Många av oss med ett militärt förflutet har väl någon gång tänkt tanken … Hur skulle det egentligen vara att kunna komma in och få göra ett besök på en amerikansk flottbas, flygbas eller arméförläggning.

För två grabbar med ett gediget intresse för den otämjda amerikanska naturen och resor blev resmålet givet. Under våra marschrundor i Vidingsjö har vi talat en hel del om att göra något besök på en militär anläggning i USA. Tror att jag inspirerat Lars genom mina upplevelser jag fått göra i de utlandsmissioner och som jag delgivit honom.

Inte minst missionen i Korea under år 2000 till 2001. Här var jag en hel del i kontakt med 8: e armén (EUSA). Att komma nära de olika amerikanska förbanden som armén, flyget, flottan och marinstyrkorna är för många av oss inte alltid så lätt. Ofta behövs hjälp och assistans för att lyckas.

Jag kom att kontakta Dave, en god vän sedan tidigare och som jag besökte på Hawaii. Dave tjänstgör vid flottan, är stationerad i San Diego men bor med sin familj Bernadette och dottern Gina på en liten ort, Gig Harbor i staten Washington. Dave har precis mönstrat av sitt fartyg USS Benfold så det passade honom och oss båda bra att under två veckor i mars 2005 besöka honom.

Lars har under tiden vid planeringen av resan till USA och det natursköna Puget Sound tagit kontakt med en gammal vän, Rodney Brickell, från Vancouver i Kanada. De har kommit överens om att vi även passar på att besöka Rodney och hans familj över en helg.

Två veckor innan avresan var flygbiljetterna inköpta via Mr Jet. De låg på skrivbordet hemma i Askeby som en uppenbarelse inför kommande resa. Den 2 mars 2005 skall vi lyfta med flighten KL 1106 destination Seattle via Amsterdam.

Äntligen på väg väster ut!

Gunnel väcker mig straxt efter 02,00, det dröjer inte länge innan Rickard och Lars kommer ut till Askeby för att hämta upp mig. Hinner med en kopp kaffe med smörgås vilket Gunnel förberett kvällen tidigare. Vi byter bil från Rickards Audi till vår Volvo, nu börjar resan till ”det stora landet i väster”. Morgonen är kall, – 14 grader C, men vi får snabbt upp värmen i bilen.

Trafiken mot Stockholm och Arlanda är obetydlig denna tidiga morgon, endast några få långtradare är vad vi ser. Vädret är inledningsvis fint fram till trakten av Jönåker, här möts vi av ett kraftigt snöfall, men innan vi är i Södertälje har det slutat snöa.
Så är vi då framme vid parkeringsplatsen utanför terminal 5 på Arlanda, vi säger hej till Rickard som nu skall vända hemåt mot Linköping igen. Lars och jag går in i terminalen där ett vimmel av folk möter oss denna tidiga morgon. Inne i avgångshallen är det långa köer framför flygbolagens incheckningsdiskar, folk trängs och vi får svårt att ta oss fram till KLM:s disk. För vår del går det smärtfritt att bli incheckade och vi är snart inne i vänthallen, här intar vi kaffe och smörgås som Lars ordnat till sedan tidigare.

Avgångstiden 06,50 blir på grund av dåligt väder i Amsterdam försenat med 1,5 timma. Även flygresan som beräknades till 2 timmar försenas med ytterligare 1 timma. I all den otur med vädret så missar vi nu vårt flyg till Seattle, här börjar det kaos ingen av oss drabbade kommer att glömma.

Schiphol, en flygplats för stor med tanke på sin kapacitet

När vi kommer fram till ”gaten” där vårt planerade flyg skall gå från så möts vi av en representant ur KLM. Han konstaterar att han inte kan göra något åt det inträffade även om vårt flyg står kvar på plats, men att ”gaten” var stängd. Vi hänvisas till transferdisken för att där planera in en ny anslutning till Seattle.

