Baren vid sjukvårdskompaniet var prytt med olika fordonsskyltar från olika förband i Sverige. Att Livgrenadjärregementet hade med sin skylt var uppenbart. Här vid sjukvårdskompaniet samlades många av UNIFIL: s soldater en gång i veckan på mässfest.
Amalmilisen kontrollerade södra delarna av Libanon. Här en ung Amalsoldat som bl a svarade för trafikreglering inne i Tyr med sin kalasnikov.
Att åka upp till Tyr blev ofta en upplevelse. Man passerade checkpoints från olika stridande enheter. En otrolig vacker utsikt över Medelhavet och ibland trafikhinder i form av "kebab flockar"
Besök på olika barer vid Mingi street ingick som rutin under kvällarna
På vissa ställen i AO:t fanns tydliga spår efter kriget
Ett primitivt jordbruk för libaneserna, här tröskar man
Mingi street eller "jallan", den lilla gatan med de ruckliga restaurangerna och affärerna, där det mesta kunde köpas
Landskapet blev brunare ju längre sommaren och torkan höll på. Här utsikt från en höjd öster om Charlie swing gate, man kan skönja staden Tyr i bakgrunden
Ett sätt att transportera foder till kreaturen
Varje morgon 07,15 hade STR kompaniet uppställning. Kommendanten Claes Bernhorn gick igenom nattens händelser i AO:t
Solnedgången vid vår camp i Naqoura var vacker att beskåda över Medelhavet
En Israelisk militärpatrull under tjänsteutövning i Betlehem.
Jag hade bra flyt i Döda havet.
En ridtur på dromedar.
Palestinska kvinnor avvaktar på att Ramadan skall ta slut för att där efter kunna äta sin middag.
Staden Tiberias med Genesarets sjö i bakgrunden.
Vid mitt besök på Cypern passade jag på att ta mig upp till den gamla svensk förläggningen i Famagusta. Numera huserade det österrikare på vårt förläggningsområde.
Gamalt olivträd i Getsemane örtagård.
Jag blev uppvaktad av en kvinnlig israaelisk postering när klagomuren skulle besökas.
Här går den kända vandringen på Via Dolorosa.
En Armenisk präst visar upp sin vackra bibel.
FN fraktade mycket av sitt gods från Limasol på Cypern till Tyr i Libanon med denna gamla skorv.
Gruppbild på logistiksektionens medarbetare L 100.
Jag tillsammans med den ghanesiske följeofficeren till ställföreträdande force commander.
En FN postering utanför Gaza beach club.
Krigskyrkogården från 1:a världskriget inne i Gaza city.
Gunnel och Hasse tillsammans med Mikael Almén med Fredsbaskrarna i Norrköping.
Camp Carl Gustav, en muromgärdad plats i Naquora, södra Libanon. Här tjänstgjorde L 100 från februari 1989 till september 1989.
Vår welfare officer Jörgen Danielsson från Norrköping alltid en kompis att lita på.
Gerhard Kropp och Kent Almén, två representanter från bataljonsstaben syntes ofta tillsammans på de olika kompaniernas olika mässar, var det för att kontrollera ordningen???
Linköpings representanter till L 100.
Ett av våra fordon på väg mot den stängda gränsen vid Rosh Hanikra. Kom att marschera ett antal gånger den här vägen för att ”erövra” den då så åtråvärda medaljen.
Vaktplutonen passade på att öva upp sina kunskaper i vapenhantering. Här var det ett skjutpass mot mål i Medelhavet.
Eld från vaktplutonens pansarterrängbil XA180 (Patgb XA180) eller SISU som den oftast kallas, är utlandsstyrkan sanna arbetshästar. Namnet XA-180 står för motorstyrkan som är ca 180 kW.
Jag fick tillfälle att besöka den turkiska delen av Nicosia i samband med att upphandlingar av varor var planerade att inhandlas på Cypern.
Chefen L 100 Överste Bo Ivgren besökte Chefen Tyr log base Lars Holm.
Lasse bjöd ofta in till besök på den lilla underhållsbasen i Tyr. Det var intressant och givande att efter att ha gjort sin shoppingrunda att göra ett besök och få något svalkande i strupen hos Lasse.
Utsikten från Tyr log base. Ofta var det fullt på parkeringen ner mot hamnen, men vi tog alltid in ”våra” fordon på basen.
