Raka vägen till paradiset.

Jag hade i ett tidigt skede bestämt mig för att inte fira min 60 årsdag hemma i Sverige, utan jag flyr firandet och istället lämnar landet under ett par veckor i november. Då vädret ofta inte är till sin fördel här hemma den här tiden på året, känns det skönt att lämna regn, rusk och höstmörker, till sol och värme i Asien. För Gunnel och mig blir det ett välkommet avbrott från den gråa vardagen här hemma i Linköping.

Malaysia växte fram som ett alternativ till Karibien, där var det förstås höststormar och orkaner i början av november då vi ville åka. Varför vi inte valde Thailand vet jag egentligen inte, vi har varit där ett flertal tillfällen och tycker landet är underbart, men Malaysia kändes betydligt mindre exploaterat och här hade ingen av oss heller tidigare varit.

Vi har tidigare varit i Asien och hade ganska diffusa idéer om vart vi egentligen skulle åka på semestern. Vi ville uppleva en ny kultur och dessutom hitta en "paradisö" där vi kunde slappna av från de vardagliga rutinerna. För att få lite mer information om landet tog jag kontakt med min gode vän Per som numera är bosatt i Kuala Lumpur. Per tyckte vi skulle stanna till några dagar i Kuala Lumpur och se oss om, men även passa på att fira hans födelsedag. Jag hittade ett i mitt tycke bra hotell på internet, Mi CasaAll Suite Hotel i KL, Per bokade detta hotell åt oss, så nu är det fixat med inledningen av vår vistelse i Malaysia.

Per övertygar oss båda att Malaysia är ett riktigt tropiskt paradis med underbara stränder, klarblått vatten, sol och behagliga temperaturer året runt. Sol och bad finns i mängder och många av Malaysias stränder har blivit framröstade som några av de bästa i världen. Närheten till ekvatorn gör att temperaturen i luften ligger runt stadiga +32 grader C och vattentemperaturen ligger på ungefär samma nivå. Perfekt för frusna nordiska turister! Ja det verkar som vi är på väg till paradiset.

Förberedelser.

Så blir det dags att hitta bra biljetter. Man gör nog klokt i att spana efter flygpriser på nätet för att hitta de billigaste, även om man sedan kanske bokar via en resebyrå. Det finns många siter som erbjuder heltäckande sökning bland så gott som alla resebolag. Vi hade turen att hitta ett kampanjerbjudande från Qatar Airlines så flygresan t.o.r gick på ca 15,000 kronor för oss båda. Flygtiden är beräknad till drygt 16 timmar och 25 minuter med 2 timmars uppehåll i Doha. Ett stort plus är att vi också kunde boka in våra sittplatser både på dit och hemresan. Resan bokades som brukligt vid Big Travel i Linköping.

Flygtiden från Europa till Malaysia är 10-14 timmar beroende på rutt. Om man hamnar på en flygning som ska mellanlanda på vägen drar restiden till Malaysia lätt iväg över 20 timmar. Det är alltså en god idé att försöka boka direktflyg till Malaysia. Det är något dyrare att resa till Malaysia jämfört med Thailand. Detta beror delvis på att Malaysia inte är fullt så exploaterat som Thailand och att det därmed inte flygs lika mycket charter.
 
Ett av de största bekymren för oss båda inför resan har varit att hitta någon som skulle kunna se efter våra båda katter, kattmamman 24 år och kattungen ”Bäsan” 4 år. Det har varit många hit och dit när det gällde kattvakt, men nu äntligen har det blivit klart. Gunnels arbetskamrat Kent har lovat att se efter våra katter, så nu kan vi åka i lugn och ro.

Söndagen den 7 november kl 14:55 ska vårt flygplan, en Airbus 330 lyfta mot Kuala Lumpur och vi har en hel del kvar att ordna innan dess. Gunnel var på apoteket och köpte sig ”stödstrumpor”, hon fick tipset av en bekant som tycker att det kan vara bra att använda vid långa flygturer. Vidare har vi kontrollerat och besökt SJ för aktuella tågtider, Swebus för busstider, men vi beslutade att åka bil upp till Arlanda efter att sett det kaos som rådde på resecentrum. Litar inte på att tågen går efter tidtabell och med buss från Linköping blir det i så fall att byta buss i Stockholm. Jag får eventuellt lägga på vinterdäcken, det kan kännas nödvändigt med tanke på hur vädret kan bli här hemma i Sverige den här årstiden, men jag har inte bestämt än hur jag gör. Att åka med dubbdäck till Arlanda i sommarväglag sliter ut dubben.

Vi har börjat packa våra väskor med allt som skall tas med, det känns lite stressande, hur mycket kläder går det åt under dessa veckor? Det går ju naturligtvis att lämna in på olika tvättinrättningar och få det fixat så det är inga världsliga problem. Att ta reda på våra pass och även kontrollera att dessa inte gått ut, var har vi lagt biljetterna är frågor som ”poppar” upp.

I veckan måste vi även växla pengar i aktuell valuta, bra att ha det ordnat innan avresan. Min gode vän Lars ringer och påminner mig om han kan hjälpa till med att växla in lite dollar om vi skulle behöva det, detta erbjudande kan vi ju inte säga nej till. Lars har vänligheten att även svara för penningleveransen, så vi behöver inte ens gå och ställa oss i kö på banken för att hämta ut vår reskassa. Passade på att växla in lite grann av den Malaysiska valutan Ringgit eftersom denna valuta inte fanns på Swedbank.

Gunnel oroar sig för våra katter inte har tillräckligt med mat, kattsand och andra tillbehör varför vi fått göra ett inköp på ICA i Ekholmen. Kenta, en arbetskamrat till Gunnel har haft vänligheten att bli kattvakt under tiden vi är borta, och nu har han fått träffa katterna och se hur de ser ut och hur de funkar med dem här hemma.

Vi skall också hinna besöka våra anhörigas gravar för att lägga ner kransar och tända ljus innan vi åker, Alla helgons dag närmar sig snabbt och det känns bra att ha det avklarat också. Avslutningsvis så måste vi ta hand om den lilla trädgård vi har. Behöver klippa ner lite växter och kratta upp alla dessa löv som nu fallit till marken. Det som göms i snö lär ju komma upp i tö.

Nu är vi på gång.

Vi åker från ett kallt och grått Linköping söndagen den 7 november med siktet inställt mot Arlanda. Vårt flyg skall inte avgå förens vid 15-tiden varför vi får gott om tid att resa upp till Arlanda. Väl på plats väljer vi att parkera på luftfartsverkets långtidsparkering Alfa, för två veckor blir parkeringskostnaden 640 kronor. Härifrån går sedan buss som tar oss in till flygplatsterminalen så man behöver inte dra omkring med sitt bagage. Att checka in tar inte någon tid, vi får våra förbokade platser under hela resvägen så det blir tid för att gå runt och se de olika erbjudanden som man har på tax-free. Vi hinner också med att ta en öl och smörgås innan det blir dags för att gå ombord på vår Airbus A330 från Qatar Airlines som skall ta oss första sträckan ner till Doha. I väntan på start blir det den obligatoriska säkerhetsgenomgången som nu visas på tv-skärmarna som varje passagerare har i stolen framför sig.

Man hinner inte mer än upp i luften förens det blir dags att serveras förfriskningar av de vackra flygvärdinnorna och straxt därefter kommer man in med middagen. Efter drygt sex timmar landar vi in på Dohas internationella flygplats och bussas sedan in till transferhallen. Här blir det två timmars väntan och möjlighet att göra inköp av cigaretter och sprit men även att göra toalettbesök och för Gunnels del att ta ett eterlängtat bloss. I den lokal som fanns för rökare var det så fullt av rök varför man behövde inte själv tända någon cigarrett, det var bara att gå in och ta några andetag så var det behovet uppfyllt.