Vid transferdisken råder ett stort kaos. Det visar sig att man under morgonen fått två centimeter snö i Amsterdam, på grund av detta, och att man endast har en bil för avisning av flygplanen, så kommer inte tidsschemat för flyget att gå som planerat under dagen. Det tumult som nu börjar råda vid transferdiskarna där ”störst går först” gör att den som är gammal eller har svårt att ta för sig får ge vika. Här borde man från KLM:s sida stöttat upp med mer personal för att hjälpa till att lösa de problem som uppstått.

För vår del blev vi inplanerade med en flight som nu skulle gå via Minneapolis klockan 14,00. Lars och jag var i god tid före avgången, vi var snabbt incheckade och intog våra platser i flygplanet. Här börjar nu pinan för alla passagerarna på vår ”nya” flight. Vi kommer att få sitta drygt 5 timmar i flygplanet utan att lyfta. Någon ordentlig information från besättningen eller från KLM:s personal ges inte heller. Då man äntligen öppnar flygplansdörren strömmar passagerarna ur denna ofrivilliga fångenskap och nu börjar en ny process för att planera ett nytt flyg till nästkommande dag. Samma procedur som tidigare vid transferdisken, ”störst går först”. När vi väl är inbokade till Seattle, hänvisades vi till ytterligare en disk ur KLM. Här köar vi i närmare 3 timmar för att få hotellrum och bussresa, vi tilldelas var sitt överlevnadskit innehållande toalettartiklar, strumpor och en T-shirt. När vi anländer till vårt hotell ”Tulip Inn” så väntar en efterlängtad middag och därefter snabbt till sängs. Somnade in omedelbart jag lagt mig i sängen.

Frukosten blev för vår del klockan 07,00. Bussen skulle gå vid 8-tiden mot flygplatsen och vi ville inte bli försenade, varför vi båda såg till att bli klara i tid med morgontoalett och frukost. Nu väntade vi ivrigt på vad som skulle hända på flygplatsen, vi var snällt sagt irriterade på det som inträffat dagen innan, och oroliga för vad som väntade.

På flygplatsen visar det sig att man stängt denna för flyg fram till 12,00. Allt inplanerat flyg blir inställt. Dags igen att besöka transferdisken för att i kaos bland resenärer och flygplatspersonal ordna till med ombokning. Den här gången skall det bli med destinationen Minneapolis och vidare till Seattle.

Här bestämmer vi oss båda för att blir även detta flyg inställt så avbryter vi vår resa och tar oss hem till Sverige. Detta behöver lyckligtvis inte bli verklighet, äntligen kommer vi iväg från Schiphol, nu väntar en resa på 8,5 timma, det gör oss inget, nu har vi lyft mot målet USA. En stilla undran över hur vårt bagage hunnit med i all den här turbulensen, är inte helt säkra på att den skall komma fram till Seattle.

Efter att ha landat på Charles Lindberg air port i Minneapolis, lyckats komma över var sin ”stand by” biljett till Seattle med torsdagens sista flyg, går vi båda två tillsammans med vår irländske vän som vi lärt känna under vår resa till en pub på flygplatsen där vi sveper ett par öl i väntan på vårt flyg mot Seattle.

När vi landar på SeaTac airport klockan 22,00 väntar här Dave och Bernadette. Tro det eller inte men våra väskor var redan på plats i Seattle, skönt att äntligen vara framme efter 54 timmars resande till USA.

The Emerald City, Smaragdstaden, så kallas Seattle Washington State, med rätta

Vi tas emot av våra vänner på flygplatsen. SeaTac ligger 24 km söder om centrum på Federal way, ca 20 min bilresa till Seattle. För oss går färden söder ut mot Gig Harbor, en resa på 45 min och där vi kommer att passera staden Tacoma. Det har blivit mörkt ute, städerna lyser upp med sina neonskyltar, vilket påminner oss om att vi nu är i USA. Innan vi kommer hem till Dave och Bernadette passerar vi den vackra bron över ”The Narrows”, en bro som förbinder över till halvön Kitsap. I havsviken Puget Sound flyter hundratals öar som binds samman av livlig färjetrafik. Vi tillbringar första natten hemma hos Dave på Easy street. Besök i Seattle kommer att göras senare under vår resa, varför jag återkommer längre fram om detta.

