyllene tillfälle att manövrera bort Tjeckien genom att vägra att det övertog Tjeckoslovakiens tidigare plats i kommissionen i samband med Tjeckoslovakiens delning. 1994 uppmanade Nordkorea också Polen att lämna kommissionen i syfte att kunna föra direkta samtal med U.S.A., som man uppfattar som den egentlige ockupanten på koreanska halvön. För närvarande reser den polska delegationen ner någon gång om året för att delta i kommissionens arbete.

På linjen
Vår uppgift är att övervaka delar av vapenstilleståndsavtalet ”Armistice Agreement” som en gång undertecknades av de stridande parterna. Vi verkar utifrån vår gruppering i den lilla ödesbyn Panmunjom, mitt på stilleståndslinjen. En plats som byggdes upp för att kunna fortsätta och slutföra förhandlingarna, syftande till ett fredsfördrag. Själva mötes- och förhandlingsbyggnaden ligger mitt på ”linjen” och förhandlingsbordet är placerat mitt på gränslinjen, så när man är där och förbereder ett möte tar man tillfället att gå över linjen ett par gånger, tills nyhetens behag har gått över. När generalerna möter upp sitter den schweiziske och vår general på den södra sidan. Tidigare var kommissionens uppgift mer omfattande, med ett flitigt resande i Syd- och Nordkorea, för att följa upp avtalet vad avser de numerära styrkeförhållandena.
Den svenska delegationen bestod i början av 86 man med tre generaler, tre överstar och resten ingående i rörliga team och stödjande befattningar. Sedan Nordkorea stängt gränsen och de rörliga teamen slutat verka har delegationen krympt till att i dag bestå av endast fem man. Jag har fått förmånen att under två månader tjänstgöra tillsammans med generalmajoren Kurt Blixt, som är den svenska delegationens chef. De flesta livgrenadjärer känner säkert till Kurt, han började sin militära bana på I4 och är son till Karl Oskar. Nu är ett byte på chefsposten aktuellt och vi kommer att få in en diplomat, Peter Hammarström, i stället. Man varvar chefskapet mellan UD och Försvarsmakten.

De nya tiderna
Trafiken här i Sydkorea är en klart udda upplevelse. Om det finns fyra körfält används i praktiken sju. Denna trängsel är ett så kallat organiserat kaos som ändå tidvis fungerar. Med erfarenhet från Saudi- och Libanonmissioner är jag inte helt förskräckt, eller – som libaneserna sa när det var bekymmersamt – ”Inschallah”, dvs om Gud vill så ordnar det sig ändå. Vi i den svenska delegationen har fått förmånen att inte köra själva eller – som jag uttrycker det själv – dvs turen, utan det är amerikanska eller koreanska MP-korpraler som alltid kör oss dit vi ska. Detta ivriga folk verkar ständigt arbeta. Arbetstidregleringar tycks inte finnas. Man börjar arbeta kl 0800 och slutar tidigast 1800. Det rivs och byggs nytt om vartannat. Det verkar för närvarande som om landet har växtvärk. Det finns en historisk förklaring som går ut ifrån att den japanska ockupationen mellan 1910 och 1945 skapat en revanschlust gentemot Japan och dess folk, att bli en mer framgångsrik nation med likvärdiga levnadsvillkor. Ockupationen har också satt stora djupa sår som gör att man i folkmun är japanen fortfarande vad nazisterna var för judarna under andra världskriget, samma krig som befriade koreanerna från japanernas terrorvälde. Cyniskt nog blev Korea vid denna befrielse ett delat land, med samma argument och metoder som Tyskland drabbades av, dvs det storpolitiska spelet mellan Sovjets och U.S.A.’s intressen i regionen.

Det får vara allt för denna gång. Får se om jag får till något mer längre fram. Vill få igenom mina och Gunnels hälsningar till all personal i hemvärns- och frivilligverksamheten. Vi tänker på er och hoppas på en god rekrytering. Här nere finns ett gott rekryteringsunderlag, c:a 12 miljoner, bara i Seoul.

Panmunjom 2000-06-05

Hans och Gunnel Zettby