Återresan till Thailand.

Thailand har snabbt blivit svenskarnas favoritresmål. Inte konstigt med tanke på att landet faktiskt är helt underbart! För en smak av den asiatiska kulturen, många västerländska turister och backpackers väljer att besöka Thailand under sina resor, för att njuta av de buddhistiska templen, kryddig livsmedel och kristallklart kustvatten.

Så det blev dags för att återse Thailand igen. Björn och jag fick tag i var sin billig resa till Phuket i slutet av maj till mitten av juni 2008. Nackdelen var att vi blev tvungna att resa från Köpenhamn. Vi beställde bussresan från Swebus och på det viset kom vi billigt undan även här. Att resa med buss tog ca: 6 timmar, det blev en del stopp under bussresan för att byta förare och nya passagerare anslöts.

Väl nere vid Kastrup flygplats tog vi in var sin öl och fick också möjlighet att se hur man via tankbil fyllde på öl till restaurangen vid flygterminalen. Incheckningen gick smidigt tack vare att personalen vid Tuifly hjälpsamt tog hand om sina resenärer. Vi var snabba på plats inne i terminalbyggnaden, här fick vi gått om tid att se oss omkring och även göra vissa inköp. Så till slut blir det dags att äntra vår flygmaskin som skall ta oss ner till värmen i Phuket. Sittplatserna blev bra för oss båda, att kunna sträcka ut benen känns bra om man får en plats vid gången. Personalen drar fram sina vagnar och det blir trångt i gångarna, så jag tycker det är bäst att sitta kvar och inte gå runt och irritera flygvärdinnorna som går fram och tillbaka med alla dessa brickor med middagen till passagerarna. Drycker ingår inte i måltiderna utan har fått köpas tidigare av dem som önskar detta. Efter några timmar i luften blir det dags att äta middag vilket kom att smaka bra eftersom det var många timmar sedan jag fick något i magen. När så middagen är klar och brickorna bortplockade blir det dags för filmvisning. Man går runt och säljer hörlurar till dem som önskar, utan lurarna kan man inte hänga med när filmerna spelas upp. Ofta är det nya filmer som är det utbud man visar, varför det kan vara kul och se någon film som nyligen haft premiär som man missat här hemma.

Flygresan kom att ta drygt 10 timmar innan vi var på plats i Phuket och det var skönt att åter få känna mark och den värme som slog mot mig när jag kom ut från flygterminalen. Då vi inte hade någon transfer till Patong blev vi tvungna att ordna med en taxi från flygplatsen och till i första hand Bromma hotell där Björn hade ordnat med sitt boende. För min del kom boendet (väldigt flådigt) under den första veckan att bli på Karon Sea Sands Resort dit jag tog mig med en transport via Tuk-Tuk efter att tillsammans med Björn gjort en rekognosering inne i Patong och sett på hur stadslivet fungerade. (Tuk-Tuk är 3-hjuliga motorfordon, liknar en större golfbil. Namnet Tuk-Tuk kommer från ljudet av motorn).

Lugnet i Karon Beach

Under den första veckan tillbringade jag huvuddelen av tiden i Karon. Här på hotellet fanns underhållning om kvällarna då en thailändsk trio underhöll gästerna. Musiken var blandad precis som gästerna. Urvalet kom bland annat från Sydafrika, Usa och från ett flertal europeiska länder.

Karon Beach är utan tvekan ett av de bästa valen för en semester om man tycker om härliga långa stränder, bra urval av matställen, lugnare uteliv men ändå nära till Patong och framförallt bra stämning. Stranden ligger i Phuket hjärta och erbjuder det mesta man kan önska sig på semestern! Många väljer att både på morgonen och på eftermiddagen att promenera, jogga och utöva sporter på denna underbara och rena strand. Stranden i Karon är lång, nästan hela 3 kilometer och vacker. Många gånger blir man som turist förvånad att denna strand hålls så ren som den är. Alla hittar solstolar eller ren plats att lägga sig på här. Det ryms en hel del strandstolar, men begränsningar har varit många för solstolsuthyrare.

