Öde, kritvita stränder, kristallblå laguner, vajande palmer och stråklädda bungalows - för många är detta drömmen om ett paradis. Öarna i Stillahavet är ett resmål som många önskar uppleva. Det är även ett perfekt stopp på vägen mellan Australien/Nya Zeeland och USA. Här finns många små exotiska öar som är väl lämpade för ö-hoppning.

Palau ligger strax norr om ekvatorn, 900 miles sydväst om Guam och 400 miles söder om Yap, vid den västligaste kanten av Mikronesien. Palau är norr om Nya Guinea och öster om Filippinerna. Landet består av ca 400 öar, varav 9 är bebodda. De flesta av öarna ligger inom i en gigantisk blå lagun, skyddas av spektakulära korallrev och korallväggar. Varma, klara, tropiska vatten och rikligt sjöliv gör Palau en dykare paradis. Öarnas totala landyta är drygt 500 kvadratkilometer, vilket är mindre än halva Öland.

Palaus hundratals öar i västra Stilla havet administrerades fram till 1994 av USA, och landet är idag beroende av amerikanskt bistånd. Andra viktiga inkomster kommer från turism och utländska fiskeflottor som är verksamma i Palaus fiskrika vatten. De låglänta öarna riskerar att helt försvinna under ytan om havsvattennivåerna stiger till följd av klimatförändringarna.

Palau är också mycket naturskönt ovanför vattnet, med azurblå laguner och vita sandstränder. Berg öar, svampformade kalkstensformationer som omfattas i regnskog lövverk och tropiska blommor, ger enastående skönhet. Djurlivet är unikt. Det finns många arter av sällsynta fåglar, flyghundar, och exotiska ödlor.

Palau var en koloni i Tyskland från 1899 till 1914. Vid den tiden utvecklade Tyskland industrier för fosfatgruvdrift och kopra skörd. Japanerna tog kontroll 1915 och fortsatte fram till 1944. Det var under denna tid som Palauans kultur gick igenom sin mest radikala omvandling. Japanska expanderade de kommersiella satsningar startade av tyskarna och utvecklat många fler.

På Palau finns det mer än 200 kalkstens- och vulkanöar och det är en del av Mikronesien. Ögruppen ligger 7 grader norr om ekvatorn i västra Stilla Havet vilket innebär ett underbart tropiskt klimat. Temperaturen ligger runt 28-30 grader både i havet och i luften året om. Palau är drömmen om Söderhavet - för den som vill långt från omvärlden.

På gång mot nya resmål.
Nu är det bara en månad kvar till jag lyfter mot Thailand – min första destination på resan. Mitt resesällskap blir Ingemar Skarp som skall besöka bekanta i Jomtien, vi kommer att tillbringa ett antal timmar i luften på ned och återresan tillsammans.

Oroligheterna i Thailand har varat under en längre tid på grund av att thailändska regeringen står fast att det skall genomföras nyval söndagen den 2 februari. Vad som helst kan hända i Thailand och motsättningarna har skärps. Läget är med andra ord lika förvirrat och framtiden lika osäker som den varit sedan demonstrationerna började i slutet på november. Valrörelsen har kantats av oroligheter och speciellt i Lak Si-distriktet, nära den gamla flygplatsen Don Muang.
Thailändska regeringen har från och med 22 januari och i 60 dagar framåt infört undantagstillstånd – s.k. state of Emergency. Detta innebär i grunden utökade befogenheter för myndigheter att vidta åtgärder mot exempelvis demonstranter.

Premiärminister Yingluck Shinawatra förväntas vinna valet, men det kan ta åratal att överbrygga den politiska klyftan, anser flera bedömare. Framtiden för Thailands demokrati står på spel.

På grund av valet i Thailand kommer det inte att serveras eller säljas alkohol på valdagen. Thailand har sedan många år infört ett förbud mot alkohol i samband med valdagen. Det för att minska risken för politiska bråk och alkoholmutor. För min del hoppas jag att dessa oroligheter har gått över innan jag kommer till Bangkok.

Dagarna blir mer och mer hektiska. Kom-ihåg-listor skrivs och de sista förberedelserna görs, bokning av boende både på Koror och Peleliu, dubbelkollar papper och resedokument, genomgång av huset med Gunnel och så vidare.

Resfebern börjar helt klart göra sig påmind hos mig, mina anhöriga och bekanta. Vad ska packas och hur? Är allt hemma i ordning för att klara sig utan större handpåläggning från mig? Vad år planerat för verksamheten med Flygvapenregionen där jag arbetar på kansliet, vem kan ta över den vid min frånvaro?

Lediga kvällar ägnar jag mig att läsa en del böcker och tidskrifter som beskriver händelser och platser som jag kommer att besöka vilket gör mig mer nyfiken på mitt resmål. Även att gå in på Youtube är att rekommendera då det finns en del filmer som beskriver händelserna på olika platser i Stilla havet under andra världskriget.

Får mail från Big Travel där jag beställt mina flygbiljetter, de anger att mitt flyg mellan Bangkok och Manilla är inställt. Eftermiddagsflyg som erbjuds gör att risken att missa överfarten till Palau är stor och äventyrar hela resan. Resebyrån försöker att tidigare lägga resan med en dag vilket passar mig bättre, hamnar på en väntelista hos Philippine Airways. Får senare besked att min resa är klar, den är nu framflyttad till 31 mars kl. 13:50 från Bangkok och ankommer Manilla 18:20, om nu dessa tider stämmer.

Får också mail att man bekräftat mitt boende på ön Peleliu, avgiften på 210 USD i deposition jag betalat via sparbanken påstår man från Dolphin Bay Resort endast är 197 USD. Jag uppmanar Resorten att ta kontakt med sin bank och klara ut missförståndet. Förstår att det blir jag som måste ordna detta i slutänden i alla fall.

Men – det kommer lösa sig allt eftersom. Det mesta brukar ju göra det.

Äntligen på väg!
När jag vaknade på morgonen hände något underligt. Rummet badade i ett mystiskt, skarpt ljus. Omtumlad och kanske ­också lite rädd drog jag ­undan gardinerna. Vad fan var det som pågick? Jag stod stum och tittade ut. Det var solen som sken där ute. Jag har ingen statistik, men känslan var att det var första gången jag såg solen sedan 17 september 2013.

Allting var packat och klart så efter frukost skjutsade Gunnel mig ner till resecentrum där jag inväntade Ingemar som blev transporterad av Björn. Vår buss var redan på plats så det blev ett kort avsked av Gunnel och Björn innan vi satte oss tillrätta på bussen.

Efter bussbyte i Stockholm så var vi strax uppe vid Arlanda där vi checkade in vid Thai Airlines desk. Noga med att få mitt Royal Orchid kort påfört med de poäng som resan ger. Efter passkontrollen och inne i den nya delen som är byggd på Arlanda terminal 5 går vi runt bland alla de butiker som finns på plats. Plötsligt upptäcker Ingemar att han förlorat sitt boardingkort vilket gör att det blir lite panik en stund eftersom han tänkt handla och då behövt visa upp detta kort. Vi båda går runt och letar tills Ingemar äntligen hittar sitt boardingkort på golvet intill en av de butiker han besökt. Allt frid och fröjd och vi drar oss mot ”gaten” varifrån vårt flyg skall avgå. Vi han med att ta en öl innan ombordstigningen.

Flygresan är som vanligt lång när man skall till Suvarnabhumi, men tiden fördrivs med de olika rutiner som är brukligt dvs. drickavagnen, maten, uppföljningen via skärm på flygresan, bekanta sig med sina närmaste passagerare och givetvis att somna in under några timmar.

Planenligt landar vår Boeing 777 och här upprepar sig proceduren att via immigration och tull när man kommer in i denna ofantligt stora byggnad. Att vi båda sedan försöker fylla på våra SIM kort via ett ombud för AIS där de konstaterar att min telefon är stängd och går inte att använda, det gör mig bekymrad, förstår att kontakten hem till Sverige blir begränsade. Tar sedan avsked av Ingemar, jag köper en bussbiljett till Hua Hin och Ingemar till Pattaya. Vi bestämmer oss att ses några dagar i Jomtien innan vår gemensamma hemresa den 15 april.

Några dagar i Hua Hin.
Passar på att göra ett kortare uppehåll i Hua Hin eftersom min resa till Palau är relativt lång. Här kopplar jag av och försöker roa mig lite grann. Har varit i Thailand åtskilliga gånger och på olika platser men aldrig här. Hua Hin är den annars den äldsta semesterorten i Thailand. Det har varit en semesterort långt innan turisterna från utlandet började komma hit. Hittade Jaidee Resort för mitt boende när jag var inne på och letade efter hotell. Hade tidigare bokat in mig via deras hemsida, enkel och bekvämt kostnaden för två nätter blev drygt 800 kronor.