Tiden gick fort och det blev dags att transporteras i bussar ut till det väntande flyg som skulle ta oss sista biten av resan ner till Kuala Lumpur. Efter det att vi stigit ombord tog det inte lång tid innan vi båda somnade in och vaknade någon timma innan landningen för att äta lunch. Restiden mellan Doha och Kuala Lumpur blev 7,5 timma, det kändes i kroppen att man nu varit igång ett antal timmar och längtan att komma till vårt hotell var stor.

Flygresan gick jättebra och servicen hos Qatar Airlines var jättebra. Vi landade på KLIA, Kuala Lumpur International Airport. Flygplatsen är bara några år gammal och supermodern. Passkontrollen passerades enkelt, vi hade fyllt i våra passhandlingar på flyget och gick till diplomat kön där det inte var någon större trängsel vilket det däremot visade sig vara för övrigt.

När vi så småningom kommer ut ur flygplatsbyggnaden där vi möter Per Brantdzeg kände vi för första gången av det otroligt fuktiga klimatet i Malaysia. Det kändes som om man gick runt med en varm blöt filt över axlarna. En vanesak förståss, men särskilt ansträngande när man suttit på ett svalt flygplan så länge.

Kuala Lumpur och olika sätt att resa.

Vi hade fått tipset av Per att köpa och betala taxiresan inne på flygplatsterminalen till någon av de olika taxiföretag som finns, man slipper då alla dessa ”svarttaxi” med förare som försöker lura upp trötta passagerare som enbart vill komma till sina hotell. Man talar om vart man ska, betalar, och sedan får man ett kvitto som vi lämnade till taxichauffören. Det finns olika taxiklasser från enkla taxibilar till limousiner och priserna varierar.

Inne i Kuala Lumpur kan man beställa taxi genom att ringa till taxicentraler, eller att gå till speciella taxistånd på gatan eller helt enkelt genom att vifta med handen när taxibilar kommer åkande längs gatan.

I ett land där bensinpriset ligger på drygt 4 svenska kronor litern blir naturligtvis taxiresorna billiga. Bilarna kör med taxameter, men enligt Per finns en tendens att hos många taxiförare är att när man får en utlänning som passagerare så begär man ett fast pris istället för att köra med taxametern. Det är då upp till en själv om man vill acceptera detta eller söka efter en annan taxi där föraren är villig att köra med taxametern. Man kan ju också försöka pruta ner det fasta priset. I rusningstid kan det hända att taxichaufförer vägrar köra in från förorterna till Kuala Lumpurs centrum eftersom man inte vill sitta fast i trafikköerna.

I taxin från flygplatsen förstod vi för första gången hur långt hemifrån vi egentligen var. Per berättar att de flesta skandinaver som reser till Malaysia landar på KLIA, Kuala Lumpur International Airport som ligger 50 km söder om Kuala Lumpur. Taxiresan in till staden går på någon av flera motorvägar men köerna, speciellt i rusningstid kan vara långa när man närmar sig centrum berättar Per. Efter en timma i taxin kommer vi till slut fram till vårt hotell,
Mi Casa All Suite Hotel där vi checkar in och tar var sin Tiger öl på hotellets restaurang.

Per hade åkt det absolut snabbaste sättet till flygplatsen med det snabbtåg som i 160 kilometers fart tar sina passagerare in till KL Sentral på 28 minuter. Dessa tåg går var 15 minut men går dock inte under nätterna och tågresan kostar för en vuxen 35 MYR. KL Sentral är järnvägens centralstation och härifrån kan man ta tåg till många andra destinationer. Väljer man att åka med buss från KLIA till KL Central kostar den resan 10 MYR.
Att resa med inrikesflyget är både lätt och billig i Malaysia. Fler bolag flyger inrikes, Malaysia Airlines samt lågprisbolagen Air Asia (vilket vi kom att göra) samt bolaget Firefly och Berjaya Air. Konkurrensen mellan dessa bolag är hård och prispressen leder till många fina erbjudanden.

Den som vill kan också ta sig runt i landet med buss, Malaysia har ett utmärkt bussnät, detta är verkliga lågprisalternativet om man vill se Malaysia billigt. Klassen på bussar varierar från luftkonditionerade lyxbussar till enkla landsvägsbussar. Det finns allt från lokala stadsbussar till expressbussar mellan de större städerna. Gunnel och jag kom att åka expressbuss mellan Kuala Lumpur och Singapore, en resa som tog 5 timmar.

Resa runt med bil i Malaysia kan vara ett utmärkt sätt där infrastrukturen med motorvägar i stort sätt finns i hela landet. Det är enligt Per generellt ganska lätt att hitta i Malaysia utom möjligen i storstaden Kuala Lumpur som nästan vimlar av motorvägar. Här kan det vara lätt att köra bort sig och till slut kanske man inte ens vet vilken motorväg man befinner sig på. Det finns både privata motorvägar med avgift och allmänna motorvägar som är gratis. Det är också lätt att hyra bil men man bör tänka på att det är vänstertrafik i Malaysia.

Åka tåg är en möjlighet i och genom Malaysia, ett säkert, bekvämt och billigt sätt att se landet. Tågen på de stora linjerna i landet drivs av KTM (Keratapi Tanah Melayu). Det finns två större linjer, västkustlinjen, som går hela vägen från Singapore förbi Melaka, Kuala Lumpur, Penang och sedan förbi Kangar i Perlis upp till den thailändska gränsen och vidare mot Bangkok. Den andra linjen, ostkustlinjen, ibland även kallad ”djungellinjen” eftersom den går rakt genom regnskogarna från Gemas nära Melaka upp förbi Tumpat till Kota Bahru nära den thailändska gränsen på ostkusten.

Vi fick en prisuppgift på att resan mellan Kuala Lumpur och Singapore tar ungefär sex timmar på dagen och åtta timmar om man tar sovvagn med nattåget. Biljetterna är ganska billiga och ett grundpris ligger på ungefär 68 MYR.

Vill man kosta på sig riktig lyx skall man resa mellan Singapore och Bangkok med det klassiska tåget Eastern and Oriental Express. Det lär vara en mycket vacker tågresa då man i behaglig fart under 48 timmar gör den 2030 kilometer långa resan. Atmosfären i vagnarna tar en tillbaka till den gamla koloniala tiden och tåget tar maximalt 132 passagerare i 66 luftkonditionerade hytter. Naturligtvis finns en gourmetrestaurang ombord. Detta är en lyxresa och priset lär bli därefter. Varken vår tid eller reskassa skulle kunna klara av denna resa, men visst låter det spännande?

På Sabah finns en 134 kilometer lång järnvägslinje mellan Tanjung Aru nära Kota Kinabalu och Tenom i de inre delarna av Sabah. Detta är den enda järnvägen på Borneo. Här kom vi att se lite grann av järnvägen under våra utflykter på ön.

Vi får också lära oss av Per att runt om i Kuala Lumpur finns ett tågsystem med pendeltåg, snabbtåg till flygplatsen och monorailtågsom går inne i centrum. I rusningstrafik kan det vara fördel att ta sig in i KL eller runt KL med dessa tåg eftersom biltrafiken då kan vara mycket tät. Navet för tågtrafiken i staden är KL Sentral där de flesta linjerna möts och biljettpriserna är låga.  

Om man vill ta sig ut till de vackra öarna utanför Malaysias kuster så är det färja som gäller, även om en del större öar har flygplatser.
Efter all den här informationen om resor, blir det dags för Gunnel och mig att bryta upp och inta sängläge inför morgondagens äventyr. Somnar in ovaggade i den stora sängen vi har fått på vårt rum.