Efter Tsunamin infördes en del regler för stranden i Patong, men även i Karon. Man får endast ha ett visst antal solstolar och endast i två rader. Detta gör att stranden känns väldigt stor och inte överfull, vilket kan vara ett faktum med andra ständer i Thailand, men även i andra länder som Spanien, Turkiet eller Grekland. Att hyra en solstol kostar 50 Baht eller oftast hyr man två stycken och en parasoll för 100 Baht för hela dagen! Vill man gå på lunch däremellan så är det bara att lämna sin handduk och komma tillbaka senare!

Något som Karon-stranden är känd för är strömmarna och de stora vågorna under lågsäsong. Detta är inget ovanligt att både strömmarna och vågorna kan vara ganska starka här fram till november månad och från och med april. Därför skall man helst hålla utkik för varningsflaggor vissa dagar då man ser att vågorna är lite större. Jag föredrog att bada i poolen då det var enkel att från min balkong gå rakt ner i vattnet och ta ett dopp, där efter att ta sig upp för en Singah öl eller en paraply drink. Ofta kom Björn på sin motorcykel och besökte mig, han blev förtjust i att kunna doppa sig i poolen.

Karon är långt ifrån lika livat som storebror Patong. Utelivet är lite mer nedtonat här, men fortfarande väldigt intressant för ett så litet ställe. Vad man hittar på Karon är oftast avslappnande barer, pianobarer eller varför inte trevliga och mysiga jazzcaféer eller jazzbarer.

Frukosten på mitt hotell Karon Sea Sands Resort bestod av en buffé med olika rätter, att beställa omelett eller stekt ägg av kocken vid spisen var en upplevelse, att se hur han hanterade stekpannan var intressant. Här träffade man också de övriga gästerna på hotellet, man utbyter upplevelser man haft dagen eller kvällen innan.

Både den norra och södra delen av Karon erbjuder ett stort antal olika matställen i alla prisklasser och med all möjlig mat. Till skillnad från Patong lär man inte hitta Grekiska, Spanska restauranger här, men Thai-, Svensk-, Dansk- och Tysk-mat finns i överflöd. Priserna är varierande beroende på krav man har, men även sättet maten serveras på och utsikten. Thairätter kostar från 60 Baht och uppåt och den europeiska maten kostar från 150 Baht och uppåt för en rätt.

"Dödens Järnväg” och bron över floden Kwai

Innan resan till Thailand hade jag bestämt mig för att göra ett besök vid Bron över floden Kwai och Hellfire pass (Dödens järnväg), detta oavsett om Björn skulle följa med eller inte. Bokade in en flygbiljett från Phuket till Bangkok på hotellet där jag bor, den kom att kosta runt tusenlappen tur och retur. Jag ordnade med en taxi upp till flygplatsen, den resan gick på 600 bath vilket inte var dyrt. Checkade in i disken hos Thai air och resan till Bangkoks gamla flygplats tog drygt en timma. När jag kom ut från terminalen kände jag igen mig sedan tidigare. Letade upp en taxistation, bokade in en bil som straxt kom och hämtade upp mig. Nu började en lång resa på grund av all trafik inne i Bangkok. Här var det långa köer och man kände avgaser från alla fordon som stod stilla. Undrar just hur man skulle uppleva att bo i en så stor stad och hela tiden ha denna trafik runt omkring sig. Det kom att ta över två timmar att förflytta sig från flygplatsen till Bangkoks södra busstation.