Hua Hin är en gammal fiskeby. Fortfarande finns här en hamn för fiskebåtar och en pir att fiska ifrån. Skaldjuren som tas upp och serveras samma dag på någon av restaurangerna är bland de bästa i landet. Det här har framför allt varit thailändarnas favoritresmål. Orten är anpassad för turister men det är inte lika hetsigt som på stora charter mål. Man får en mer lokal känsla och känner inte att man hamnat i en turistfälla. Stämningen som råder här är underbar och välkomnande för mig.

I Hua Hin har den thailändske kungen sedan förra sekelskiftet en egen vänthall på den vackra gamla tågstationen, den är utsmyckad med snirklig thailändsk arkitektur, starka färger, guld och mosaik. Kungafamiljen tillbringar en stor del av året här för att njuta av havet och den klara luften. Men även mindre kungliga besökare kan ägna sig åt avkopplande strandliv, promenader längs den milslånga stranden med sol och bad.
På kvällen går man gärna på nattmarknaden som ligger i västra änden av Th Dechanuchit eller njuter av havets läckerheter på någon av restaurangerna i hamnen i Hua Hin.

Vid skymningen ger sig fiskebåtarna ut, en efter en tänder de sina gröna lanternorna ute på det gråblå havet. Palmerna vajar i den varma vinden, själv sitter jag på en mur och gör inget mer, enbart njuter av den ljumma vinden från havet.  Jag anar hur det skramlar på restaurangerna på de enorma pirarna där verandorna är belamrade med stora krukor med böljande bougainvillea.

Utanför det kungliga palatset ligger ständigt tre båtar på vakt. De tänder hundratals små lampor om kvällen och bildar en gyllene triangel. Där får inga båtar åka och kungliga restriktioner har också medfört att möjligheten att utöva vattensporter är begränsade i Hua Hin. Passar också på att besöka den gamla kungen Rama 5 slott som ligger i en stor vacker park utanför Hua Hin. Att se dessa otroligt stora hus som ligger på pålar precis intill havet måste ha varit en underbar plats för kungen att tillbringa sin tid vid.

Tog mig vidare till floating market där jag gick runt och tittade i de mängder av butiker som fanns där, åt även min lunch på ett typiskt thailändskt sätt med enbart lokala rätter som serverades och jag fick sitta väldigt obekvämt med ett litet bord i mitt knä. Ett besök till ett buddistiskt tempel som låg på en höjd och som vanligt vid dessa tempel en hel del apor som sprang runt och tiggde mat.

Tröttheten påminner mig att det är dags att bege mig till mitt hotell och krypa till kojs. Får fatt på en taxi som enkel och bekvämt åker de 5 km till Jaidee Resort där jag blir avsläpp.

Från soluppgång till solnedgång pratar, leker, äter och umgås thailändarna. De packar upp kylväskor och kolgrillar och placerar sig under parasollerna. Små som stora badar med kläderna på, att visa sig i bara bikini eller badbyxor är ofint, men allra mest: huden ska vara blek.

I Hua Hin är den flagnade sekelskiftscharmen är påtaglig. En massa butiker med skräddare, optiker, hantverk och luftkonditionerade kaféer, för att snabbt byta om till låga trähus med verandor och kulörta lyktor. En sidogata från detta sitter de unga flickorna och väntar på kunder, det sägs att prostitutionen har ökat för varje år.

Ett kort återseende av Filippinerna
Det blir nu dags att fortsätta min resa till Manilla. Hade kvällen innan beställt en taxi som skulle ta mig upp till Suvarnabhumi. Blev upphämtad tidigt på morgonen, receptionen hade inte öppnat då jag lämnade min bungalow men en överenskommelse var gjord om att jag inte skulle hinna med någon frukost och jag lämnade nyckeln till bostaden i dörren när jag åkte.

Denna tidiga morgon var det inledningsvis inte så tät trafik, resan upp till Bangkok gick fort tills vi kom i utkanten av staden. Här blev det en mycket intensiv trafik då morgonrusningen hade börjat. Blev en aning orolig då jag såg att klockan drog iväg allt mer då trafiken delvis stod helt still, resan tog nästan fyra timmar till flygplatsen. Lyckligtvis var jag framme i god tid och var glad att jag beställt att åka tidigt denna morgon.

Rutinerna för incheckningen är alltid de samma vid flygbolagen och immigration på
Suvarnabhumi, han med att ta en öl innan avfärden på flight PR 731 då boarding skulle ske 12:45. Restiden blev drygt 3 timmar innan man landade in till Manilas internationella flygplats Ninoy Aquino terminal 1 klockan 18:00. Passade på att växla till mig lite lokal valuta för att kunna betala taxin och hotellet där jag bokat in mig sedan tidigare.

Som vanligt försöker taxichaufförerna lura sina kunder så det är viktigt att få dem att sätta på taxametern när man sätter sig i bilen. Att de sedan hittar till hotellet är inte heller säkert även om man frågar dem innan man bestämt sig för att åka med dem. Det gäller ju att vara trovärdig om man skall få några kunder. I mitt fall fick taxichauffören fråga sig fram innan vi kom fram till La Corona ett hotell i Best Western kedjan.

Kom att bli ordentligt sur på kvinnan i receptionen som inte förstod att jag betalat en bokningsavgift sedan tidigare utan hon ville dess utom få betalt för rumsnyckeln utöver rumspriset som jag betalade. När denna procedur var över gick jag upp till rummet där jag lämnade mitt bagage, klädde om och tog mig vidare till Mall of Asia för att orientera mig till de olika butikerna som finns där. Hade tänkt köpa nya glasögon men detta fungerade inte eftersom det var fem dagars leveranstid på glasögon. Tog mig då vidare till svensk restaurangen Smörgåsbord som ligger i närheten av hotellet La Corona och passade på att äta en stor räksmörgås där.

När jag vaknat upp efter gårdagens utflykt och frukost blev det dags att besöka en bank och sätta in lite pengar jag lovat en vän att ordna när jag var i Manilla. En speciell procedur inte riktigt likt de vi har här i Sverige. Bankerna bevakas noggrant av beväpnade vakter som låser upp och igen bank dörren till kunderna.

Det blir en ny resa ut till Mall of Asia där jag tillbringar resten av tiden inför min fortsatta resa till Palau. Konstaterar att mat och kläder är förhållandevis billigt och är man ute efter något speciellt så hittar man det mesta här. Köpte mig ett par nya gympaskor som var behövligt för mig. Så det blev ett kärt återseende av hotellet, restaurangen Smörgåsbord, Mall of Asia och den tråkiga flygplatsen Ninoy Aquino.

På flygplatsen går incheckningen inte så smidigt som tidigare, mycket noggranna kontroller i olika steg görs om man skall åka med ett amerikanskt flygbolag. Noterade att det var drygt 15 säkerhetskontrollanter som arbetade med att kontrollera allt, inget lämnades åt slumpen.

Kom att bli irriterad på ett amerikanskt par som försökte ”tränga sig före” den kö som hade bildats inför incheckningen. Bad dem att ställa sig i den kö som övriga resenärer stod i men blev något avmätt tillsagd att de endast såg sig om hur rutinerna fungerade inför incheckningen. Kom under min resa att stöta ihop med dessa amerikaner i väntsalen och på flygplanet, förstod att de kände sig tilltufsade då de fick min uppmaning om att ”rätta in sig i ledet”, jag enbart njöt av situationen och log åt den bistra uppsynen de visade mig.

Hur kommer man till öriket Palau.
När du bestämt dig att resa till Palau försök att hitta en flight som tar dig dit på en morgon eller dagsflight. Man flyger genom molnen och det erbjuder en panoramautsikt över den bländande korall hav och grönskande öar.

För min del gick resan från Manilla vidare till Koror på Palau med en Boeing 737 tillhörande Continental Micronesia som är ett dotterbolag till det amerikanska flygbolaget Continental Airlines. De är för övrigt det enda bolaget som flyger på de här sträckningarna från Manilla. Då det inte finns någon konkurrens kan de sätta i stort sett vilka priser de vill. I praktiken innebar det att jag nästan betalade mer för flygbiljetterna inom Mikronesien än vad jag betalade för hela sträckningen Stockholm-Bangkok-Manilla- tur och retur. Helt galet.
Flygtiden mellan Manilla och Palau var ca 2 1/2 timme, tyvärr blev det en försening på en timma då det flygplan jag skulle åka med inte landade i tid. Det blev en lång väntan innan vi lyfte mot ögruppen Palau med vår flight UA 192 United Airlines. Tyvärr i nattmörkret kunde man inte se något eller få en bra överblick av det lilla öriket.