Tuffa grabbar
(Kurt och Uffe) inne i Tyr.
Tyr var inte bara en viktig stad under romartiden utan även en gång Feniciens förnämsta sjö- och handelsstad. Många fornlämningar finns fortfarande bevarade och för oss FN soldater kom vi att besöka dessa under vår tid i Libanon. Här är de romerska ruinerna mycket välbevarade och under romarrikets storhetstid låg den största hästkapplöpningsbanan i riket här med plats för 20 000 besökare. Även det kvinnliga inslaget var inte att förakta.
Postmästaren från Ljungbyhed Bengt (Svensson) Loftán en alltid glad och hjälpsam man med många ”järn” i elden, en man som ofta sågs på de olika spörschels som hölls på vår camp.
Ritva Kaas, Eivor Persbjer här tillsammans med vaktplutonchefen Stefan Feldt. Är det möjligen så att det är dags för en tur på ”jallan”?
Här är jag tillsammans med en av de ”lokala” artisterna som fanns på Mingi street.
Det segrande laget i femkamp vid kompanimästerskapet för STR blev märkligt nog kompaniledningen som hade förstärkts med Thomas Bolling.
Postgruppen var för en gång skull samlad till deras ”taklagsfest” vid mässen Tre Kronor. En oförglömlig kväll för samtliga inbjudna.
Fidjansk FN soldat vid en av deras posteringar i AO: t. Dessa hälsades som oftast med Vov, vov av de Ghanesiska soldaterna varvid Fidjianerna alltid svarade Mjau, mjau.
Hotellet Mizpe Yam i Netanya var ett av de hotell jag valde att bo på i samband med de resor som gjordes i tjänsten. Har tidigare besökt och bott på detta enkla hotell innan min tjänstgöring i Libanon.
Unga IDF-soldater vid gränsövergången i Rosh Hanikra. Många gånger var det svårt att kunna passera gränsen då israelerna inte såg FN som en garant för de olika beskjutningar som gjordes från gränsområdet. Gränsen vid Rosh Hanikra passeras med en snigels hastighet.
De utgör de israeliska ”försvarsstyrkornas” förhärdade elit. De är indoktrinerade från dag ett med den judiska rasens överlägsenhet. De har fått lära sig att Israels sak och judarnas överlevnad är ”heliga” ting som inte får ifrågasättas.
Om det nu finns någon
på denna jord som får vänja sig vid blodspillan och mord och lemlästning, så är det dessa israeliska soldater.
Massakern i Netanya är bara ett av Hamas många hundra terrordåd. På kvällstid ser man ofta äldre män beväpnade, dessa är en sorts medborgargarde vilka skall skydda israelerna mot självmordsbombare och attentatsmän.
Tel Aviv är staden som aldrig sover. Staden ligger vackert vid en milslång strand mot östra Medelhavet och det var hit man åkte för att hämta varor till köket och till vårt PX på camp Carl Gustav. Kvällstid var det fullt av uppträdande och annan spektakulär verksamhet som förekom.
Det här var ingen ovanlig syn på vägarna inne i Libanon. Vägarna i den södra delen av Libanon är i det närmaste omöjliga att ta sig fram med i en personbil. Här är dock ett undantag från hur det i övrigt såg ut.
Vår medaljparad på Camp Carl Gustav. Medaljerna delades ut av Force Commander generalen Lars-Eric Wahlgren.
Midsommaraftonen den 23 juni firades i vanlig ordning med pompa och ståt på Camp Carl Gustav. Ett strömavbrott på campen gjorde att firandet kom av sig, men efter att kapten Lantz låtit åtgärda felet återupptogs firandet.
Kapten Harry Lantz, fortifikationsofficeren vid L 100. En trevlig officer med glimten i ögat.
Det var natten mellan den 23 till 24 juni som DO assistenten Ingemar Salomonsson försökte ta ”befälet” från kompanichefen på STR kompaniet Claes Bernhorn. Av rädsla i samband med strömavbrottet, för firandet av midsommar och ”säkerhetsskäl” bestämde sig DO för denna åtgärd. Lyckligtvis blev det inget chefsöverlämnande till den unge DO assistenten.
På Mingi street kunde man träffa den bildsköna Fadia. Hon arbetade på en av de restaurangerna längs denna väg i Naquora. Här fanns fler kända personer som man blev bekant med, tvätt Georg och Argentina guld för att nämna några.