Som tur var hade jag gått om tid på mig innan bussen mot Kanchanaburis skulle avgå. Hinner gå runt på denna stora busstation och se mig omkring. Ett otroligt vimmel av människor som är på väg någonstans, för härifrån kan man via buss åka till de flesta platser i Thailand. Passar på att köpa något att äta och dricka inför resan upp till Kanchanaburi. Hittar tillslut även biljettkassan och betalar 106 bath för denna resa, ca: 25 svenska kronor. Resan tog 2,5 timma och där man får uppleva hur landskapet förändrar sig från vimlet av all trafik i staden till rena idyllen och lugnet när man lämnar Bangkok. Man har sin exakta plats i bussen, sätter du dig på fel plats kommer bussvärden och påtalar detta. Bussen är sliten och inte så vacker, det finns AC och även toalett på den blå linjens bussar, däremot finns det inte toalett på den röda linjens buss.

Väl framme i Kanchanaburi möts jag av olika representanter för de hotell som finns i staden. Att bli avsläppt vid busstationen i Kanchanaburi efter en lugn och behaglig bussresa från Bangkok är kaotiskt!! Speciellt som det är lågsäsong och det finns hundratals arbetslösa Tuk-Tuk förare som kastar sig över oss och sliter i armar och bagage bara för att få oss att hamna just i deras Tuk-Tuk.

Bestämmer mig för att åka till en bungalow som heter Pony Phen, där tar jag in och installerar mig för att sedan besöka restaurangen för att få något i magen. Hittar en resebyrå där jag bestämmer mig för att göra en dagstur följande dag. Här kommer jag att få se Dödens järnväg, vara med om elefantridning, åka på bambuflotte på river Kwai, besöka Sai Yok Nois vattenfall, gå in i grottan med den fantastiskt vackra Buddha statyn och att åka tåg på järnvägen ner till bron över river Kwai.

Vaknar upp tidigt på morgonen av en ljusstrimma som kommer in i bungalowen, hör hur fåglarna börjar ge väsen från sig och snart hör jag också hur folk runt anläggningen börjar prata med lågmälda röster. Ju längre tiden går tilltar volymen och språket man talar kan jag inte alls förstå, går upp för att göra morgontoalett och därefter ner till restaurangen för att äta frukost.

Blir hämtad av en guide som tar mig med till en äldre man som skall svara för transporten till de olika evenemangen under dagen. Sätter mig i baksätet vilket känns säkrast i denna gamla bil som vi skall färdas i. Svårigheter att starta bilen, men till sist startar bilen och chauffören blir glad vilket tydligen märks genom hans leende. Nu börjar resan upp till Hellfire Pass Memorial, en upplevelse bara det att ta sig 8 mil norr om Kanchanaburi i denna bil vilken en bilbesiktning i Sverige aldrig skulle låta rulla på våra vägar.

Australiensiska staten har bygg ett intressant museum ”The Hellfire Pass Memorial Museum” som ligger längs HWY 323 vid Konyu Cutting. Här får jag möjlighet att gå runt i museet och se olika miljöer som byggds upp för att visa hur det såg ut och under vilka omständigheter fångarna levde under. Därefter går jag en guidad tur för att närmare se hur järnvägen såg ut och hur den var byggd. Här kommer jag att tänka på den Oscarsbelönade filmen bron över floden Kwai om hur krigsfångarna fick slita hårt för att kunna bygga upp denna järnväg.

Japanerna hade beslutat sig för att bygga "Dödens Järnväg" i juni 1942, eftersom allierade flygplan och ubåtar gjorde det svårt att få fram trupper sjövägen till Burma som man försökte erövra. Vägförbindelserna mellan Thailand och Burma var heller inte tillräckliga för att klara en invasion. Redan före kriget hade ett järnvägsbygge påbörjats mellan de båda länderna, men byggandet upphörde då kriget bröt ut. Järnvägen skulle förbinda Bangkok och Moulmein, men blev aldrig färdig. Mellan Bangkok och Singapore fanns det redan en järnväg, liksom det existerade en järnväg mellan Rangoon och Ye.