Kuala Lumpur huvudstaden med de fascinerande blandningarna av urgamla seder och hypermoderna trender.

Malaysias huvudstad Kuala Lumpur är mer än ett avstamp ut till nya äventyr. Det är skön smältdegel mellan olika kulturer som är lätt att upptäcka eftersom alla pratar engelska. Här kommer vi att hitta en fascinerande blandning av urgamla seder och hypermoderna trender.
Precis som många andra större städer är staden indelade i olika områden som kraftigt skiljer sig från varandra. Värda ett besök är området runt Petronas Towers, China Town, Little India, Golden Triangle med flera.

I Kuala Lumpur möts också alla de folk och religioner som delar på platsen i Malaysia. Staden är rik på tempel, moskéer och andra religiösa och kulturella symboler. Kommunikationerna i staden är mycket väl utbyggda vilket är tur. Det är nämligen mycket svårt att ta sig runt till fots i Kuala Lumpur då trottoarer och övergångsställen ofta saknas. Det är dock mycket billigt och enkelt att åka tunnelbana eller taxi. En taxi genom staden kostar bara några tior.

Vi vaknar av att Per ringde och undrade om läget för oss båda efter resan och gårdagskvällen, vi bestämde att träffas lite senare på dagen efter det att vi duschat och ätit frukost.

Nationalfrukosten Nasi Lemak som säljs överallt vid vägkanterna och som också finns på de flesta hotells bufféfrukostar hade jag tänkt att vi skulle prova senare. Det är en rätt som serveras i små bananbladsknyten och består av ris kokat i kokosmjölk med chili, kokt ägg, curry och andra tillbehör. Då inte frukosten ingick i hotellpriset bestämde vi oss för att gå runt lite grann och hitta en plats där vi kunde äta frukost. Det blev en promenad på ca en halvtimme från vårt hotell. När vi gått endast något kvarter från vårt hotell finner vi en ”uteliggare”, han var skitig och låg på wellpapp, förmodligen för att undvika det hårda underlaget som en gjuten cementplatta kan vara.Faktum var att vi inte kom att se fler av dessa människor vilka lever i en sådan misär som denne man. Frukosten för oss båda blev enkel och inget som stack ut direkt. Mätt blev man i alla fall och vi tog en ordentlig promenad på vägen tillbaka till hotellet för att bekanta oss med omgivningarna och vänta på att Per ska komma för att ta oss runt i Kuala Lumpur.

Vi tar en taxi till centrum för att shopping och folkspaning. Vid foten av Petronas Twin Towers ligger Suria KLCC, ett av stadens shoppingcenter. Här finns sex våningar fyllda med mode, kläder, sport, accessoarer, inredning, teknik, leksaker, böcker och flera kaféer, coffeshops och såkallade food stalls.Allt binds ihop genom ett stort ljust atrium i mitten av byggnaderna där man kan roa sig med att studera alla människor, från västerländskt klädda tonåringar till helt svartklädda kvinnor i burka.

Utsikt från skyskrapor var inget för mig, men Gunnel var intresserad inledningsvis att ta sig upp till utsiktsplatsen – bron som binder samman tornen. Det kostar inget att se staden från ovan och bästa tiden att komma dit är morgnar, utom måndagar då det är stängt. Men gratisbiljetterna var slut sedan länge, tydligen ska man vara där när de öppnar vid 7-tiden för att ha en chans att få tag i biljetter.

Gunnel passar på att köpa ett simkort till sin telefon och jag växlar in lite pengar i lokal valuta inne i KLCC. Här ordnar vi också med våra resor till Singapore och Borneo på en resebyrå, och under tiden man fixar våra resor blir det lunch à la Asien. Dofterna från tredje och fjärde våningens Food Courts lockar med all slags asiatisk mat. Sushi, dumplings, satay, nudlar, fried rice - variationen är omfattande så vi äter en god lunch för 30 kronor var på restaurangen Chili.

Mätta och belåtna tar vi taxi till Malaysia Tourism Centre, en intressant plats med historiska förtecken. Från 1935 - 1956 var denna koloniala byggnad där MTC finns har haft sin beskärda del av historien. Den ursprungliga byggnaden konstruerads av Eu Tong Sen, en rik och berömd gruv-och gummi affärsman i Kuala Lumpur. Den var från början relativt liten och har sedan dess genomgått många renoveringar. Byggnaden ligger på 2,6 hektar mark, som tidigare var en fruktträdgård. Den byggdes av skickliga byggare vars expertis var resultatet av många års erfarenhet. Men som med många andra byggnader från den tiden var också den här byggnaden byggd utan arkitekt. De enda utbildade arkitekter under den här tiden återfanns bland de engelska officerarna inom den lokala förvaltningen. Den brittiska regeringen tog över byggnaden och förvandlade den till sin militärbas i början av andra världskriget.
Därefter blev den högkvarter för den Japanska armén i samband med slaget om Malaysia.

Den brittiska regeringen återfick besittning av byggnaden efter sin seger över Japan 1945. Den fungerade som byggnad för den brittiska garnisonen i Kuala Lumpur fram till 1956. Den 24 februari 1948, spelade byggnaden igen värd för en viktig historisk händelse. Federation of Malaysia höll sitt första möte här. Som Federation of Malaysia var utväxling mot självständighet, var byggnaden den federala militära myndighet som ansvarade för inrättandet av den militära armén för det självständiga Finland. Den 15 juli 1956, invigdes byggnaden officiellt som den federala regeringen armébas av generalmajor F.H. Brooks, högste officer i den federala armén. Flera viktiga möten, som formulerat den militära politiken har skett här.

I dag är det en turistbyrå med olika små butiker där man kan köpa souvenirer och godis. Här finns också möjlighet att titta på internet och läsa dagstidningar.

Vi får en dos äkta malaysisk kultur med saronger och kvinnor som väljer bland tusentals huvuddukssmycken exponerade på sammetsklädda panåéer. På smågatorna intill är den indiska kommersen en färgstark upplevelse och när vi närmar oss den indiska marknaden Masjid India fylls stånden på med märkeskopior när vi tar oss tillbaka till vårt hotell med taxi.

Kvällen avslutas med besök i China Town, taxichauffören tar oss till ett myllrande gatuliv som badar i neonljus. Annorlunda mat, prylar, blingbling, blommor och massor av spännande karaktärer i kvällsmörkret. Här hittade vi marknaden på Jalan Petalang, vi kollade runt på alla stånden och värjde oss mot försäljarna så gott det gick, trots detta köpte Gunnel en ny handväska i jätteformat och en ny T-shirt med kattmotiv. I China Town hittar man bland annat den främsta av gator för handel falska klockor och handväskor. Här gäller det att pruta ordentligt, vilket Per gjorde på den väska Gunnel köpte.

Middagen åt vi på en trottoar-restaurang med en ”inkastare” som såg ut som en blandning mellan en knarkare och en sjörövare.Hur som helst, maten Kyckling Cashew, Biff Chili, vitlöksris var kanongod och våra stora, kalla Tigeröl en välsignelse i hettan. Allt detta för 64 MYR (ca 130 kr). Vi kom hem runt midnatt, trötta men belåtna med vad vi fått vara med om under denna dag.

Påföljande dag blir det fortsättning av utforskningen av Kuala Lumpur. Per ringer och väcker upp oss när vi inte har hört av oss till honom vid 11-tiden. Bestämmer att han hämtar oss vid hotellet, vi tar en promenad tillsammans med Per till närmaste tunnelbanestation. Vi åker några stationer med detta tunnelbanetåg för att sedan byta färdmedel till monorail, detta för att även provat på hur det kan kännas att bli transporterad enkelt, smidigt och billigt i Kuala Lumpur.