Att Palau var litet visste jag. Men när man ser ön från flygplansfönstret i nattmörkret så reagerar jag ändå över hur liten ön är. Under en mikrosekund undrar jag om det är en holme utanför Palau jag ser, men vet att det inte finns några öar, atoller eller holmar i närheten, den närmaste ön ligger drygt 300 km bort.

Republiken Palau är lättillgängligt genom flygningar med följande flygbolag:
United Airlines med dagliga flyg direkt från Guam, och två avgångar i veckan direkt från Manila, Filippinerna.
Delta Air Lines med tre avgångar i veckan direkt från Narita, Japan.
Asiana Airlines med fyra avgångar i veckan direkt från Seoul (Incheon), Korea.
Korean Air med två till tre avgångar i veckan direkt från Seoul (Incheon), Korea.
China Airlines med fyra avgångar i veckan direkt från Taipei, Kina (Taiwan).
Palau Airways med tre avgångar i veckan direkt från Taipei, Kina (Taiwan), och två avgångar i veckan direkt från Hong Kong.
Japan Airlines med reguljära charterflyg direkt från Kansei, Japan och Narita.

Efter att landat på Palaus internationella flygplats blev det dags att hämta sitt bagage och vidare till immigration och tullen med mitt bagage. Alla nationaliteter måste ha ett giltigt pass upp till 6 månader före utgångsdatum för att komma in Palau. En 30-dagars turistvisum erhållas vid inresan. Alla besökare måste ha returbiljett från Palau för att komma in i landet. Värt att veta är att man har en obligatorisk skatt som för närvarande är $ 20,00 per person och greenfee på $ 30,00 per person, dessa skatter skall betalas direkt vid avresan från Palau. Är man från Palau eller USA kommer man undan något billigare.

När jag kommer ut från flygterminalen slogs jag av den tropiska värmen och ett strilande reg. Jag togs emot av den väntande bilförare från mitt hotell Blue Ocean View Hotel. Han hälsade mig välkommen och orienterade mig som hastigast om det viktigaste jag behövde veta inför min vistelse på Palau. Resan från flygplatsen tog 20 minuter tills vi var framme vid hotellet Blue Ocean View Hotel som bäst kan beskrivas som ett mellanklass hotell.

Fick ett tvåbäddsrum med havsutsikt och även en stor balkong att kunna sitta vid och studera den livliga trafiken av dykare som skulle transporteras ut i arkipelagen redan tidigt på morgonen. Mitt hotell ligger på ön Malakal endast några kilometer från centrum av Koror.

Palau erbjuder besökarna ett brett utbud av hotell boende, från full service lyxig Resort och prisvärda bungalows till ekonomiska motell och bungalows modelleras på traditionella arkitektoniska stilar. Medan många av Palau gäster föredrar att bo i staden Koror, där de flesta resorter och motell finns, vissa föredrar de mer privata och avskilda bungalower i norra och södra öarna. Oavsett pris, komfort, eller livsstil är Palaus naturliga skönhet och blev för mig en trevlig upplevelse och en minnesvärd vistelse.

Palau erbjuder så många aktiviteter och äventyr.
Palaus 400 tropiska öar erbjuder oändliga attraktioner över både land och hav. Besökarna kommer att hitta ett brett utbud av upplevelser, från vilt äventyr till lyxigt avkopplande. Palau är hem för över 1500 fiskarter och 700 olika typer av koraller - en stor marin paradis. Dyk eller snorkla bland levande korallrev, stim av färgglada fiskar, korallrev och sjunkna skatter. Palau rev är en av de sju undervattens underverk i världen, inklusive den finaste väggen dykning i hela Mikronesien.

Man kan även ha ett nära möte med delfiner, simma med dessa fascinerande varelser i deras naturliga miljö. Kajak genom grunda laguner, djungeln som skärmtak och mangrovekanaler att orientera sig i. Håll ögonen öppna för de 147 fågelarter som lever Palau varav 13 av dessa arter är begränsade enbart till Palau. Slappna av och njut av att du orkar de världskända Rock Islands som nyligen har inskrivna åt världsarvslistan för Unesco. Naturligtvis skulle ingen semester i Palau vara komplett utan en tur till den berömda Jellyfish Lake, hem för miljontals sting lösa gyllene maneter, är detta den enda miljön i sitt slag i världen öppen för besökare.

Palau är känd för sin dykning och dess olika färger i dess rika marina miljön, listan med actionfyllda aktiviteter i Palau avslöjar en regnbåge av färgglada val också. Palau är inte begränsat till bara sina härliga blå vatten. Destinationen erbjuder också en hel del av aktiviteter. Medan snorkling är en av Palau huvudsakliga vattenaktiviteter, andra marina nöjen inkluderar kajakpaddling, fiske, jet-ski, sportfiske, möten med delfiner och snorkling med miljontals maneter i Jellyfish Lake. Nytt tillägg till listan över aktiviteter inkluderar Djungel River Boat Cruise.

Det finns många aktiviteter på land också, liksom turer till museer för mer djupgående kultur och historisk upptäckt om Palau, vandring genom gamla byar som idag är ruiner, kryssning på en djungel flodbåt för att se krokodiler och inhemska växter längs floden eller besök till de lokala träsniderier butiker för att köpa en minnesvärd souvenir. Ett besök i Palau är inte komplett utan att smaka på några av de lokala delikatesserna såsom tapioka, mangrovekrabba, kokos godis med frukt soppa.

Palau är ett land rikt på tradition och kultur. I dag är många platser av kulturellt eller historisk betydelse och förbli intakt, vilket påminner de moderna Palauner om en tidigare och för länge sedan gammal kultur med olika traditioner. Starkt representerar dessa inneboende kulturella böjelser i Palau av den traditionella dansen. Ofta tillsammans med ramsor, är danser huvudsakligen som utförs vid ceremonier för minnes eller/och speciella dagar av händelser.

Dykning genomförs året runt i Palau. Från nybörjare och mellanliggande till expert dykare, finns det över 50 befintliga dykplatser, där varje dykning har tydliga särdrag och individuella personligheter att vädja till allas önskemål. Palaus farvatten packad med en stor mångfald av marint liv. Världskrigens reliker med över 40 japanska skeppsvrak som gör en dröm för de som intresserar sig för vrakdykning.

Inne i skydd av de små korallöarna är havet lugnt, här är idealiska platser för snorkling.
Eftersom de varma vattentemperaturerna året runt och de grunda reven finns goda möjligheter att se de tropiska fiskarterna och jättemusslorna som frodas bland korallerna.

Sportfiske.
Möjligheterna till vattensporter är obegränsade. Till exempel har Palau ett överflöd av de mest spektakulära möjligheter sportfiske. Man kan fiska 400-pounds Blå Marlin, Sailfish, Giant trevally, Wahoo och Tonfisk. I själva verket är sport-fiske så populärt på öarna att Palau Sports Fishing Association har ett årligt fiske mästerskap i maj månad som är öppen för alla. Generösa prispengar delas ut för de största fångsterna i flera kategorier, bland annat Tonfisk, Barracuda, Wahoo och Marlin, för att nämna några.

Jellyfish Lake.
En attraktion de flesta bara kan drömma om, detta djärva och ovanliga fenomen. Jellyfish Lake maneter har helt förlorat sitt sting eftersom de inte har att kämpa mot rovdjur. Istället tillbringar de sina dagar i privilegierad fritid, pulserande försiktigt från ena sidan av sjön till den andra samtidigt fånga solens strålar och hittar sin egen livsmedelsförsörjning av alger.

Kajakpaddling.
Paddla dig fram till någon av hundratals öde vikar och laguner. Med sin helt orörd natur, oklanderligt bevarade rev och vikar, lugnet i naturens rena famn och virvlande ljudet av dina paddlar bryter man igenom turkosa ytan och de flygande fåglar över huvudet på de paddlande turisterna. Palau är förmodligen den bästa platsen i världen för naturälskande paddlare.

Turer på land.
Medan Koror erbjuder shopping och museer, är Babeldaob full av kulturella/historiska skatter, från den berömda Badrulchau eller sten monoliter, till gamla terrasser och stenansikten. Hör legender och historia av dessa platser från en lokal guide och undrar om gångna tider. Babeldaob s terräng förvandlar graciöst från branta berg att sötvattensjöar till sanddyner längs den längsta naturliga stranden i Palau. På öarna Peleliu och Angaur är rustika lämningar finns i natursköna skogar, intakt efter 70 år efter ett av de hårdaste och blodigaste krigen i Stilla havet under andra världskriget.

Rock Islands i Palau.
Alldeles nyligen inskriven som ett världsarv av UNESCO. Det har varit många beskrivningar av Rock Islands, inklusive "En labyrint av smaragder flytande på en kobolt hav". Skyddas av ett rev, lugna vatten är ett paradis för snorkling, bad, fiske, kajakpaddling, eller bara koppla av på den söta vita sandstränder.