"Dödens Järnväg" skulle utgå från Ban Pong och gå längs Khwae Noi (som är det thailändska namnet för floden Kwai) genom "De tre Pagodernas Pass" för att senare förbindas med järnvägen som gick mellan Rangoon och Ye. Därmed skulle japanerna kunna hämta trupper från Singapore och transportera dem genom Thailand för att därefter angripa Burma och senare Indien.

De japanska ingenjörerna beräknade byggtiden till 5-6 år, men det japanska överstekommandot skaffade fram mängder av krigsfångar och slavar som arbetare och byggnadstiden skars ned till 18 månader. Men järnvägen byggdes faktiskt på bara ett år, då bygget kom igång starkt försenat. För att kunna hålla det enorma byggnadstempot krävdes en enorm arbetsstyrka. Över 61 000 allierade krigsfångar som tagits till fånga under japanernas fälttåg i Stilla Havet hämtades till Thailand och blev stationerade i ett stort antal läger, större eller mindre, som de själva fick bygga ute i djungeln. I Malaysia och Holländska Ostindien hämtades 10 000-tals slavarbetare som tillsammans med thailändare och burmeser också tvingades att arbeta för japanerna. Det rådde fruktansvärda förhållandena som fångarna levde under. Det är en myt om att brittiska officerare villigt deltog i byggandet av bron och gjorde den färdig på rekordtid för att demonstrera sin överlägsenhet över för fienden. Arbetet utfördes i stället under hot och bambupiskor och de tog stora risker genom att sabotera arbetet.

Många av de allierade krigsfångarna som dog under byggandet av järnvägen är begravda i närheten av floden. På Kanchanaburis krigskyrkogård finns nästan 7000 gravar med bl.a. britter, australiensare och holländare. Totalt omkom över 16 000 allierade krigsfångar och c:a 100 000 asiatiska fångar genom tortyr, svält, sjukdom och utmattning. Någon har räknat ut att den omkring 40 mil långa järnvägen krävde ett dödsoffer för varje tre meter som byggdes! Kort före krigets slut lyckades bombplan från Sri Lanka förstöra det fjärde, femte och sjätte spannet på bron. Japanerna ersatte dessa tre spann med två större.

Efter detta besök var det dags att åka vidare och nu blev det Erawan Nationalpark. En av de största attraktionerna där är ett vattenfall, med åtta etager. Att ta sig uppför de slingrande stigarna till en ny avsats med ett nytt fall är härligt och utsikten blir bara bättre och bättre. För den ihärdiga som tar sig hela vägen upp till etage sju (det åttonde är svårt att ta sig till) väntar en härlig utsikt ned över de skummande fallen. Det går att bada bland fiskar i de olika poolerna som bildas på varje etage. Efter detta besök vid Sai Yok Noi vattenfall blir det dags att stanna till vid en av de otaligt många restauranger längs vägen för att äta lunch. Lunchen ingick i priset på denna guidade tur så det var naturligt att äta något thailändskt då det alla redan var betalt. Självklart kom en Singha öl att smaka bra i värmen.

Nu blir det dags att åka till en plats där jag skall få rida på en elefant. Kommer till en liten håla där det finns elefanter. Blir först lite orolig när jag ser de stora djuren men har jag bestämt mig för att rida så måste det bli av. Vi tittar på en elefant som är 5 år gammal. Elefantskötaren säger något till elefanten och petar på den med en pinne, elefanten sätter sig. Sen var det dags att rida. Det fanns fler turister på plats som skulle rida elefant så jag fick sitta med en thailändsk kvinna under denna tur. Vi satte oss i en stor korg på elefantryggen. Det var gungigt, roligt och inte speciellt farligt att rida på detta sätt.

Jag åkte flotte nerför floden med solen strålande från klar himmel verkligen fridfullt! Att se djungeln runt omkring mig var spännande och alla mina sinnen påverkades av denna resa på floden river Kwai. En härlig semester i riktig djungelmiljö. Stilla glider jag fram på en flotte längs den smala floden, som slingrar sig fram mellan höga berg och djup bambuskog. Landskapet är både dramatiskt och rogivande. Klev av vid stranden en bit längre ner, och fick gå en liten bit for att komma till platsen där chauffören skulle hämta upp mig igen.