Vi besöker ett nytt varuhus där Per visar runt mellan de olika butikerna och där vi också gör inköp av CD filmer. Vid CD butiken känner man igen Per och priserna på våra filmer blir knappt 200 svenska kronor för de båda Cd-boxarna Band of Brothers och The Pacific. Killen i affären visste allt om vilka filmer som var bra, samt vilka kopior som var dåliga. Hungern börjar göra sig påmind varför vi besöker en närliggande japansk restaurang där lunchen intas.

Avslutar eftermiddagen med att gå runt i de fashionabla affärscentrumen inne i KL innan det blir dags att ta sig tillbaka med taxiför en kort tupplur efter en ansträngande rundtur (eller var det för lite sömn de senaste nätterna). På kvällen blir det besök av familjen Brantzaeg, Per, Nelly, Axel och Amelie.Vi firade Pers 46 årsdag med att äta en god middag på vårt hotell, det var både intressant och kul att få träffa hela familjen Brantzaeg på en gång. Full fart hela kvällen, men tröttheten både hos barnen och oss andra, gjorde att vi bröt upp vid 20-tiden. Gunnel och jag behövde packa våra saker på hotellrummet inför morgondagens resa till Singapore.

Vaknar upp av telefonväckningen, hade vi inte haft telefonväckning är jag övertygad om att vi missat bussen till Singapore. Morgontoalett och utcheckning från hotellet går fort och smidigt, en taxi till uppsamlingsplatsen Corus Hotel där vi äter vår frukost innan bussen mot nästa resmål skall börja.

Mot Singapore och den fantastiska ön Sentosa samt lite krigshistoria.

Bussresan är bekväm och behaglig, vädret är varierande under resan, en del sol och bitvis spöregn. Naturen är prunkande grön och vi åker på de mycket moderna 6-filiga moderna motorvägarna med maxhastighet på 110 km/tim och vänstertrafik. Dessa vägar är i betydligt bättre skick än de vi har i Sverige och utmed färdvägen finns det både rastplatser, bemannade bensinstationer där man kan få hjälp med mindre reparationer, något man saknar i Sverige.

Landvägen som förenar staden Johor Bahru i Malaysia med Singapore kallas "the Causeway". Tåg- och busslinjer från olika delar av Malaysia korsar denna bank på väg till Singapore. Det finns även en nyare väg som kallas "Second Link" men som används huvudsakligen av dem som har egen bil.

Tycker att vi i Sverige börjar liknas vid ett U-land i mångt och mycket när jag gör jämförelser med vad jag sett under mina resor utomlands. Vi hänger inte med i den utveckling inom det flesta områden som händer i världen.

Det serverades en enkel lunch efter halva restiden och det blev också dags för en bensträckare, toa-besök och rökpaus för dem som behövde detta. När det så blev dags att återuppta resan delades det ut inresedeklaration till Singapore. Dessa fylldes i noggrant, ville inte bli ståendes vid passmyndigheten i Singapore med ej kompletta papper.

När vi sedan närmade oss gränsstationen på den Malaysiska sidan togs pass och inresehandlingarna fram. Vi fick lämna bussen och uppsöka passkontrollen. Det blev en enkel passage från att lämna Malaysia och efter några kilometer blev det så dags att göra motsvarande rutin på den Singaporianska sidan. Allt bagage skulle lastas av och personligen passera tullen till Singapore. Bagaget kördes därefter genom en scanning innan man släpptes igenom tullen.

Gunnel försökte att få med sina 8 askar cigaretter utan att tulla för dessa och hon blev upptäckt av tullen för detta. Nu började en otrolig byråkrati med olika förhör hos polisen vid gränsstationen. Hon togs in på olika platser i tullbyggnaden och förhördes av fler tjänstemän vilket gjorde att vår buss inte kunde vänta tills proceduren var över utan den var tvungen att fortsätta resan mot Singapore. Det slutade med att hon fick en varning och omkring 500 svenska kronor i böter. Glädjande nog fick hon behålla sina cigarretrar. Vi hade tur i oturen eftersom en buss från samma bussföretag där vi köpt vår resa kunde ta oss med efter denna incident till Singapore station.

Nu blir det dags att hitta en taxi som kan ta oss till vårt hotell, Siloso Beach Resort på ön Sentosa. Sentosa är en ö som ligger precis söder om Singapore. Det är en populär semesterort och besöks av ungefär 5 miljoner människor varje år. Ön kan nås med tåg från huvudön, eller med en linbana. Ön ligger bara ca 500 meter från huvudön. Den är bara fem kvadratkilometer stor och landskapet domineras av två stycken golfbanor.

Vi får ett litet men dyrt rum på hotellet och efter incheckningen passar vi på att gå ner till beachen och ta del av de olika aktiviteterna som pågår. En rundtur på Sentosa med de gratisbussar som tar oss runt ön är intressant, vi lär oss känna till de olika platserna på ön under kvällen. Under kvällen ser vi uppträdandet Song of the Sea, Songs of the Sea är en spektakulär show för barn vid stranden på Siloso Beach med underbara fyrverkerier, laser och fantastiska vattenfontäner! Inträdet var 10 Singapore dollar per styck och det var två föreställningar varje kväll.

Vi avslutar kvällen med middag på Billabong restaurang, som erbjuder ett brett utbud av moderna rätter från färska skaldjur och soppor till läckra desserter, te och kaffe. Jag var mest sugen på en pizza och öl så det smakade mycket bra efter dagens aktiviteter. På vägen till vårt hotell tittar vi in i Wave House för att hitta en baddräkt till Gunnel, tyvärr var storlekarna för små så det inte blev något inköp till Gunnel.

När vi vaknar vid 8-tiden i rummet har redan ljuset utifrån börjat sippra fram bakom de fördragna gardinerna. Vill komma ner snabbt till hotellets matsal för att äta frukost och sedan åka vidare in till centrum i Singapore. Vi får vid vårt bord besök av en kattunge och ett flertalekorrar som passar på att äta lite grann från det bord som inte var avdukat. Personalen har fullt upp med att hålla dessa gäster borta från övriga när man passar på att hämta mer av sin frukost.Även fåglarna gör ett och annat anfall från luften för att få något att äta, så det är fullt av morgonpigga matgäster denna morgon.

Det blir dags att från hotellets entré sätta sig på den schattelbuss där vi dagen innan beställt resa med till Harbourfront, en resa på 20 minuter och en trevlig kvinnlig chaufför som är intresserade av vad vi är för ena gäster till hotellet. Vi försöker förklara till den nyfikna damen lite grann om Sverige och vad vi arbetar med. Tror att hon imponerades av att få med oss som passagerare. Vi blir avsläppta vid en busshållplats där vi hittar en taxi som tar oss vidare till Raffles hotel, en plats som jag utgår från att alla besöker första gången de kommer till Singapore.

Väl framme vid hotellet står en mycket stillig man iklädd dåtida kolonial klädsel och tar emot gästerna. Vi båda går in och gör oss bekanta med hotellet, ingen stoppar oss eller frågar vad vi gör där, utan vår nyfikenhet låter oss ta del av det vi vill se. Hotellet är ett lyxhotell i kolonialstil i Singapore. Inom hotellet finns också ett flertal restauranger som håller mycket hög kulinarisk klass samt en shoppinggalleria. Numera är det förmodligen hotellet mest känt som platsen där drinken Singapore Sling uppstod i början av 1900-talet.