Shopping.
Upptäck Palaus mångfald av shopping för lokalt hantverk och andra souvenirer. Jag letade förgäves efter ett badlakan till min vän Lars Nilsson men misslyckades att hitta ett sådant. Där emot finns ett otal mängder på T-shirt i olika kulörer och texter. Passade också på att köpa mig en ficklampa eftersom jag glömt att ta med en hemifrån. Detta för att underlätta att se in i de olika grottor jag skulle ta mig in i när jag kom till Peleliu. Hittade också en passande stickkontakt för att kunna ladda upp mitt batteri till kameran.

Palau Aquarium.
The Palau Aquarium på Palau International Coral Reef Center är den bästa platsen för att uppleva Palau unika marina världen utan att ens få fötter våta. De tematiska utställningar visa upp utomhuspooler och inomhus akvarier där det vimlar av Palau exotiska marina liv.

Museum.
Rekommenderar att läsa mer om Palauans kultur, historia och konst. Detta för att bättre förstå de imponerande utställningar som presenteras på museer i Palau. Besök den äldsta museum i Micronesian regionen från 1955, den Belau National Museum med utställningar av Palau kultur och historia. Eller besök Palau enda privat museum, Etpison Museum med privata samlingar av Palauan och Micronesian prylar, dessa visar historia och natur. Här finns även en presentbutik och Wyland väggmålning. På Peleliu, besökte jag Peleliu WWII Memorial Museum som visar upp olika föremål av vapen, uniformer och bilder från ett av de hårdaste slagen i Stilla havet.

Enkel men dyrt att hyra bil på Palau.
Att ta sig runt Palau kan man göra antingen med flyg, båt eller bil. På Koror är de flesta större vägarna asfalterade och många gånger i bättre skick än här hemma i Sverige. Man håller på att slutföra vissa arbeten på vägarna i Babeldaob som ligger på norra delen av Palau. Har man råd så kan man hyra en helikopter och genomföra en naturskön flygning över de skogbeklädda korallöarna, eller en sightseeing och besöka de kulturella och historiska platser vilket är bekvämt med en hyrbil.

Jag hyrde en bil för att kunna ta mig runt detta örike. Detta fick jag hjälp med från receptionen på hotellet. En liten ljusblå Nissan Cube kördes fram till mig, kostnad av hyran blev ungefär 70 US dollar per dygn inkluderande försäkring. På fordonen i Palau sitter ratten till höger i bilen till skillnad från fordonen i Sverige, annars är det högertrafik som gäller i landet. Trafiken är lugn och man är nästan ensam på vägarna när man lämnat Koror. Hastighetsbegränsningarna är från 25 till 40 mph och de stora vägarna är riktigt bra.

Minnesvärda platser jag besökte ön Babeldaob på Palau.
Bekantade mig med bilen genom att åka till Sam´s Tours och se vilket utbud de hade att föreslå mig. Här fanns ett stort utbud vad det gällde dykresor runt omkring de olika öarna men även landturer till olika intressanta historiska platser. Jag köpte en karta och bestämde mig att försöka med hjälp av kartan hitta till det jag ville se. Eftersom de flesta platserna fanns utmärkta på kartan trodde jag mig kunna hitta dessa platser. Bil är det ända sättet att resa runt Babeldaob om man inte åker på de guidade turerna.
Kom att besöka de flesta regioner utom den svårtillgängliga Angaur som jag beskriver på en annan plats i min artikel. Kom inte heller att få möjlighet att besöka Kayangel, Sonsorol och Hatohobei state som är mycket små atoller och ligger långt ut i Stilla havet.

Konstaterar att det är ett otroligt vackert land att se. Försökte dra mig till resan jag gjorde till Hawaii 2001, den påminde en hel del om Palau men här var det ett frodigt och grönt landskap som mötte mig. Här såg man inte till kastade ölflaskor, burkar och annat skräp längs vägarna. En förklaring kan vara att turisterna inte har hunnit hitta hit ännu.

Koror state är den största av de 16 olika distrikten. Här är det kommersiella centrumet för Palau och de flesta av Palaus befolkning på 20 000 bor och är verksamma här. Två stora varuhus ligger längs huvudgatan där för övrigt banker, postkontor, restauranger och skolorna finns. Tidigare låg parlamentet här men flyttades till Melekeok 2007 som ligger på den östra sidan av Palau.

I centrum på Koror är det lätt att ta sig fram till fots. Palau ligger nära ekvatorn och ön har ett fuktigt och varmare klimat året runt. Att ta sig fram med taxi kan vara ett bra sätt att bekämpa värmen och den ständigt ökande solbrännan. Vart du än åker taxi i Koror kostar det 7 till 8 US dollar. Taxibilarna har olika färger, olika modeller och olika skick på bilarna. De flesta chaufförerna är trevliga och tillmötesgående, de är också villiga att berätta om Korors historia.

Byggnaderna i Koror är oftast inte så välkonstruerade och det gäller även de offentliga byggnaderna utom några nybyggda banker och hotell som jag kom i kontakt med. Affärer och restaurangerna var mest enkla i sitt utförande men än dock funktionsdugliga.

Sambandet mellan Airai och Koror stater förändrats dramatiskt med öppnandet av Japan-Palau Friendship Bridge. En ännu större förändring påverkade hela Palau med öppnandet av flygplatsen i Airai staten, som utgör Palau bro till världen.

Vid körning på den norra delen av ön är det viktigt att förstå att vägarna inte är klara ännu och det kan bli en mycket svårframkomlig resa. Vägarna blir än svårare att ta sig fram på efter det regn som ofta faller ner under eftermiddagarna. Grusvägarna består ofta av branta backar och många krokiga svängar. Med en fyrhjulsdriven bil bör man ändå kunna ta sig runt på de flesta platserna även om det är lerigt och gropigt.

Jag tog mig tid kvällen innan att ta reda på de intressanta platser på kartan som jag ville besöka påföljande dag. Det är otroligt svårt att hitta de olika platserna man vill se då de inte är utmärkta med skyltar i terrängen. Ett bra sätt är att leta upp en lokal tolk bland de boende i närheten på den plats man tänkt besöka. De är vänliga och hjälpsamma och känner en stolthet i att kunna berätta mer än jag kunde läsa mig till i de informationer som annars finns på turistbyrån i Koror.

Några av de platser som jag tyvärr inte kunde besöka var den avrättningsplats som japanerna använde mot amerikanarna i närhet av Ngesengchong. Fick höra av en boende i trakten om platsen men den låg allt för avlägset från huvudvägen och det var omöjligt att med min inhyrda Nissan Cube ta mig fram i terrängen med detta fordon. Risken att fastna på stigen med meterhögt gräs och lerig och slirigt före gjorde att jag avstod att chansa.

Av en tillfällighet kom jag att hitta den Bai i Airai som är den mest kända på Palau, man säger att den är över 200 år gammal. Den ger besökaren inblick på en traditionell samlingsplats för män. Här fick jag en genomgång om historien kring byggnaden. Taket som var tillverkade av vass var 100 % vattentät. Byggnaden var vackert målade både ute och inne.

Tog mig vidare i Airai state och besökte den kommunikationscentral som japanerna hade byggt upp här. Den var det viktigaste kommunikationscentrumet för den japanska kejserliga administrationen under kriget. Här hade amerikanarna verkligen lyckats att förstöra den byggnad som var en bunker med armeringar som borde ha stått emot det mesta.

Japanska kriget minnesplatser. Detta minnesmärke platsen ligger nära den stora vägen på den västra sidan av ön. Jag kunde inte hitta någon information om det här stället eftersom det inte finns informationstavlor på platsen. Hittade en japansk flagga där och texten på monumentet verkar vara skrivna på japanska. Kanske är namnen på fallna soldater i WW2 som var fanns där? Marken och monumentet är inte väl underhållna, men det är ok att stanna där i en halvtimme för att titta och ta en paus från körningen.

På min resa upp till Ngarchelong passar jag på att ta av från huvudvägen för att först göra ett stopp vid det nya parlament som byggts upp för EU bidrag. Tog mig in i denna ofantligt stora byggnad som påminde i sin stil som Capitol i Washington. Här var det ganska folktomt förutom ett antal reparatörer och någon som klippte gräset kring byggnaderna. Fortsatte sedan ner till den lilla byn Melekeok där jag hittade ett litet fik som var inbjudande till ett besök. Blev av servitrisen uppmanad att ta mig ner till den vackra stranden och det kristallklara blå vattnet från havet och även ta mig ut till piren som var omtalad.