Dags att åka på Dödens järnväg. Jag tillsammans med guiden släpps av vid en tågstation Tham Krasae där vi går runt under en halvtimma för att se lite grann på olika stånden som lokala försäljare upprättat. Det är mest lokalt tillverkade handarbeten, vykort och drycker som finns att tillgå här. Passar på att besöka en toalett där jag får betala 5 bath för att få tillträde. När sedan tåget kommer till stationen har det hunnit samlats en hel del turister men även lokalbefolkning med höns och getter för att resa vidare. Vi passerar en spinkig träkonstruktion byggd utefter bergets sida 40 m över floden. Arbetet tog bara 17 dagar. 2 km längre fram ligger "Fångarnas tunnel". Det var här som lokalbefolkningen försåg fångarna med lite förnödenheter. Resan tar drygt en halvtimma och går genom ett vackert landskap. Resan på de rangliga träställningarna längs River Kwai är en upplevelse. I dag går det inte att åka hela vägen till Burma, men man kan åka vidare ett par timmar till Nam Tok. Detta är en ganska trevlig resa, som delvis går längs floden och passerar många små ranka träbroar (det knakar betänkligt när man passerar vissa av dem).

Så blir det dags att besöka Bron över floden Kwai det är den stålbro som byggdes av allierade krigsfångar under andra världskriget. Även om den "utseendemässigt" kanske inte är så imponerande, är den givetvis en intressant attraktion av historiska skäl. Här är det fullt av folk, alla vill ju ha en ”bild på bron”. Den här platsen ligger inte långt från min bungalow i Pony Phen så jag bestämmer mig att titta närmare på bron nästa dag.

Kvällen tillbringar jag på några av alla dessa barer i Kanchanaburi, att äta och dricka lokala ölsorter som Singha, Leo, Chang och Tiger kostar inte ”skjortan” så det blir några öl under kvällen. Drar mig sedan tillbaka till mitt tillfälliga boende där jag börjar packa och ordna inför resan tillbaka till Bangkok och vidare till Phuket. Somnar in ganska snabbt efter det att jag funderat över allt som upplevts under den här dagen. Varmt och fuktigt, får slå på AC: n för att få en behagligare temperatur.

Det blir ytterligare en morgon på samma underbara sätt att vakna, fåglar som sjunger, ljuset som kommer in utifrån genom dessa springor i byggnaden. Sorlet från hotellets personal och en och annan turist gör mig påmind att det börjar bli dags att gå upp efter den sköna sömn jag har haft. Dagens program blir ett nytt besök till bron och även till krigsmuseet och krigskyrkogården i Kanchanaburi. Efter frukosten hittar jag en förare av moped med en påhängd vagn som tar mig till dessa platser jag bestämt mig för att se. Museet har öppnat lagom tills jag kommer dit. Här går jag runt och tittar på den utställning som påminner om krigets grymheter, vapen och foton från andra världskriget finns att se men även modeller av fångarna och de japanska soldaterna i de fordon som användes här på platsen. Järnvägsvagn omgjord till fängelse var en av de saker som jag tyckte var intressant att få se, skulle inte vara trevligt att tillbringa tid i denna vagn. Fick också en fin utsikt över bron från museet. Vidare till krigskyrkogården som ligger centralt i staden. Den ligger vackert och vårdas nogsamt av personalen som arbetar där. Här ligger närmare 7000 soldater begravda och de har fått var sin sten med sitt namn och sitt förband som de tillhörde. Det som slog mig var att det var mycket unga soldater från främst Australien, Holland, England men även från USA som ligger begravda här.