Raffles Hotel i Singapore, som öppnade redan 1887, räknas som ett av världens allra förnämsta hotell, känt för sin utmärkta service och höga kvalitet. Här har författare, filmstjärnor, konstnärer, musiker och kända politiker inklusive kungar och presidenter från hela världen bott och njutit av lyxen.

Ett besök i Raffles Longbar, som ligger på andra våningen på en sidobyggnad till hotellet det är där man naturligtvis avnjuter den klassiska drinken Singapore Sling och som skapades just här. Drinken skapades av bartendern Ngiam Tong Boon och är en typ av cocktail, den kan rekommenderas även för dem som inte bor på hotellet. Originalreceptet innehåll gin, körsbärslikör och Benedictine. Drinken skakades och hälldes upp i ett glas och toppades till sist med club soda. Det nuvarande receptet som används på Raffles Hotell är en modifierad version som ändrades någonstans på 1970-talet av Ngiam Tong Boons. Självklart var vi båda två tvungna att prova på välkända kända drink.

Under andra världskriget invaderade, i slaget om Malackahalvön, den Kejserliga Japanska armén Malaysia och det omkringliggande området, som kulminerade i slaget om Singapore. Britterna var oförberedda och blev, trots att de hade fler soldater, snabbt besegrade. De kapitulerade till japanerna den 15 februari 1942. Japanerna döpte om Singapore till Syonan-to, japanska för "Söderns ljus", och ockuperade till dess att britterna, en månad efter Japans kapitulation i september 1945, kom tillbaka och återtog ön.

Så inte långt från Raffles hotell ligger War memorial park, här finns ett monument som påminner om den ockupation som japanerna utförde under 2: a världskriget av Malaysia och Singapore. Monumentet föreställer fyra stycken ”chopstick” som reser sig mot himmelen. Parken var för övrigt inte något närmare välskött mot de tidigare platserna av liknande jag sett. Efter en promenad på 10 minuter kommer vi till Lim Bo Sengs memorial, denne krigshjälte blev chef för Force 136.

Den 1 februari 1942, lämnade Lim Singapore och reste till Sumatra med andra kinesiska lokala ledare och tog sig till Indien. Han rekryteras och utbildas hundratals hemliga agenter genom intensivt militära underrättelsetjänsten uppdrag från Kina och Indien. Han satte upp den kinesisk-brittiska arbetsgrupp gerilla Force 136 i mitten av 1942 tillsammans med kapten John Davis.

I maj 1943 skickade Lim den första styrkan av Force 136 agenter till Malaysia för att genomföra operationen med kodnamnet Gustaf. Operationen syftar till att etablera ett spionage nätverk i Malaysia och Singapore och för att samla militära underrättelser om de japanska styrkorna och att hjälpa britterna att återta sina tidigare kolonier från japanerna. Har nu lärt mig och förstått att denne gerillakrigare som utkämpade sabotage mot japanerna efter det att britterna gett upp Singapore fortfarande finns i minnet hos de flesta äldre malaysier och singaporianer.

Nu blir det dags att ta sig vidare till Fort Canning och ett besök i den bunker där generallöjtnanten Percival förde befäl över de brittiska styrkorna under kriget. I bunkern fanns mycket av intressanta föremål som påminde hur det såg ut under kriget. Det finns också ett mindre museum som visade filmer om hur invasionen av Malaysia och Singapore gick till.

Churchill såg Singapores fall som "den värsta katastrofen och största kapitulationen i brittisk historia”. Dock hade britternas försvar i Mellanöstern och Sovjetunionen prioriterats högre vad gällande fördelningen av manskap och material, så det önskade flygvapnet på 300 till 500 flygplan nåddes aldrig, och då japanerna invaderade med över 200 stridsvagnar hade britterna inte en enda. Faktum är att Churchill själv hade dirigerat om cirka 350 stridsvagnar av äldre modell från Malaysia till Sovjetunionen efter den tyska invasionen, som en uppvisning i god tro mellan allierade. Eftersom de var mer än en match för de lätta och medeltunga japanska stridsvagnarna som användes i invasionen av Malaysia kan deras närvaro väl ha vänt strömmen i striden.

För att få se mer av staden Singapore beslutar vi att åka med en sightseeingbuss som tar oss runt i de centrala delarna av staden. Här kom vi att få se många vackra byggnader, inte minst när vi passerade diplomatkvarteren som ligger i fina grönområden och parker.En viss skillnad märker man när vi kommer till kvarteren där indier, araber och kineser har sina bostäder och marknader. Jag har aldrig tidigare sätt så många shoppingcentra som i Singapore, både ovan och under jord, ultramodernt som det bara förslår. Här finns absolut alla de mest kända klädesmärkena representerade.

I Singapore står shoppingen och maten i centrum. Du kan få tag på precis allt du önskar, skräddarsydda kostymer, elektronik, smycken och tyger. De stora shoppingcentren breder ut sig framför dina fötter! Orchard Road är det turisttäta stråket och tillika stadens mest kända shoppinggata, där de allra senaste trenderna presenteras både av butiker och flanerande människor. Här finns även det största nöjesutbudet. Singapore är både modernt och grönskande.
 
Singapore är en modern storstad och ett mycket litet land. Här är det ordning och reda som gäller, klotter och tuggummi vill dom inte veta av. Kanske lite av polisstat, men nog har de lyckats få en stad som är ren och snygg, i alla fall utåt sett. Letar man, så nog finns det lite skräp i hörnen alltid.

Det är enkelt att hitta och ta sig runt I Singapore, framför allt med tunnelbanan. Med den kan man åka runt hela ön om man vill, och vid en station är det nästan gångavstånd över till Malaysia. Kontrasten blir mycket stor när man kommer från Malaysia till Singapore eller viceversa.Som storstäder alltid brukar vara så är det lite dyrare. Det är inte så billigt här som reklamen ofta ger intryck av, visst går det att hitta billig elektronik, men boende och mat är dyrare än dess grannländer.

Innan det blir dags att återvända till Sentosa och vårt hotell blir det dags att passa på att äta i China Town, har nu lärt mig att uppskatta det kinesiska kökets olika rätter.Att kunna beställa in lite av varje och prova sig fram är ett utomordentligt bra sätt att lära känna igen maten tycker jag. Efter vår måltid letar vi upp en taxi som tar oss tillbaka till Siloso Beach Resort. Vi hinner med att skicka iväg några kort till Sverige innan det är dags för sängen.

Nästföljande dag blir vår sista i Singapore och vi hade tidigare bestämt oss för att besöka Fort Siloso. Vi checkar ut vid 11-tiden och tar oss en egen sightseeing. Lämnar in vårt bagage till förvaring vid receptionen och efter sen frukost åker vi med Beach trams endast några hållplatser tills vi kommer fram till entrén till Fort Siloso. Här löser vi vårt inträde på 8 Singapore dollar och får transport av en tidsenlig buss från 2: a världskriget upp till själva fortet.

Tidigare var Fort Siloso den största brittiska marinbasen i Singapore. Kanoner, tunnlar, fotografier mm hittar vi som berättar om andra världskriget på den här platsen. Vi får varsin karta och broschyr som berättar om händelserna här på fortet. Här går vi runt bland förläggningar, olika tunnlarna, vakttorn och observationsplatser, men även tar del av hur vardagslivet för soldaterna kunde bete sig på Fort Siloso under kriget. Att detta Fort var bestyckat med flertal olika kanoner med kalibrar som 9,2” ner till 120 mm kanoner var imponerande på mig.Även granatkastare på 13” var inte heller att ta för hackor. Vi får även se hur platsen med vaxmodeller på dem som förde befälet vid både kapitulationen av britterna till japanerna, men även när japanerna fick ge sig till alliansen. Dessa modeller var verkligen naturtrogna och många tycker nog med mig att det verkligen var intressant att kunna ta del av denna historia.