Ngarchelong ligger på den nordligaste spetsen av ön Babeldaob. Endast delstaten Kayangel är längre norrut. Ngarchelong är en viktig historisk plats och har genomgått en arkeologisk utgrävning. Ngarchelong är platsen för gammal sten monoliter som är mystiskt ursprung. Traditionell på Palau religionen betraktas dessa stenar (monoliter) som helig marken. Det finns andra sten monoliter som finns också finns runt öarna, men man kommer inte att se så många som det finns i Ngarchelong. Det finns 37 stycken av dem och den största väger 5 ton. Från den här platsen med dessa stenar var utsikten magnifik

Staten har en befolkning på strax under 500 personer, vilket gör det till den femte mest befolkade av Palau sexton stater, även om den är rankad trettonde i landet (med endast cirka 10 kvadratkilometer). Byn Mengellang fungerar som statens huvudstad, och ligger mot den södra delen av staten. Mengellang och Ollei är statens viktigaste befolkningscentra.

Ngardmau vattenfall hittar jag när jag åker den västra huvudvägen från Koror. Restiden från Koror är ungefär 45 minuter tills jag kommer fram.
Vattenfallet är den högsta och största på Palau. Den är ungefär 37 meter bred och vattnet faller 30 meter till klipporna nedanför. Stående under vattenfallet är i alla fall en oförglömlig upplevelse under ditt besök i Palau!

Stigen till vattenfallet leder i ett naturreservat med sin unika flora och fauna. Förutom palmer, teakträd och lianer, kan små köttätande växter finnas längs vägen. Längs leden kan besökaren se historiska resterna av den japanska kolonialtiden. Ruiner, ett gammalt lokomotiv, delar av det gamla järnvägssystemet och en andlig helgedom som vittnar om den förflutna bauxitbrytningen. Under de senaste 70 åren har dessa kvarlevor varit kvar i djungeln, och nu de gamla järnvägsskenorna fungerar som en stig genom skogen för besökare till skyddsområdet.

Den helgedom som ligger nära poolerna konstruerades för att skydda den japanska verksamheten i området från otur. Från en liten avsats strax efter början av vandringen kan besökaren få en fantastisk utsikt över dalen med vattenfallet i den djupa skogen. Blev tillfrågad om inte jag skulle åka med det lilla tåget som tog passagerare ner till vattenfallet, tyckte det verkade vara trevligt och intressant men fick betala 60 US dollar för inträdet och tågresan. Valet var annars en 30 minuters vandring i 30 graders värme så valet för mig var enkelt.

Efter återkomsten till infarten till Eco-parken frågade jag om det var någon av de anställda som kände till var jag kunde finna det japanska näste som användes under kriget. Självklart fick jag hjälp med att hitta detta plutonsnäste som dessvärre inte var utsatt med någon skylt i terrängen. Men nu fick jag med en lokal innevånare som var stolt att visa upp detta minnesmärke. Här bör man från Palaus turistmyndighet om det nu finns någon märka ut de mest intressanta platserna så man kan hitta till dessa.

Fortsatte sedan vidare till hamnen i Ngardmau, här var platsen som japanerna skeppade ut och in det tonnage som användes under kriget. Byggnaderna bar tydliga spår på de strider som förekommit här. Hittade också en mycket gammal kanot som använts för i strider för över hundra år sedan.

Djungel river tour var något jag även skulle vilja passa på att göra. Att upptäcka Palaus tropiska djungel på en avkopplande kryssning nedför Ngerdorch floden till havet. Många av Palau s speciella fåglar, flyghundar, och ibland till och med en saltvatten krokodil kan upptäckas. Turer erbjuds dagligen men när jag var här så fanns ingen på plats för denna tur. Endast en hundvalp som låg för sitt yttersta med svåra sår på kroppen och en katt var det som fanns på plats. Jovisst, en sötvatten krokodil fanns att se på i en särskild avhängd mindre vatten pool.

Hade läst och hört talas om att Palau Pacific Resort skall vara den mest påkostade och bästa platsen att tillbringa sin tid på när man besöker Palau. Tog mig ut med min inhyrda Nissan Tube till resorten för att se om det kunde stämma. Avståndet från Koror centrum till Resorten är ganska exakt 4 km.

Palau Pacific Resort är Edéns näste, inbäddat i 64 tunnland frodiga tropiska trädgårdar med Stilla havet som smeker den orörda vita sandstranden. Denna lyxiga Resort har 160 luftkonditionerade rum i olika varianter med havsutsikt och all tänkt lyx. Alla rum erbjuder bekvämligheter för att uppfylla de förväntningar som kräsna resenärer har.

En privat strand där man kan njuta av en mängd olika vattensporter eller bara skämma bort kroppen med sol. Förutom stranden har de även simbassänger både för familjer och grunda bassänger för barn. Då man erbjöd sina gäster en historisk vandring på ca: en timma valde jag att gå med och ta del av denna. Man passerade många vackra platser där man kunde känna miljön i djungeln. Bambuskogen med alla vackra växter och fåglar och inte minst de grottor som de japanska soldaterna hade grävt ut i berget.

Inne på hotellområdet kunde man hitta resterna av en ramp som användes för de sjöflygplan som användes under andra världskriget. Basen var byggd för att kunna reparera och serva de flygplan som användes både militärt och civilt. En minnessten som påminner om platsen ligger vackert på en mindre holme och är väl värt ett besök.

Om man inte är boende gäst här men ändå vill passa på att vara här får man punga ut med 50 US dollar om dagen. Att se på en traditionell dans och äta en middag som bestod i seafood buffé blev vad jag kostade på mig under en kväll till en kostnad av 50 US dollar.

Mot Dolphin Bay Resort på Peleliu.
Avrundade min Palau-resa på ön Peleliu ö-gruppens näst största ö. Även Peleliu är en plats perfekt för avkoppling, vackra stränder och militärhistoria.

Dags för mig att lämna Koror och nu bege mig Peleliu en ö söder om Koror och en resa med den enkla färjan som trafikerar dessa platser två gånger i veckan. Lämnar in min hyrbil vidmitt hotell Blue Ocean View Hotel och blir sedan skjutsad till hamnen varifrån färjan skall avgå måndagen den 7 april 14:00. Priset för överfarten blir 7 USdollar per person och 1 ½ US dollar för mitt bagage. En kvinna tog emot betalningen och bokförde noga i en notisbok vad som skulle skeppas över.

Båten kom att lastas med fullt av olika typer av gods. Ett gammalt kylskåp var det någon som kom med och skulle levereras till Peleliu. Fler mindre lastbilar kom i en ström och lämnade över livsmedel, byggnadsmateriel och all annan bråte. De fanns plats för 30 passagerare men så många blev det inte på den här överfarten.

Hade varit orolig fram till avresedagen då vädret inte varit på sin bästa sida. En tyfon hade dragit förbi en dag innan och det hade blåst och regnat riktigt rejält fram till avfärden. Man ringde mig från Dolphin Resort och undrade om jag skulle komma trots ovädret.

Avgångstiden hölls och vädret hade klarnat upp och var riktigt soligt och varmt under eftermiddagen. Vi kom att åka genom den vackraste arkipelag jag någonsin upplevt, många skogbeklädda öar i varierande storlekar och ett hav i många skiftande färger där solen tidvis tittade fram mellan molnen. Restiden kom att bli på 2,45 timmar.

Vid ankomsten till Peleliu mötes jag upp från en representant från Dolphin Bay Resort, han hälsade mig välkommen och hjälpte mig att lasta om mitt bagage från båten till den väntande bilen som skulle ta oss till förläggningen som tog knappt 15 minuter att köra. Under tiden orienterades jag om de olika platserna vi passerade och vid framkomsten togs jag emot av Mayumi Sadao som gav mig en välkomst drink och orienterade mig om platsen och checkade in mig. Tog mig till bungalow som såg mycket trevlig ut, lastade av mitt bagage och gick runt den närmaste delen och bekantade mig med anläggningen innan det blev dags för middag som bestod av olika rätter i asiatisk stil.

Historisk Peleliu är möjligen Stilla havets pärla.
Peleliu är en liten ö som är en del av nationen Palau i Stilla havet. Det är ungefär fem timmars flygtid söder om Japan och tre timmar öster om Filippinerna. Ön är nu, liksom resten av Palau, vacker, fridfull och hem till fler nyanser av blått i havet och himlen mer än vad jag och min kameralins någonsin trodde var möjligt.

Peleliu är en korall ö som ligger sydväst om Koror, det tar ungefär en 45 minuters med motorbåt från Koror hamn. Ön är ca 1,5 mil lång och som bredast 5 km. Befolkningen är på cirka 500 personer. Ön är täckt av tät djungel, och däri ligger dess charm. Tänk dig en ö där grönskande regnskog täcker bergen och övergivna, orörda stränder väntar på dig. En plats där det inte finns något buller från trafiken.