Ett besök vid Fort Lewis och Mc Chord AFB

Efter att sovit ut på morgonen slår vi på TV:n. Här visas i direktsändning under hela förmiddagen när USS Abraham Lincoln anländer till sin hemmahamn i Everett. Det är en flottbas som vi bestämt att besöka under turen upp mot Kanada. Man blir imponerad av allt det storslagna runt hemkomsten. Tusentals anhöriga har slutit upp för att mottaga sina anhöriga som varit ute under sex månader.

Dagens utflykt blir att boka in oss på Westwynd Motel, ett litet motell inte långt från Daves och Bernadettes hem. Vi kommer att betala 67 USD per natt för vårt boende. Ett tvåbäddsrum med ett litet kök, straxt utanför motellet finns ett litet gatukök som vi senare kom att utnyttja.

Nu bär det av söder ut på Pacific Coast Hwy, vi kommer fram till infarten av Fort Lewis. Inpasseringen till Fort Lewis blir inga problem. Dave visar upp sitt id-kort tillsammans med våra och det är bara att passera.

Redan 1917 uppfördes Camp Lewis, men blev en permanent armépostering 1927. Inne på campen finns historiska platser och byggnader. En vacker vy över Mount Rainer vilket är en utslocknad vulkan med den dominerande toppen i bergskedjan the Cascades med en höjd på drygt 4000 meter. Inne på Fort Lewis erbjuds möjligheter till olika aktiviteter som fiske och jakt. Möjligheter att lära sig att rida fanns också. Fortet är platsen där 1 corps är placerad, vilket innefattar bl.a. 1: a brig. ur 25 inf divisionen och den 3:de brig. ur 2 inf divisionen bara för att nämna de största förbanden innanför ”staketet”. Mer än 25.000 soldater, civila arbetare och 29.000 familjemedlemmar finns inom Fort Lewis.

PX: et, ett shoppingcenter där vi finner det mesta att handla måste naturligtvis ses, men innan dess så tar vi vår lunch på en av de typiska snabbmatkedjorna. Här flockas det med fullt av folk, det är ju lunchtid och ingen amerikan går hungrig inne på basen. Här inne finns människor som är så feta att de orkar inte gå runt i varuhusen utan tar sig fram med små el-mopeder. Det är förvånande att se hur de kör fram mellan varustånden inne i byggnaderna. Detta kan bara inte hända i Sverige.

Efter lunch och besöket på PX: et är det dags att besöka det militära museum som också ligger inom campen. Här finns en utomordentligt väl urval av allehanda ting som exempelvis uniformer, vapen, fotografier och fordon. Allt påminner om den historia som soldaterna vars utbildning skett här fram till dagens krig i Irak. Ett besök utanför stabsbyggnaden för 1 corps görs med ett obligatoriskt foto på den pampiga byggnaden.

Inte så långt från Fort Lewis ligger en flygbas Mc Chord AFB, förvånansvärt enkelt att även här komma in på basen. Nära 2 300 män och kvinnor har sin tjänstgöring vid 446: e flygtransportenheten, antingen på flygstaben, någon av de tre grupperna eller i någon av de 13 skvadronerna som är organisationen. Man transporterar personal och alla typer av gods runt om i världen för USA: s operationer. Som exempel kan nämnas Europa, Australien, Mellanöstern och Sydpolen. Man förfogar över C-17 Globemaster III som transportflyg. Historien börjar redan under 2: dra världskriget för 446: e bombflottiljen som 1943 fanns med olika enheter i Arizona, Colorado, Syd- Dakota och i Flixton England. Efter kriget fanns enheter ur förbandet på två olika platser, Carswell AFB fram till 1951 och från 1955 Ellington AFB i Texas. Från 1973 var förbandet lokaliserat till Mc Chord AFB och 1992 blev det organiserat till flygtransportflottilj.