Vi avslutade vårt besök genom att titta in i Quarter Master Store för att göra något inköp. Efter detta besök tar oss bussen tillbaka till entrén och vi båda tar Beach trams tillbaka till hotellets reception för att beställa en taxi till flygplatsen i Singapore. Vi möts av en stor och modern flygplats, här fanns möjligheten att utnyttja fri internet vilket jag inte tidigare sett på någon flygplats.

För den som vill veta mer om Sentosa så kan jag orientera att tidigare hette Sentosa Pulau Blakang Mati och var en fiskeby omgiven av regnskog. Idag ser man inte mycket av detta. Det var 1968 som den singaporianska regeringen bestämde att Sentosa skulle bli en turistattraktion.
Hit till ön Sentosa går det snabbt att åka till från stan. Med MRT åker man till Harbour Front station och går till 3e våningen på Vivo City och tar Sentosa Express ($3 per person). Tar du taxi får du betala en avgift vid infarten till Sentosa (mellan $2-$6 beroende på tid och dag). Detta behövde inte vi göra eftersom vi hade vårt hotell på ön.

Vi kunde ta oss till någon av de tre stränderna, Tanjong Beach, Siloso Beach eller Palawan Beach med vajande kokosträd och vita stränder, och man blir inte besviken. Det var lätt att ta sig runt ön med hjälp av gratis Sentosabussar. Det är mycket människor på Sentosa under helgerna då många singaporianer väljer att komma hit. Det finns mycket att göra här så man får vara beredd på en fullspäckad dag. Sentosa är perfekt just för att där finns något för alla oavsett ålder.

Vill du ha lite "hålligång" På Sentosa finns även flera barer som är populära. Café Del Mar finns på Siloso Beach. Bora Bora Beach Bar ligger på Palawan Beach och serverar mycket god mat.

Mot Borneo och Sabah äventyr.

Efter vårt besök på Fort Siloso återvänder vi till vår resort för att beställa en taxi till terminal 1 på Singapores flygplats. I denna terminal fanns allt man kunde önska sig, fullt med butiker och restauranger, här fick jag också tillfälle att gå in och läsa av mina inkomna mail, man var så generös att det var fritt att gå in på internet och utnyttja dessa media. Eftersom vårt flyg blev drygt en timma försenat fanns gott om tid för att ta del av bland annat nyheter från Sverige.

Flygresan till Kuta Kinabalu på Borneo tog två timmar och var inledningsvis behaglig. Vi fick sitta längs bak i flygplanet som flögs av Air Asia men fick full service av personalen på planet. De sista 45 minuterna av flygningen uppstod en kraftfull turbulens som skakade om hela flygplanet, kraftfullt regn och åska gjorde inflygningen lite otäck för alla passagerarna. Så det kändes otroligt skönt att få stiga av flyget efter landningen på Kuta Kinabalu internationell airport.

Kota Kinabalu är inkörsporten till Sabah och det är hit vi anländer med flyget. En ljus och trevlig hamnstad som har en underbar skärgård som heter "Tanku Abdul Rahman Park" med en skyddad marin nationalpark och med vackra djungeltäta öar med fina sandstränder.

Det tog inte några längre tider att gå igenom passkontrollen och inte heller att få ut vårt bagage. På samma sätt som i Kuala Lumpor betalar man sin taxiresa vilket man löser inne på flygplatsterminalen. Man anger var man ska och betalar därefter, inget prutande utan allt går som det ska. Vi hade bokat in på Nexus resort i Karambunai och fick betala 75 RM (150 kr) för denna resa. Den här taxiresan blev en obehaglig resa eftersom chauffören körde fort och vårdslöst, möjligen att han var trött. Restiden från flygplatsen tog en timma ganska exakt och det var två trötta resenärer som steg av vid hotellet för att checka in. Nexus är en femstjärnig resort som ligger längs en lång fin sandstrand cirka en timmes bilresa norr om Kota Kinabalu. Standarden är femstjärnig och servicen vänlig. Hotellet har stort poolområden och flera olika restauranger. Priser för ett dubbelrum låg på 750 kronor.

Det var mycket information som gavs till oss vid receptionen, som tur var fick vi en karta över området där alla de viktiga punkterna var utmärkta. Fick också transport till vårt rum med hotellets egna batteridrivna fordon, det visade sig att vårt dörrkort inte fungerade utan fick ta oss tillbaka till receptionen och byta ut detta. Efter att äntligen lämna ifrån oss all packning blev det dags att utnyttja den välkomstdrink som hotellet bjöd oss på. Vi valde att inmundiga denna på Darlin-Darlin´Fun Pub.

Tröttheten gjorde oss båda påminda om att det var dags att hitta tillbaka till vårt rum. Måste också påtala att det rum vi hade fått låg otroligt vackert inom området och endast 200 meter från stranden. Här hörde vi vågornas brus och att somna in till dessa var inte svårt. Gunnel var intresserad av att ringa hem till Sverige för att höra efter hur det gick för vår kattvakt och skötseln av katterna, vi ringde även hem till Lennart och gav honom ett kort orientering om vad vi hitintills hade upplevt på vår resa.

När vi vaknar upp är klockan åtta är det dags för frukost vilket vi äter på Kingfishers restaurang på Nexus resort.Här fanns möjlighet att äta sig riktigt mätt och belåten, men efter nästan en vecka blev jag ganska trött på denna frukost varje morgon. Alla dessa tropiska frukter och färskpressade juicer, marmelader och bröd var en upplevelse som man bara kan få i ett land som producerar detta. Men omeletter, korvar i olika färger,bönor och olika grytor blev för mycket för mig.

Att gå runt och göra sig bekant på anläggningen men även lägga sig en stund i solen blev vad som gjordes inledningsvis. Kvällen avslutades på Sunset Barmed en pizza till ljudet av två hungriga katter som sprang runt borden och ville få något att äta.

Ett besök vid Garama Wetland.

Att se sig omkring på Borneo var ju ett mål vi hade innan vi reste ner till denna ö. Här finns ju en helt annan flora av växter och djur som man inte kan finna någon annanstans på jorden. En resa till regnskogen och Garama Wetland stod nu på tur, så nu väntade en tre timmars bussresa i ett väder som skiftade i ömsom solsken och spöregn. Fulla av förväntan kände vi att detta skulle bli en upplevelse att komma ihåg i all framtid.

Äntligen framme, det blir dags att stiga ur vår buss och följa med vår guide till den plats varifrån båtturen som skall föra oss in i det floddelta som gömmer alla dessa sevärdheter. Det tar en kvart tills vi är framme vid en liten restaurang som ligger på pålar över vattnet. Här får möjlighet att besöka toaletter och vi får förfriskningar i väntan på att båtarna som skall föra gruppen görs i ordning. Samtliga tilldelas varsin flytväst innan det blir dags att ta plats i båtarna. Det finns möjlighet att låna kikare och paraply vid restaurangen. Paraply säger jag till guiden, är det nödvändigt? Det kan det vara får jag till svar, inte för regnet och inte för solen, utan för att skydda sig för mot aporna som har för vana att pissa på dessa turister som kommer i båtarna och vill se dem. Jag chansar med att klara mig utan paraply.

Garama Wetland är vidsträckt 438 kvadratmeter ostörd mark. Här ståtar naturens juvel Danum Valley Conservation Area, en av de rikaste ekosystem i världen. Med en biologisk mångfald som är erkänt som ett av världens mest komplexa, detta bevarande av naturen fungerar som en naturlig livsmiljö för många hotade djurarter såsom Noshörning, Borneo leoparden, Orangutangen, Näsapan och Asiatiska elefanten. Även vackra, sällsynta och exotiska fågelarter finns att se här.