Med buss, flyg och taxi till Patong

Efter denna utflykt blir det dags att tänka på återfärden ner till björn i Patong. Checkar ut från Pony Phen och tackar för fin service och på ett återseende. Har bestämt med föraren av mopeden med tillbygget till vagn att hämta mig vid bungalowen. Blir hämtad på utsatt tid och transporteras till busshållplatsen till den buss som skall gå ner till Bangkok. Köper min biljett och tar plats på bussen som straxt därefter startar för att gå vidare. Slumrar till på nerresan men vaknar till då det plötsligt uppenbarar sig en kontrollör som vill se min biljett. Letar fram biljetten och visar glatt upp denna mot kontrollören som går vidare och gör kontroller även på övriga passagerare i bussen. Det börjar regna och det känns skönt att få sitta i bussen och se ut över landskapet i vetskap att man sitter inne i värmen och inte behöver vara ute i blötan. Bussen håller tiden och snart är jag på plats vid busstationen i Bangkok. Får tag i min väska går inomhus och hittar ett matställe Kentucky Fried Chicken (KFC), här sätter jag mig ner och äter min middag, börjar fundera på att ta mig ut till den nya flygplatsen Suvarnabhumi Airport. Det blir en taxi som står utanför busstationen jag tar, priset skulle ligga på 500 bath och tiden skulle ta drygt en timma. Väl framme vid flygplatsen checkar jag in får lite tid att gå runt och titta på utbudet i inrikesterminalen.

Suvarnabhumi, som ligger 30 kilometer öster om Bangkok, ska ersätta nuvarande Don Muang airport som har vart i bruk i över 90 år. Den öppnades den 28 september 2006. Efter en del förseningar med att färdigställa så är mycket fortfarande bristfälligt, bl.a. personal vet inte var saker finns, dålig skyltning med mera. De har blivit tvungna att avlasta en del flyg med den gamla flygplatsen.

Passagerarterminalen är ett supermodernt bygge i glas och betong i sju våningar och har kostat 23 miljarder kronor. Till att börja med kommer Suvarnabhumi Airport kunna ta upp emot 45 miljoner passagerare årligen dom första åren senare kommer den att bygges ut ytligare. I dag finns två parallella landningsbanor på 4000 meter som ger en kapacitet på 76 flyg turer per timme. Efter att sista skedet med byggnationen är slutförd kommer flygplatsen att ha fyra landningsbanor och kunna ta upp emot 100 miljoner passagerare per år. Nya flygplatsen kommer även att kunna ta Airbus nya Superjumbo A380. Som Thai air har köpt några av men leverans blir nog runt 2010.

Suvarnabhumi-flygplatsen får om ett år en helt ny snabbtågsförbindelse till centrala delarna av Bangkok ska vara klar i oktober 2008 då försenat ca ett år. Då kommer det bra att ta 15 minuter att åka dom 29 km från Suvarnabhumi Airport in till Bangkoks centrala delar stationens namn blir Makkasan City Air Terminal.

Det blir dags att gå ombord på denna flight som skall enligt tidtabellen ta 1 timma och 20 minuter. Sätter mig till ro och väntar på starten vilket kom att ske på utsatt tid. Det serverades en liten låda med en enklare måltid och till detta tog jag som brukligt en öl. Landar på Phuket internationella flygplats där jag efter att fått ut mitt bagage tar en taxi till Björn på Bromma hotell. Björn har ordnat ett rum för ett par nätter här vilket var smidigt med tanke på att det var sent som jag var framme i Patong. Får börja redogöra för Björn om min resa innan det blir dags att dra sig tillbaka för natten.

Fisketävling, besök på gallerian Jungel circus och nattlivet i Patong.

Björn tyckte på morgonen att vi skulle tävla i fiske av räkor under en timma på en plats inte långt från hotellet. Sagt och gjort, vi tog och åkte till platsen för fisket. Betalade 100 bath och hämtade ut ett spö och något att agna kroken med. Det var ytterligare fiskare på plats och några lyckades få upp ett antal räkor som man sumpade i en hov. Det tog inte lång stund innan det nappade för mig, tyvärr var inte min teknik att dra upp spöt i tid vilket gjord att jag tappade min räka i vattnet. Björn fick tillslut upp en räka och med den vann han fisketävlingen. Björn lämnar över sin räka till en kvinnlig fiskeentusiast som blir glad över denna stackars räka.