När man kommer in på flygbasen är det som en större tätort i Sverige. Här finns precis som på Fort Lewis de flesta faciliteter som bostäder, skolor, kyrkor och olika serviceinrättningar. Här kan du leva ditt liv utan att ens ta dig utanför området. Självklart gör vi ett besök på flygvapenmuseet. Olika typer av flygplan, ett flygledartorn och många övriga saker som påminner om flygets historia fanns att se. För den intresserade kan jag rekommendera hemsidan www.mcchordairmuseum.org. Här finner du det mesta som går att beskåda.

Vi stannar till vid lågprisvaruhuset Ross för att göra några inköp innan färden går mot vårt motell.

En utflykt till familjen Brickell i Vancouver Kanada

En tidig frukost har avnjutits på ”syltan” invid motellet. Vi hämtas upp tidigt av familjen Desparrios vid motellet, det är mycket som skall hinnas med under den här dagen. Transporten går norr ut på I 5 och förstahandsmålet är flottbasen i Everett. Trafiken är intensiv och hastigheten är begränsad till 65, 70 eller högst 75 miles /tim vilket som högst motsvarar 120 km/tim. Ingen kör för fort, börjar du köra slalom mellan filerna så kommer polisen. De flesta bilarna har farthållare vilket är behagligt då den ser till att man håller rätt hastighet.

Landskapet vi passerar påminner om det skandinaviska, skogar och insjöar, kanske det är en av orsakerna till att många invandrare från Norden slagit sig ner i trakten av Seattle.

Efter drygt 2 timmar är vi framme i Everett. Med samma enkelhet som tidigare tar vi oss in på flottbasen. Här söker vi upp USS Abraham Lincoln, hangarfartyget som anlände med pompa och ståt under gårdagens direktutsändning på TV: n. Vi lyckas att passera ytterligare en ”gate” med lite övertalning från Dave till en vakt, men när vi så är framme precis vid fartyget stöter vi på den sista ”gaten”. Även om Dave fick vakten här att ringa upp till vakthavande befäl så blev vi inte insläppta på fartyget. Närmare än 100 meter från hangarfartyget gick inte att komma. Man lät oss förstå att så kort tid efter ankomst var det inte möjligt att gå ombord. Vi skulle kunna återkomma senare i samband med pressbesök, tyvärr var vår tid begränsad, så vi gjorde i stället ett besök på Navy Exchange. Lite inköp av diverse prylar till anhöriga gjordes.

Resan fortsätter norrut, efter en halvtimma är vi framme vid gränsen mot Kanada. Här blir vi tvungna att besöka passmyndigheten vilket går relativt fort, en stämpel i passet sen går färden vidare mot Vancouver.

Dave finner ett hotell som de tänker bo i under helgen. Lars ringer Rodney som kommer och hämtar upp oss båda. Rodney bor i ett gammalt hus från år 1923, den är väl bevarad och upprustad. Vi får tillfälle att stifta bekantskap med en av grannarna. En dansk äldre man som fortfarande behärskar sitt modersmål, kul att tala lite grann med honom. Vi bjuds på öl och en välfylld baguette av Angela, vilket kom att smaka bra. Nu blev det dags för en liten sightseeing i downtown, staden är både vacker och intressant. Det visar sig att Rodney beställt rum på Holiday Inn åt oss, vi checkar in och vilar ut ett tag innan det blir dags för snygga till sig inför kvällen som kommer att tillbringas hemma hos Brickell.

Vi bjuds på en god middag med trevligt sällskap som förgyllde vår kväll.

Söndagen hämtas vi upp vid hotellet. Under förmiddagen kommer vi nu att guidas runt i de norra och västra delarna av Vancouver. Här besöker vi de vackert belägna byggnader som ligger alldeles vid vattnet. Ser ut över bron som förbinder södra och norra delen av staden. Så är det dags att äta en kaka och inta lite dryck, detta görs på en vackert belägen utsiktsplats där man såg ut över det öppna havet. Rodney berättar om hur valfångstfartygen med sin last vissa delar av året kommer in över den här delen av viken in mot Vancouver. Vi fortsätter mot den lilla orten Horseshoe bay, här kommer färjor från de öar som ligger runt om i arkipelagen. Om man höjer blicken mot norr ser man bergsmassivet Whistler som på topparna är snöbeklätt, även Stilla havet sträcker ut sig till oändlighet. Innan det blir dags för lunch passar Rodney på att ta oss upp till en plats varifrån man kan som skidåkare ta kabelvagnen upp mot de snöbeklädda bergen för att njuta av nedfarten på skidor, byta om och ta med golfklubborna och gå en runda om man skulle vilja.