– Det är inte farligt, här finns inga krokodiler, blodiglar eller skadliga amöbor, men ta inte tag i några grenar som sticker ut, för där kan det finnas ormar, säger vår guide. Jag passar på att känna på vattnet som känns svalt och alla obehagskänslor försvinner i och med att jag sätter mig i båten. Att färdas långsamt nerför en flod och titta upp mot himlen, molnen och djungelsluttningarnas höga träd och hängande lianer slår det mesta jag har varit med om tidigare! Mötet med den 140 miljoner år gamla djungeln är nästan en religiös upplevelse.

Vi uppmärksammas på olika växter och frukter längs vår färd längs Klias River. Båtföraren stannar till vid ett fruktträd med en ovanligt giftig frukt som liknar ett stort äpple. Guiden berättar om hur huvudjägarna använde sig av detta gift i sina pilar för att jaga både djur och människor. Växterna som ses är sådana vi har hemma i krukor, men här är de flera meter höga, så vilka kontraster vi möter.

Guiden berättar för oss att det är tidiga morgnar och sena eftermiddagar man ser vi flockar med näsapor, långsvansade och kortsvansade makaker och andra apor jag inte kan namnet på. Aporna sover gärna i träden närmast flodbanken, med floden i ryggen behöver de bara ha uppsikt åt ett håll. Det dröjer inte länge förens vi stöter ihop med den första flocken av den långsvansade makaker.Jag kommer väl ihåg att denna apsort såg vi senast på Bali. Dessa apor är inte så skygga och vi får höra lustiga historier om hur dessa djur uppmärksammar iakttagarna under tiden som några i flocken passar på att ”plundra” dessa på allehanda ting.

De är så passa fräcka att de går in i husen öppnar kylskåp och förser sig med både det ena och det andra. Man jagar och dödar dessa apor, men av religiösa skäl äter man inte köttet av makaker, då dessa apor liknar människan på grund av deras händer och fötter. Vi får även se näsapor, men dessa håller sig på längre avstånd från oss i båtarna. Det blir också möten medreptiler och en stor mangoorm som ligger stilla på en gren och iakttar oss noggrant.

Skymningen och mörkret börjar ta överhand och innan vi är tillbaka tillutgångspunkten för denna utflykt blir det även dags för att få se på eldflugesafari nedanför floden. Båtföraren stannar till i den täta mörka vegetationen och vi får se ett träd som ser ut som en julgran med tusentals eldflugor. Jag försöker att fånga dessa med en bild från kameran men misslyckas eftersom blixten från kameran gör att effekten från skenet från flugorna försvinner. Kvällen avslutas med att njuta av överdådig malaysisk middagsom serverades med glimrande lyktor på restaurangen innan bussfärden går tillbaka till vårt hotell.

Besök i en traditionell djungelby och att drabbas av djungelfeber.

Gunnel och jag bestämde oss för att komma ut i djungeln och göra ett besök för att se hur dessa stambyar såg ut. Vi var inne i staden Kuta Kinabalu och beställde en resa ut till Mari Mari som är en djungelby norr om Kota Kinabalu och där man får se och lära sig hur Borneos olika stammar levde. På programmet fanns matlagning, byggnadsstilar, vapen, kläder och andra kulturella uttryck som man ville visa upp.

Vi hämtades upp klockan tio vid vårt hotell av en trevlig chaufför som berättade om dagens begivenheter, han påminde oss att det var helgdag och många människor var lediga. Det kan vara problem att få någonting gjort eller att handla denna dag. Men eftersom han var i servicebranchen så var han tvungen att arbeta. Han släpper av oss vid ingången till Mari Mari Cultural Village, en liten by som ligger inne i skogen bredvid Kionsam River, och säger åt oss att han hämtar oss när ”föreställningen” slutar.

Vi tas om hand av en kvinnlig guide som orienterar oss om hur besöket var organiserat och jag kom att utses som ledare för den grupp som hon skulle guida genom lägret. Innan det blev dags att ge sig iväg var det viktigt att lära sig vissa seder och bruk som man senare fick använda sig av vid besöket i byn. Att kunna hälsa och visa att man hade vänliga avsikter var viktigt för att vi skulle bli accepterade. Min uppgift blev att hålla ihop gruppen på 10 personer. Vi erbjuds också att smörja in oss med myggstift eftersom det enligt guiden finns mycket av mygg i det område vi skall besöka. Även att passa på att besöka toaletten rekommenderas eftersom sådana faciliteter inte finns i djungelbyn.

Nu får vi uppleva Sabah´s kultur och själ. Folket här är mycket stolta över sin bakgrund och historia. När vi kommer fram får vi besöka fem olika hem och uppleva hur livet var förr i Sabah. Vi ser de olika symboliska aktiviteter som har haft och har stor betydelse för de olika stammarna. Det finns fem inhemska hus som visar hur Sabahs etniska grupper levde.De olika grupperna var Murut, Bajau, Dusun, Rungus och Lundayeh. Den fuktiga värmen gör sig påmind och det smakar gott när vi bjuds på någon dryck som bjuds på inför besöket.

Guiden låter oss besöka varje hus och förklara den gamla livsstilen för de olika stammarna. Några "trappor" till husen är ganska branta och det kan vara lite svårt att ta sig upp och ner på de trappor som man har till husen. Som en svensk tycker jag att jag vet så lite om våra olika kulturer, det är verkligen intressant att komma ut för att se och lära hur man klarade livet med enkla och praktiska lösningar.

Vi turister presenteras att ta del av det traditionella sättet av bambu matlagning, repslagning, bark behandling (för att göra Murut's tyg), och att blåsa i blåsrör men även att tillverka och röka lokala cigaretter. Smaken är lätt och inte så starkt som kommersiella cigaretter, även om det inte har något filter tyckte Gunnel.Den mest intressanta delen för turister är troligen få en tatuering. Besökarna brukar be dem att tatuera en figur på armen eller ett ben. Man använder något krämigt att rita tatueringen som möjligen sitter kvar någon dag och som sedan försvinner.

Att gå runt påMari Mari Cultural Village gav mig en fantastisk känsla av att faktiskt vara påbesök i en stamby med den naturliga fridfullhet och atmosfär som regnskogenoch ljudet av vilda fåglaroch insekter gav oss under vårt besök här. Har man en gång besökt Borneos djungler längtar man alltid tillbaka. Det hela slutar med att vi bjuds på några traditionella danseroch därefter lunch innan vi hittar vår chaufför som tar oss tillbaka till vårt hotell.

Nöjda med dagen och vila innan det blir dags för middag på Sunset Bar och träffa de lokala katterna som underhåller oss vid restaurangen.

Ett besök inne i Kota Kinabalu och resa mot Kuala Lumpur.

Innan det blir dags för oss att lämna Borneo beslutar vi att göra ett studiebesök inne i Kota Kinabalu så vi beställer en bussresa från vårt hotell. Vi kommer iväg efter det att vi ätit vår traditionella frukost, att tillbringa lite tid till stadsvandring och göra ett besök på Sabah museum skulle förgylla vår dag i denna stad. Solen gassade och temperaturen var hög. Vi letade mest efter skugga snarare än sevärdheter.

Kota Kinabalu trodde vi var en liten stad och det är det i Asiens ögon. Men i svenska mått är det en storstad. Omkring 500 000 invånare och många av invånarna livnär sig fortfarande på fiske, eller arbetar på palmoljeplantagen som är enorma på hela Borneo.