Efter denna tävling var det dags att kolla in den moderna gallerian Djungel circus. Här fanns butiker som var välsorterade med alla tänkbara prylar. Priserna var förhållandevis bättre här än i Sverige för oss kunder, men vissa varor låg i klass med de svenska både vad det gäller kläder och kvalitetsklockor för att nämna något. Besök på en bank för att komplettera upp kassan kändes nödvändigt. Franska varuhuskedjan Correfour finns etablerad i gallerian, här inne gör vi inköp vad det avser lite tilltugg och drycker för kvällen. Med fulla påsar i båda händerna åker vi sedan vidare till Bromma hotell, det är med andan i halsen jag känner när vi kom tillbaka efter denna tur på motorcykel där mc-ordonansen Barrefors och jag klarade oss helskinnade. Uppladdningen inför kvällen med några öl innan det blir dags att göra.

Nattlivet i Patong på Phuket är koncentrerat runt Bangla Road. När solen går ner så stänger Soi Bangla för biltrafik och förbereder sig för kvällens aktiviteter. Patong i Phuket är känt för sitt nattliv. Här finns underhållning av tjejer, öl, musik och allt eftersom natten tränger på så ökar volymen. Nästan alla barer är utomhus vilket gör att ljudvolymen ibland kan bli något öronbedövande. Runt Bangla finns mest ölbarer men du hittar också gogo barer, pubbar, restauranger och diskotek. Några hundra meter från Soi Bangla finns också ett relativt nytt barområde som ligger på Soi Sukhumvit Road. Detta område är lugnare och om du tycker det är för mycket folk och liv på Soi Bangla kanske detta är alternativet för dig. Tyvärr finns nog risken att detta ställe självdör. Soi Eric är en gata som är välbesökt och välorganiserad. Gatan drivs av en grupp från Europa och de har gemensam musik för hela gatan vilket gör att man faktiskt kan lyssna på musiken utan att störas av musiken i baren bredvid.

Käkade på Karlsson´s så himla gott. Åt Toast Skagen till förrätt och den smakade utmärkt med de stora goda räkorna i. Fläskfilén med bearnaisesås till varmrätten med en Singha öl kom också till sin rätt. Det hela avslutades med en glass med jordgubbsmak, det hela kostade ca: 450 bath (90 SEK). Efter middagen blir det dags att nattvandra vidare på Bangla road igen.

Gillar du vackra kvinnor där en man döljer sig bakom den högfrekventa feminina fasad så ska du absolut åka till Thailand för här finns det gott om dessa tjejkillar. Det verkar som att det är en form av mode att göra om sig till ladyboys här i Thailand. Vad jag har hört så är dessa tjejkillar dessutom väldigt högt statusrankade här i landet. Detta kanske för att de drar till sig turister så oerhört. Tar du exempelvis en promenad på Bangla Road i Patong en sen kväll så ser du ofta ett stort antal människor samlas kring platserna där ladyboysen dansar. Personligen har jag ganska svårt för dessa killar. Jag upplever dom vara totalt besatta av att få bekräftelse såtillvida att de ofta kräver att få det, och får dom de då ändå inte så visar de upp sura miner och beter sig respektlöst. Hur som haver så är dessa män skickliga på att göra om sig till kvinnor och snygga blir dom. Att ta ett foto med dessa gossar skulle kosta 100 bath men jag vägrade att betala dem för detta, detta gjorde att de blev förbannade på mig, men vem bryr sig? Inte jag i alla fall.