Efter lunchen blev det ett besök i södra delen av staden. Varuhus besöktes och vissa fynd av böcker gjordes. När det så var dags att ta oss till hotellet där Dave väntade på oss blev det ett visst bekymmer att hitta Rodneys bil. Nere i varuhusets källare fanns en parkering som var så stor och välfylld med fordon att det blev problem att finna bilen. Tillslut fann Rodney sin bil, hämtade upp oss båda för att köra oss till Ramada hotell. Vi tog farväl av Rodney och startade återresan mot Gig Harbor.

Vi talade med Dave och Bernadette om våra och deras upplevelser över helgen och vi fann att vi allihopa haft en trevlig helg i Kanada.

Snart befinner vi oss vid gränsstationen, ett besök i en taxfree shop görs på den Kanadensiska sidan, även ett stopp vid inpasseringen i USA för att handla. Här visar det sig att taxfree inte var aktuellt då vi kom från Kanada. Efter drygt tre timmar är vi framme i Gig Harbor och det känns skönt att vara ”hemma” igen.

Flottbasen Kitsarp Bremerton

Nu väntar vi på att äntligen göra det planerade besöket i Bremerton. Här ligger ett skeppsvarv som etablerades alla redan 1891 och sedan 1961 börjat reparera atomubåtar och ubåtar med ballistiska missiler. Inne på området finns sex stycken torrdockor, sju pirar och 268 stycken byggnader. De mest moderna fartygen i U.S. Navy ses över och repareras här.

Flottbasen är också hemmahamn för hangarfartygen USS Carl Vinson och USS John C Stennis. Här inne på flottbasen finns alla faciliteter som tidigare setts på armé och flygbasen. Att ändå gå runt och titta på allt det storslagna är för mig intressant. Inne på NEX, (Navy exchange) är en särskild upplevelse. Det går att handla de mest fascinerande föremål man kan tänka sig. Att handla inne på dessa olika typer av baser är i regel billigt, inte minst när allting är skattefritt.

Vi får också tid att besöka ett museum för undervattensfarkoster. Museet är rymligt och här kan man se redan hur de första ubåtars typer fram till dagens mest moderna ubåtar ser ut. Även farkoster byggda för att undersöka havsdjupen (Triestell och Deep Quest) fanns straxt utanför museet. Ett bildgalleri som beskriver hur man använt ubåtsvapnet under olika skeenden i krig där USA varit delaktiga. Filmsekvenser från ubåtskriget fanns att titta på. Militära museum har i regel fri entré.

Ubåtsbasen Kitsarp Bangor

Drygt en mil norr om Bremerton finner man en av de modernaste ubåtsbaser USA förfogar över inom staterna. Hit var vårt sista utflyktsmål när det gällde att se sig om på militära anläggningar. Om det varit förhållandevis enkelt att besöka de tidigare baser, camper var just den här ubåtsbasen annorlunda. Här krävdes besökstillstånd som skulle undertecknas av säkerhetschefen. När vår ciceron Dave ordnat detta var det dags att även få komma in på Bangor base. Vi fick av naturliga skäl inte besöka de ubåtar som fanns stationerade här. Att ändå vara inne på platsen där de stora ubåtarna i Trident- klassen finns blev en upplevelse. Vi åkte runt och tittade på bostäder, man bor bra i ett vackert distrikt som heter Silverdale, det ligger i den nordvästra delen av Kitsarp. Runt omkring husen rör sig rådjur fritt utan att störas av vår eller någon annans närvaro. Det påminner lite av vad jag sett under min tid vid regementet P 2 i Hässleholm under mitten av 1980-talet.