Det finns flera shoppingcenter i Kota Kinabalu, ett av de större är Visma Merdeka. Suria KK, som också finns i Kuala Lumpur. Priserna är låga med svenska mått men vi hade inte för avsikt att springa runt i affärer. Vi bestämde oss för att istället göra ett besök på Sabah museum, jag ville gärna se den utställning från 2: a världskriget som skall vara intressant och givande efter vad jag kunnat läsa ut av den information som jag lyckats komma åt. Tyvärr blev vi besvikna när man hade stängt den delen av museumet för renovering så det fanns ingen möjlighet att ta del av de föremålen, utan vi fick istället ta del av andra konstföremål som fanns tillgängliga.

Ett besök på den lokala fiskmarknaden med fullt av olika stånd, där det fanns många olika arter av fiskar att köpa. Här fanns också en uppsjö på grönsaker att för den som var intresserad.Den lukt som låg över marknadsplatsen gjorde att Gunnel ganska snart ville lämna platsen, så vi passade på att hitta en kinesisk restaurang där vi kunde beställa in något att äta och dricka. Passade även på att gå runt och titta på de små gatumarknader som fanns lite runt omkring torget innan vi åter tog bussen tillbaka till Nexus resort.

Så kom den dagen när det blev dags att lämna Kota Kinabalu för att påbörja resan hem till Sverige. Efter att solat någon halvtimma och gått runt nere på stranden checkade vi ut från hotellet. Resan till flygplatsen gick med den förbeställda taxin som vi gjort dagen innan. Vi åkte från terminal 2, en terminal som i huvudsak användes för inrikesflyget, men det fanns även någon flight som gick till någon av de närliggande länderna också.

Flygtiden blev på två timmar innan vi landade i Kuala Lumpur, nu har vi fått upp lite rutin på att resa i Malaysia och känner till hur man beställer taxi på ett smidigt sätt, så det var inga bekymmer. Bekymmer blev det i stället när vi väntade på att få vårat bagage. Vi väntade länge vid det band varifrån bagaget från Kota Kinabalus resenärer skulle hämtas. Jag får då höra av en medpassagerare att några av deras väskor hade anlänt på ett helt annat transportband, så jag fick tipset att även ha uppsikt på det bandet. Mycket riktigt så efter en tid kom vårt bagage på ”fel” transportband, ett slarvigt misstag från flygplatspersonalen som blandat ihop två olika fighters bagage och gjort att passagerare oroligt väntat en lång tid på att få sina väskor.

Det blev så dags för taxin som väntade utanför terminalen för resa in till vårt tidigare hotell Mi Casa All Suite, resan tog oss en timma och vi fick uppleva ett åskväder vi tidigare sällan skådat. Ju närmare vi kom in mot KL, ju mer blixtrade och ösregnade det över oss. Det var med tacksamhet vi tog in på hotellet för att träffa Per som redan kommit till hotellet för att ta adjö av oss. Vi åt och drack gott innan vi kände oss så trötta att vi behövde gå och lägga oss förmorgondagens nya strapatser.

Det blev tid efter att ha lämnat hotellet för ytterligare sightseeing i Kuala Lumpur. Per möte upp och vi var runt de tidigare kända platserna.Nu började i alla fall resan till Malaysia ta slut varför det var dags att hämta vårt bagage på hotellet säga farväl till Per och hoppas på ett snart återseende innan det blev dags igen för transport till Kuala Lumpur KLIA terminal M och incheckning hos Qatar Airways. Ingen övervikt och det var skönt att bli av med bagaget för att sedan gå runt och titta på denna stora terminal. Att passera pass och tullen var enkelt och vi tog oss med buss ut till den plats varifrån vårt flyg skulle gå mot första handsmålet Doha i Qatar.

Mot Sverige.

Från drygt +30 grader C med sol och värme till – 2 grader C med snö och kyla.

Vårt flyg till Sverige går enligt tidtabellen, och min bedömning är inte heller vår flight fullbelagd, utan vi kan se att det finns en hel del lediga platser i flygplanet. Eftersom vi fått bra platser även på återresan finns ingen anledning att försöka byta till något annat säte. Igentligen vill inte jag åka hem till Sverige igen utan hade mycket väl kunnat tänka mig att vara kvar ytterligare någon vecka eftersom man är så långt borta från Sverige. För Gunnels del gäller nog borta bra men hemma bäst.

Tiden går ändå väldigt fort och vi båda somnar in ganska snart efter det att vi startat från Kuala Lumpur airport. Flygvärdinnorna gör oss uppmärksamma på de måltider som kommer att serveras under flighten till Doha, men vi båda intar en tillbaka lutat och förhållandevis skön sovställning inför de dryga sju timmar vi nu har framför oss. Att lägga filten och ta på sig hörlurarna känns någorlunda bekvämt. Vi blir inte heller störda innan det blir dags någon timma innan landningen på Doha.

Landningen känns trygg och vi bussas in till terminalen i Doha för att vänta två timmar innan det blir dags att göra den sista flygturen från Doha till Stockholm – Arlanda. Passar på att göra några inköp av sprit och cigaretter i transferhallen innan man ropar ut att vårt flyg mot Stockholm är klart för ombordstigning. Vi passerar sista incheckningen och blir åter bussade ut till det flygplan som skall ta oss sista biten till Stockholm/Arlanda. Det blir en ganska lång bussfärd innan vi äntligen kommer fram till vårt flygplan. Jag och även andra passagerare blir lätt irriterade när vi kommer fram till flygplanet och föraren av bussen inte öppnar dörrarna till bussen. Vi får sitta av drygt 10 minuter innan det blir dags att äntligen få gå ombord på vår Airbus A330. Vi känner oss bekväma med de platser vi bokat in tidigare och nu är det ju bara sista biten kvar innan vi kommer tillbaka till Sverige.

Vårt flyg landar in i god tid enligt tidtabellen i ett vintrigt och förhållandevis kallt Sverige. Vi hälsas välkomna av passpolisen på Arlanda, och faktiskt känns det skönt att åter vara hemma igen. Tyvärr råkar vi ut för en försening när det gäller att få ut våra väskor, förstår inte varför eftersom det endast är vårt flyg som landat in så tidigt denna lördagsmorgon. Det kom att ta en timma för luftfartsverkets personal att lasta över bagaget till det band som passagerarna stod och väntade på skulle sätta igång så de kunde lämna Arlanda och åka hem. Möjligen en masskningsmanöver från luftfartsverkets personal. Jag tyckte sedan tidigare att det var oerhört klumpigt av flygplatspersonalen i Kuala Lumpur som förväxlade de olika banden från olika avreseorter, men det här som hände på Arlanda tog ändå priset av dåligt bemötande av sina passagerare.

Att sedan hitta rätt busshållplats och invänta på vår buss till parkeringen tog även en viss tid. Vi hittar vår bil som nu är översnöad och iskall på parkeringsplatsen så det blev att skrapa rent rutorna från snö och is innan man kunde köra ut från luftfartsverkets parkeringsplats Alfa. Kostnaden blev 640 Sek för två veckors parkering. Hemfärden till Linköping gick sedan på snömoddiga vägar med sommardäck vilket gjorde att hastigheten blev låg fram till trakten av Södertälje. Vädrets makter gav med sig och det gick sedan att ”stå på” lite mer på vägen ner till Linköping.

Så var vi hemma igen, vi hade nog hoppats att slippa snön på drygt 2 centimeter men till vår glädje sken dock solen upp senare på förmiddagen och vi kunde njuta av att vara tillbaka hemma i Linköping och hos våra katter igen.

Tänka sig vad tiden går... Nu är jag redan 60 år!
Jag fortsätter hålla mig frisk och ung i sinnet, så kanske jag får behålla minnet.

Linköping den 20 november 2010

Hans Zettby