Om du drömmer om att resa dit där nästan inga andra besöker och där man kan leva ut sina hetaste Stilla Havs-drömmar, måste du åka till Peleliu. Denna exotiska ö motsvarar den drömbild som många har av paradiset.

Efter ett par dagar njuter man också av stillheten och av att sitta under en palm och blicka ut över det turkosa vattnet eller läsa en bok. Ett tips är att ta med böcker, liksom det mesta andra du kan tänkas behöva, för här finns inte särskilt mycket att köpa.

Ön Peleliu är platsen för en av de blodigaste och mest långvariga striderna under andra världskriget i Stilla havet. I september 1944 stormade amerikanska soldater stränderna på ön och man uppskattade att det skulle ta tre dagar att erövra denna. Denna plan var en del av General MacArthur sätt att säkra Palau och Filippinerna.

Andra världskriget härjades den lilla ön Peleliu, amerikanska och japanska styrkor drabbade samman i en av de hårdaste striderna i kampen om Stilla havet. Japanska soldater gömde sig i grottor och slogs till det bittra slutet. Många av grottorna blev förseglade gravar. Det dröjde till mars 1945 för att säkra Peleliu och återlämna den till lokalbefolkningen som flytt före invasionen.

Under två månader av strider på Peleliu, fanns det över 20,000 dödsoffer, mer än den aktuella dagens befolkning på alla Palaus öar. Under striderna var Peleliu skogar bombade och brann ner till grunden, idag ser man lummiga bladverk som har vuxit upp för att täcka strids ärr, rostande stridsvagnar, havererade flygplan och levande snäckor strödda över ön som lockar slagfältet turister till denna vackra men farlig plats. Myndigheterna vill bevara Peleliu som ett minnesmärke och ett friluftsmuseum.

Guidad tur runt Peleliu.
Med utsikt över vågorna brytandes vid revet på lagunens utsida började en typisk dag med frukost på verandan. Jag hade bestämt sedan tidigare att genomföra en guidad tur runt ön för att se och höra om de strider som förekom här 15 september 1944 till 27 november 1944. Det blev en halvdagstur till museet och de faktiska stridsplatserna. En japansk ledningscentral har förvandlats till ett unikt museum. Byggnaden har kvar de skador som blev under kriget. Här inne kan man se nyhetsklipp, krigs foton, föremål som donerats av överlevande veteraner, gamla hjälmar, vapen, granater, bomber och en uppsjö av andra krigsminnessaker som hittades i Peleliu djungler och på dess stränder. Museet öppnar när det kommer folk som vill ta en titt här inne. Utanför finns ett fredsmonument som påminde om den atombomb som fälldes över Hiroshima klockan 08:15 den 6 augusti 1945.

Vi fortsatte sedan till bekanta stridsplatser, däribland det gamla flygfältet, pjäsplatser, amerikanska och japanska stridsvagnar, kraschade flygplan gömd i djungeln, och stränderna Orange Beach 1, 2 och 3 men även till White Beach 1 och 2.
Striden rasade från stränderna upp i bergen till toppen av Bloody Nose Ridge. Nu finns både japanska och amerikanska armé minnesmärken på höjden.

Den amerikanska kyrkogården öster om Orange Beach fanns två stora monument tillägnad Wildcat Division, de kroppar som hade begravts här repatrierades tillbaka till USA några år efter andra världskriget.

Det har funnits många historier om japanska soldater som höll ut långt efter det att kriget var slut. En av dessa är platser är på Peleliu där fänriken Ei Yamaguchi och 33 soldater fortsatte ett och ett halvt år efter att WW2 slutade och ca: två och ett halvt år efter slaget vid Peleliu var över. Amerikanska patruller och en japansk amiral skickades till Peleliu för att övertyga dem om att kriget var över och den 21 april 1947 kapitulerade de.

Grottan de levde i ligger i ett kärr 50 meter väster om huvudvägen som går söderut från byn Klouklubed. Det finns en metallskylt som påminner om platsen intill vägen, den är svår att se om man inte är ute efter att leta efter denna. Det är djungel och det finns inga andra byggnader som man kan hänvisa till.

Den första platsen för bombningen av Peleliu var i en grotta som japanerna lagrat mängder av ammunition. En yta på 15 meter bred och 40 meter lång med en höjd på 10 meter. I denna bunker är allt i en enda stor röra med gammalt metallskrot och annat skräp, i taket hänger armeringsjärnen som skruvade makaroner. Rekommenderas att ta med ficklampa om du går in här. Den här platsen ligger öster om Bloody Nose Ridge.

Tror den mest natursköna platsen att besöka på Peleliu måste vara där japanerna placerat en kanon inne i en grotta. Jag klättrade ner längs några trappor till denna pjäs och i anslutning fanns en stort utgrävt skyddsrum för de som hade betjänat denna pjäs. Det fanns en hel del stora landkrabbor inne i grottan vilket skrämde mig när jag gick in där. Det berättas att denna kanon aldrig avfyrade ett enda skott eftersom pjäsen pekar öster ut och amerikanarna invaderade inte från det hållet. Pjäsplatsen ligger på Hill 205 och är väster om landningsbanan.

När man åker runt på ön där det var så stora strider finner man på en hel del upprostade stridsfordon kringspridda på många platser. De flesta jag såg var inredningen rensad och i princip endast ett skal av fordonet kvar. Det var amerikanska Amtracs, LVT-4 (Landning Vehicle Tracked), LVAT.1 (Landning Vehicle Pansar band) till en japansk Zeros.

Fortsätter vidare till det som än gång var det japanska högkvarterets kommunikationscentral. Detta var huvudbyggnaden för de stridande japanerna på Peleliu. I dag bara ett skal av vad det än gång varit. Djungeln har tagit över mycket av byggnaden och särskilt taket som har fallit för väder och vind. Enligt min guide så har en australiensisk konstruktör av byggnader uttalat att denna byggnad skulle kunnat klara av en jordbävning på 6,9 på Richter skalan vilket innebär att det kan vara förödande i befolkade områden med upp till ungefär 1,6 mils utsträckning. Platsen är belägen mellan landningsbanan och Bloody Nose Ridge.

Vi orienterar oss vidare på Peleliu och kommer nu till Bloody Nose Ridge. Här var det en enorm kamp där många amerikanska och japanska soldater förlorade sina liv. En minklarerad stig gör att jag kan ta mig fram i djungeln och se många spår efter striderna. Olika verktyg, matkärl, hjälmar och flaskor finns upplagda för att man skall lätt kunna se dessa föremål. Man uppmanas att inte gå utanför de markeringar av vita och röda stenar som finns utlagda här.

Det var också här som översten Nakagawa beordrade sina befälhavare att uppfylla sin plikt att till kejsaren av ”Land of the Rising Sun” orsaka så mycket skada som de kunde för de amerikanska trupperna. Den 25 november klockan 10:30 lämnade översten sitt sista budskap till generalen Inoue på Babeldaob ”Sakura Sakura” är över på Peleliu. Han och generalmajoren Murai begick självmord med gamla juvelprydda dolkar efter den traditionella sista smörjelsen av japanska Samurai Warriors. Minnesmonument på platsen där detta hände finns här.

På Umurbrogol berget finns två monument här, en för amerikanerna som var den första som upprättades och senare en också för japanerna. Intressant att den japanska kom efteråt och är så mycket större än den amerikanska. Det amerikanska monumentet är för First Marine Division och den japanska är för alla de japanska soldater som förlorad sina liv här. De åtta amerikanska soldaterna som fick Medal of Honor har fått sina namn på monumentet. Platsen ligger högt upp och ger en bra utsikt över en del av ön.

Såg senare att det var ett australienskt EOD styrka (Explosive Ordnance Disposal) som svarat för att sanera terrängen genom att omhänderta bomber och oexploderad ammunition. Inne i byn Klouklubed finns en skola som utbildar minröjare för ändamålet att komma tillrätta med all de sprängämnen som finns på ön.

Eftersom Peleliu tillsammans med Tarawa och Iwo Jima var de blodigaste platserna i Stilla havet under en lång tid är det naturligtvis att gammal, oanvänd ammunition finns kvar. När Palau blev en oberoende nation slutade man gräva efter ammunitionen och granater från andra världskriget. Man uppmanas att inte röra grejer man ser, en del av granaterna har kvar stridsspetsar eller tändrör där stiftet fortfarande finns kvar, liksom improviserade japanska landminor i de mörka grottorna. Dessa effekter är över 70 år och bör inte hanteras av okunnig personal.