Hemresan till Linköping

Att under två veckor besöka Phuket och Kanchanaburi blir det till slut dags att tänka på återresan till Sverige. Lite grann av cigaretter och sprit måste inköpas och noggrant packas med smutsiga kläder, handdukar och vad man nu kommer över för att flaskor inte skall gå sönder i samband med hanteringen av väskorna vid incheckningen på flyget. Jag beställer väckning till 04:00 på morgonen för att hinna dusch och checka ut från hotellet. Har bestämt att hämta Björn på sitt hotell vid 5-tiden och min taxi skall vara vid hotellet vid 04:30. I väntan på taxin som kommer en kvart senare en uttalad tid ser jag hur några ungdomar kommer hem redlöst berusade och inte alls är med i matchen. Personalen på hotellet reagerar starkt på hur berusade gästerna är, det är oansvarigt att själv vara ute i nattlivet i Patong, risken att bli rånad eller skadad är stor när man inte kan ta hand om sig själv. Jag hämtar upp Björn som till min stora förvåning är klar när jag kommer till hans hotell, vi pratar lite grann men båda somnar in under den timma det tar att åka till flygplatsen. Betalar 600 bath till chauffören som blir glad att få köra oss båda så här tidigt på morgonen, vi båda ser till att bli av med våra väskor och att få ett boardingcard innan vi dricker ur de sista burkarna med öl innan vi ska passera tullen och vänthallen.

Nu blir det en lång hemresa med ett stopp efter 6,5 timma på El Aim flygplatsen i Förenade Arabemiraten. Här blir vi tvungna att gå ur flygplanet för att det skall tankas och man byter även besättning på flygplanet. Efter drygt en timma blir det så dags igen att gå ombord på flygplanet, jag hann köpa lite parfym till Gunnel och mig innan det blev dags att lyfta. Nu väntar 7 timmar i luften innan vi kom fram till Kastrup i Köpenhamn. Tiden verkade stå stilla, samma rutiner som tidigare med mat, filmer och drycker. Man känner igen vad som är på gång och blicken är för mig på skärmen som visar olika flygdata om resvägen, tider på de olika destinationsplatserna, väder och hastighet, det är vad som ändrar lite av mönstret. Vi landar in en halvtimma innan utsatt tid, hämtar ut våra väskor och funderingar på att ta tåg eller flyg tillbaka till Linköping. Då det visar sig att dessa kostnader blir för omfattande bestämmer vi oss för att åka med Swe Buss igen. Vi har tur att komma med bussen men vi fick vänta 4 timmar till ingen nytta på flygplatsen i Köpenhamn till ingen nytta. Tittade på TV där vi följde några matcher från fotbolls EM innan bussen kom. Lika jobbigt att sitta i en buss 6 timmar som att sitta på flyget, man får ingen bra ställning att kunna slå sig till ro utan far runt med hela kroppen.

Äntligen i Linköping, här skall jag hämta upp Volvon hos Erik som vi bestämt sedan tidigare. Hittar inte bilnyckeln vilket gör att jag försöker ringa upp honom men får inget svar på morgonen. Gunnel får även hon ett samtal om bilen men ber mig gå tillbaka och kolla av den igen. Ingen nyckel nu heller, men Erik har orkat svara på mobilsvaret jag gett honom så han kommer upp och hämtar upp mig och Björn. Det hela slutar med att polisen kommer ikapp mig och anmäler att jag skall ha utfört någon form av skadegörelse och att signalementet passar in på mig. Förstår att någon ringt till polisen denna tidiga morgon när jag letade efter bilnyckeln och sprang fram och tillbaka mellan bussterminalen och Eriks bostad. Fick blåsa för att kontrollera nykterheten och förklara varför jag var uppe så tidigt denna morgon för polisen. Blev irriterad på poliserna då dessa var dryga och påtagligt oförskämda mot mig varför jag inte önskade dem god fortsättning på dagen. Åker och lämnar av Björn i Jägarvallen, åker därefter hem till Askeby där Gunnel väntar på mig. Packar upp väskorna innan det blir dags för lite sömn i sin egen säng, Gud vad skönt att komma hem igen efter en resa.