Avslutningen av min guidade tur blir att besöka 1000 Man Cave. Det är den största av grottorna som japanerna använde och den sista som togs av amerikanarna. En enorm grotta med många ingångar. Den användes flitigt av japanerna och här fanns också ett sjukhus. Här hade man också lagrat alla möjliga saker som behövs för att kunna kriga, sova, äta och allt annat. Man måste vara försiktig när man vandrade runt i tunnlarna som härbärgerade fladdermöss och fortfarande sprängämnen runt omkring, tur att jag hade köpt mig en ficklampa som kom väl till pass här. Den här grottan ligger mellan den norra hamnen och byn Klouklubed och precis vid sidan om vägen.

Med lånad cykel och bil på egen upptäcktsfärd.
Vaknade vid 6-tiden och konstaterar att vädret blivit bättre än under gårdagen som mestadels hade ett ljumt sommarregn hela tiden. Ingen klarblå himmel men havet utanför revet hade lugnat ner sig sedan tidigare, men man hör hur vågorna slår mot revet. Det är lugnt även omkring Dolphin Resort, en lokalanställd går runt kring de sju bungalowen och städar upp efter gårdagens och nattens regnande och blåst, i fjärran hör jag åskan och hoppas att den skall sluta.

Hade förhoppning att komma iväg till ön Angaur under dagen men tyvärr verkar det inte bli av. Efter frukosten går jag ner till byn Klouklubed för att hyra mig en cykel och upprepa att se några platser som var intressanta under min guidade tur sedan tidigare. Får betala 10 US dollar i hyra av cykel vilket är för en hel dag.

I samband med mitt besök vid den norra hamnen får jag höra att guvernören Rick Perry från Texas är på besök. Perry hade anmält sin kandidatur till presidentvalet 2012 men drog sig senare ur för att stödja Newt Gingrich. Perry för en i hög grad konservativ politik och 234 dödsdomar (oktober 2011) har verkställts av hans administration, vilket är rekord för någon guvernör i USA:s historia. Han tjänstgjorde från 1972 till 1977 i USA:s flygvapen och blev kapten.

När jag cyklade söder ut blev jag omkörd av den delegation med guvernören i spetsen som även de skulle runt och se på de olika krigsskådeplatserna. Det vanligt förekommande regnet gjorde sig påmint så jag tog skydd inne i djungeln vid Orange beach där jag kunde ensam sitta och filosofera över händelserna september 1944. Efter att åter igen besökt den tidigare amerikanska kyrkogården bestämmer jag mig att trampa ”hemåt” till Dolphin Resort för att äta lunch. Dessa luncher bestod alltid av sandwich och med olika pålägg som man fick säga till om i samband med frukosten.

Att ta sig en eftermiddags lur kändes skönt efter maten och den 30 gradiga värmen som var tryckande. Aircon gick hela tiden så att befinna sig inomhus var inte helt fel mitt på dagen. Under eftermiddagen besökte jag gravarna i Klouklubed där landets första president Haruo Remeliik och den förste justitieministern Mamoru Nakamura var begravda. Man hittar platsen i norra änden av byn och tvärs över gatan från det statliga kontoret där man för övrigt skall betala 10 US dollar när man åker runt på ön och tar del av krigsskådeplatserna. Låter konstigt att betala för detta men det är nog ett sätt för Peleliu att få in några inkomster.

När jag återlämnar cykel på det café jag hyrt den träffar jag på ett par från Texas som också var med på färjan från Koror. Det visar sig att han tjänstgör vid kustbevakningen i USA och var nu ute efter tillsammans med sin fru att hyra cyklar. Får en pratstund med dem och hör att även de skall försöka att ta sig till ön Angaur påföljande dag. De uppmanar mig att ta kontakt med personalen på deras Resort Storyboard och se om det finns plats över på deras båt vilket jag sedermera gör när jag vandrar tillbaka till min bungalow.

Påföljande dag tar jag kontakt med receptionen på Dolphin Resort och får samma svar som tidigare, de kan inte åka till Angaur på grund av vädret så efter frukost tar jag kontakt med Storyboard igen angående resan. Svaret blir det samma så jag förstår nu att det inte blir någon resa till den lilla spännande ön Angaur. Tar mig då till det lilla cafét där jag tidigare hyrt min cykel och nu för att höra efter om möjligheten att hyra en bil. Kvinnan i cafét ringer upp någon person som är villig att låna ut sitt fordon och han skulle möta upp mig efter 15 minuter för att lämna över bilen. På utsatt tid kom ägaren av bilen och visade upp den. Blev inte alls imponerad av denna minibuss som förövrigt aldrig kunnat godkännas i Sverige att åka runt med. Eftersom det inte fanns något alternativ bestämde jag mig för att hyra bilen för 65 US dollar över dagen.

Passade nu på att besöka platser som jag inte tidigare varit vid. Att åka ner till den södra hamnen och se platsen varifrån båten skulle ha gått från till Angaur stod först som mitt mål. Här gick verkligen vågorna höga och man kom riktigt nära havet. Man blev verkligen våt när man går ur bilen och närmar sig den steniga stranden där vågorna slår mot revet som ligger precis intill land. Det är otroliga krafter som är i rörelse.

Här finns också en skyddande lagun där några båtar ligger på plats, förmodar att det är de båtar som kan ta besökare ut till Angaur. Området är trevligt och här finns uppbyggt en mötesplats (Bai) som jag antar att man har som väntplats i samband med båtturerna.
Ett picknickbord finns här så det vore en utmärkt plats att ta med sin lunch och sitta här och koppla av en stund och döda lite tid. Amerikanarna utvecklade det här området under andra världskriget. Runt omkring mig kan jag se dessa landkrabbor stora som små springande på tvären för att ta skydd i kanten av vägen.

När jag fortsätter att ta mig runt Peleliu påminner jag mig om filmen Pacific där de fasansfulla striderna pågick. När människor gömde sig i grottorna (det finns hundratals grottor på Peleliu) bekämpades de med hjälp av eldkastare. Det måste varit ett hemskt sätt att dö på, brännas till döds medan elden förbrukar all luft i grottorna. I många grottor finns brännmärkena fortfarande kvar och ses tydligt vid ingångarna till dem.

I en grotta nära den stora vägen fanns det fortfarande japanska ben som ligger på marken. Om man har svårt att se mänskliga kvarlevor bör man ändå förbereda sig på vad man kan få se. När Palau blev oberoende satt man stopp för alla utgrävningar på Peleliu, man anser att de döda nu skall få vila där de dog. Det finns ändå en möjlighet att gräva och hitta kvarlevor men det är en hel del byråkrati att ta sig igenom.

Jag avslutar min biltur med att besöka monumentet inne i byn Klouklubed. Den ligger i södra änden av byn och monumentet är för enheten RCT 321 81:a infanteri regementet Wildcat Division. Den här enheten kämpade i många strider över Mikronesien och särskilt på Palau med dess öar. Jag hittade platsen i ett område intill en kyrka med ett grönt område.

Bilen återlämnas efter det att jag fyllt på ½ gallon bensin till kostnaden av 3,5 US dollar. Min resa på Peleliu avslutas med att jag packar ner mina kläder och alla mina minnen som nu finns dokumenterat på bilder i kameran. På Dolphin Resort svarar man för att ta mig tillbaka via en snabbare båt till Koror på Palau. Restiden blir en timma och återfärden gick inte inomskärs i det vackra Rock Island Lagoon utan båtföraren valde att komma ut mer i det öppna havet som var mer ”gropigt” att åka på.

Peleliu är en mycket historiska ö och väl värt ett besök. Den är berömd för de strider som var här under WW ll. Vi har den enda WWII museum i Palau, minnesmärken minnas de stupade soldaterna, och massor av platser, grottor och krigs vrak kvar i djungeln.
Min kunskap om Palau var ganska liten men det gick väldigt fort att bli tagen av landet. Vänliga människor, sagolika stränder, skrytsamma kyrkor och ett lugn som bara finns på vissa platser, speciellt i Stilla havet. Stränderna är vita sandstränder med vajande palmer. Utmed kusterna finns också en mängd laguner. Utanför kusterna finns en mängd korallrev med ett rikt marint djur- och växtliv.

Peleliu är helt enkelt vacker till skillnad från de fruktansvärda strider som utkämpades här under två månader 1944 så är det otroligt lugnt. Det karga landskapet och brända jordens har förvandlats tillbaka av naturen och sedan kriget slutade är allt frodigt, grönt och tropiskt.  

Angaur är en ö och en delstat till Palau i västra Stilla havet.
På den sydligaste spetsen av skärgården i Palau är ön Angaur. Det är en liten korall ö som ligger ca 10 km sydost om Peleliu. Det är en upphöjd plattform som stigit upp ur havet där storleken av ön är runt åtta kvadratkilometer. Det är branta strandklippor man möts av för att komma vidare till den oländiga terrängen med sumpiga kärr, blandskogar av små buskar och ebenholtsträd. Det är en 20 minuters båtfärd från Peleliu South Dock till Angaur, en båtresa väl värt ett besök. När man stiger i land hälsar befolkningen med "OKAERINASAI", detta är japanska och betyder Välkommen hem.

Århundraden tidigare häckade ett stort antal fåglar på Angaur, deras spillning blev så småningom fosfatfyndigheter vilket ledde till brytning av fosfat av den tyska administrationen som funnits på ön sedan 1899.  Gruvorna är belägna längs ostkusten. Den fortsatta driften skedde genom de japanska och sedermera av amerikanska förvaltningarna för att sedan upphöra helt under 1950-talet.

På västra sidan av ön finns en liten naturlig hamn som man kan lägga intill. Resterna av en fyr är fortfarande synlig nordväst om hamnen. Tar man sig upp till toppen på höjden vid fyren kan man njuta en fantastisk utsikt vilket är väl värt besväret. Här kan man se ett Shinto tempel i miniatyr som är byggt i trä och ligger på den nordvästra sidan av ön. Även ett buddhistiskt monument som hedrade de stupade japanska soldaterna finns att beskåda på Angaur.

Hamnen är omsluten av vattnet och så lugn man skulle kunna tro att det var en gigantisk swimmingpool. Istället för sina tunnlar är mer benägna att se gröna dammar som har bildats i depån, nu är det hem för en koloni av krokodiler.

De flesta invånarna (186 personer) bor på den västra sidan av ön, men även söder om hamnen i byarna Rois och Mgaramasch. Ett vägnät med korsande vägar går tvärs över ön. Anguar har exotiska blommor och lövträd, vilda macaqueapor finns på ön. Dessa togs med av tyskarna och var med för att övervaka luftkvalitén på öns fosfatgruvor. Angaur är den enda ön i Mikronesien med införda vilda apor.

De historiska platserna från WWll finns välbevarade kvar i djungeln. Här anföll amerikanarna i ”Operation Stalemate ll den 17 september på morgonen den 20 september. Samma dag som ön var säkrad påbörjades också byggandet av landningsbanan som senare fick asfaltsbeläggning. De amerikanska enheter som baserades på Angaur var i huvudsak B-24 Liberator. Totalt amerikanska dödsoffer var 237 döda och 907 sårade. Japan kom att förintas och förlorade 1500 i dödade och endast 59 togs som fångar.

kolla in klippet på youtube
I skuggan vilar nu reliker, för den som har anhöriga som gått förlorade eller deltagit i striderna måste minnena väckas till liv när man går längs de lugna trädklädda vägarna på ön. Att känna mystiken och den fred som nu lagt sig över ön är överväldigande.

Att utforska ön med cykel eller bil med en guide rekommenderas, detta är rätt plats för den som vill fly från omvärlden snarare än att kommunicera med den.

Här kommer lite om de sociala förhållanden som är bra att känna till.
Palau har med hjälp av ett omfattande bistånd från USA nått en av de högsta levnadsstandarderna i Stillahavsregionen, men samtidigt finns det stora sociala problem. Förekomsten av psykisk sjukdom, självmord och alkoholism är större än i de flesta länder.

Det finns ett offentligt sjukhus och två privatkliniker i landet. För dem som har arbete finns ett socialt försäkringssystem med bland annat ålderspension och invaliditetsskydd. Pensionsåldern är 60 år.

Palauerna har i högre grad än de andra mikronesiska befolkningarna övergått till en västerländsk livsstil, men de traditionella samhällsstrukturerna har samtidigt ännu en stor betydelse. Det senare gäller i synnerhet i bysamfälligheterna på landsbygden. Bylivet karaktäriseras av en stark social skiktning samt att både titlar och egendom ärvs på moderns sida. Lokala ledare har fortfarande både formellt och informellt inflytande. I centrum för det traditionella bylivet står det gemensamma möteshuset (Bai). Därifrån styrs såväl den lokala politiken som det sociala och kulturella livet.

Ett växande problem med alkohol- och narkotikamissbruk har lett till ökat våld inom hemmet, riktat mot kvinnor och barn. Prostitution är olagligt men ändå utbrett. Många prostituerade är smugglade till Palau från asiatiska länder som Filippinerna och Kina.

Traditionellt har palauer gift sig inom sin egen klan och äktenskapet skulle godkännas av klanledarna. Numera bestämmer individen själv vem han eller hon ska gifta sig med. En annan social förändring som moderniseringen medfört är att alltfler palauer idag väljer att leva i en kärnfamilj, snarare än som förr i storfamiljer på flera generationer.

Män och kvinnor är lika inför lagen, men på den politiska arenan och inom förvaltningen är kvinnorna underrepresenterade på högre positioner.

Barnarbete är inte förbjudet i lag men det finns inga uppgifter om att barn förvärvsarbetar. Däremot är det vanligt att barnen hjälper till inom jordbruk, fiske och i hushållet.

De flesta av Palaus viktigaste kulturella symboler härstammar från det förflutna, speciellt dekorationen Bai som finns på samhällets ”kommunhus”. Denna imponerande byggnad med halmtak var centrum för det sociala och konstnärliga livet. Idag används dekorationen Bai vid de flesta statliga och nationella festligheter och för att dekorera Palauiska byggnader. Respekten mot äldre och ledare är fortfarande väldigt viktig. Huvudet anses som heligt och man bör inte vidröra någon annans huvud.

Mitt militärhistoriska intresse blir bara större och större.
Efter min tjänstgöring för NNSC i Korea 2000 till 2001 blev jag bli bekant med ett flertal militära officerare som tjänstgjorde i Seoul och uppe i Panmunjom. Under olika sammanhang talade vi om amerikanarnas roll under andra världskriget, flertalet av dessa kollegor har tjänstgjort på platser i Stilla havet där USA fortfarande har styrkor kvar, detta gjorde mig nyfiken att se och lära känna lite mer.

Även Steven Spielberg film The Pacific gör att man förstår händelserna bättre och intresset vaknar till liv. Drömde mig bort till de exotiska platserna som man ser i filmen och bestämde mig för att resa till några av de mest kända platserna som skildrades i filmen. Detta kom att bli ett stort äventyr för mig och ett minne för livet.

I samband med mina så kallade leave och kurir resor i Korea kom jag att se Guam, Okinawa, Thailand (Kanchanaburi), och Kina. Hemkommen från Korea blev det också en resa till Hawaii och Oahu. Lyckligtvis kom jag att träffa Dave, en militär som tjänstgjorde vid flottan, han blev min guide och självklart tog han mig runt flottbasen Pearl Harbor, där han visade mig platser där den vanlige turisten aldrig kommer i närheten av.

Har rest runt i spåren av händelserna i Stilla havet från 1941 till 1945. Platser som Guadalcanal, Tarawa, Singapore, Malaysia och Burma har jag studerat på plats de senaste åren, men det finns åtskilliga fler platser att besöka i arkipelagen runt om Stilla havet. Så efter mitt besök på Tarawa 2013 blev jag intresserad av att ytterligare få se olika platser där stora strider utkämpades under andra världskriget.

Började planera min resa till Palau för ungefär 5 år sedan och upptäckte denna ö-atoll av en slump, undrade varför jag aldrig hade funderat på att besöka den här platsen tidigare. Intresset vaknade på nytt och mina studier om Palau kom igång ordentligt. Ju mer jag läste om denna plats desto mer fascinerad blev jag och bestämde att det var hit min nästa resa skulle bli.

Japansk ockupation.
Vid första världskrigets utbrott 1914 överläts området till Japan, som 1920 fick mandat av FN:s föregångare Nationernas Förbund att förvalta öarna. Under det japanska styret fram till 1940 flyttade många japaner till Palau. 1940 bodde omkring 35 000 japaner i territoriet medan ursprungsbefolkningen bestod av cirka 7 500 mikronesier. Japanerna utvecklade sedermera staden Koror till ett administrativt centrum.

Under andra världskriget utkämpades flera hårda strider mellan Japan och USA på några av Palaus öar. I krigets slutskede stod USA som segrare och kunde erövra öarna från Japan. Efter krigets slut (från 1947) kom området att ingå i Trust Territory of the Pacific Islands, ett amerikanskt protektorat (skyddsområde) under FN:s överinseende. En stor del av japanerna kom senare att deporteras från Palau.

Under 1970-talet pågick ständiga diskussioner mellan USA och Palau om områdets status. Då fyra av distrikten i det amerikanska territoriet 1979 gick samman i den Mikronesiska federationen så valde Palaus befolkning i en folkomröstning att istället söka självständighet och blev 1994 ett av de senaste medlemsländerna i FN.

Hans Zettby