Historien började för flottbasen här 1942. Man kom att bl.a. Skeppa ut ammunition och andra förnödenheter till de olika enheter som deltog under 2: a världskriget, den blev klar i januari 1945. I dag är det en av flottans största förråd för olika typer av ammunition i USA. Den är också hemmahamn för 1: a skvadronen för Trident- atomubåtar sedan 1973. Divisen för förbandet är ”Bästa Basen i Flottan” detta lever man säkert upp till. Rundtur i de olika butikerna var ett måste.

Lite av historien bakom Seattle

Historien om Seattle kan vara av intresse för den nyfikne. Namnet Seattle är en förvrängning av det indianska namnet Sealth. Sealth var hövding över suquamish-stammen, när de första vita nybyggarna anlände i mitten på 1800-talet. De första nybyggarna kom till Seattle 1852 och slog sig ner vid hamnen i Elliott Bay. Stadens befolkning växte snabbt när man 1897 fann guld i Klondyke. Alaska och 1889 bodde här omkring 25 000 människor. Närheten till
Alaska kan man fortfarande se i det påfallande stora inslaget på gatorna av folk med indian- och eskimåpåbrå.
1889 välte en burk hett lim i en verkstad och trähusen i närheten fattade eld. Innan elden kunnat släckas hade 25 kvarter ödelagts. Men återbyggnaden kom fort i gång.
Branden hade det goda med sig att över en miljon råttor dödades, råttorna var tidigare ett stort problem, och man fick anledning att anlägga ett avloppssystem som fungerade.
Staden blev utskeppningshamn för guldsökarna liksom för övrig trafik till Alaska. Samtidigt började de amerikanska köpmännen upptäcka länder i Asien som Kina och Japan och handeln över Stilla havet blev betydelsefull. Seattle utvecklades till en ledande hamnstad och är så än i dag. Den hör till de mest välmående städerna i USA.
Fackföreningsrörelsen har alltid varit stark i Seattle och 1919 organiserades den första generalstrejken över landet härifrån.

Seattle, den vänliga staden med det lugna tempot

En stad som ligger vid havet blir sällan tråkig och det stämmer på Seattle. På de flesta platser man befinner sig i innerstaden har man kontakt med vatten. Downtown slutar abrupt västerut med branta sluttningen ner mot havet. Utmed stranden löper den långa Waterfront med sina spännande bryggor. Centrum är bekvämt koncentrerat mellan havet och Interstate 5, vilket avgränsar downtown österut. Det är enkelt att promenera i innerstaden, som inte är större än att man går genom den på ca 30 minuter.

PikePlace och Pioneer Square.
Det här är mötespunkten som sätter färg och karaktär på innerstaden. Avenyerna är dragna i nord-sydlig riktning och numreringen startar från havet. Shoppingdistriktet är framför allt koncentrerat i norra delen av downtown, runt Pine Streets skärning mellan 3 Avn och 5 Avn. I hörnet av 3 Avn och Pine ligger exempelvis det eleganta varuhuset Bonmarché. Westlake shoppingcenter och Nordstroms finner man vid Pine/5 Avn.
Till sevärdigheterna får man räkna innerstadens största dragplåster Pike Market Place. Marknaden sträcker sig över flera kvarter med centrum där Pike Street korsar 1 st/Avn. Här finns saluhall, utomhusmarknad och kvarteret är en betydande mötesplats där det sjuder av liv. I flera plan ligger affärer, restauranger och barer. Utomhusmarknaden startade 1907 då producenterna av livsmedel kom hit för att sälja direkt till konsumenterna och på så sätt kunna hålla låga priser. I dag är det en av få i USA där försäljare säljer varor direkt till kunderna och priserna är låga, även om de har smugit sig in flottare restauranger som tar bra betalt.
Här såg vi kantareller, granatäpplen, sötpotatis, sparris, blå druvor, majskolvar och pumpor.
Ett speciellt ställe är Read All About It, ett tidningsstånd som har tidningar från såväl hela USA som från ”hela” världen (Dagens Nyheter). Tidningskiosken finns i hörnet av 1 st Avn/Pike st.
The Market Clock är ett populärt ställe att mötas. Direkt under klockan finner man Pike Place Fish och det är här fiskmånglarna håller till.
Seattle Center, mellan 1 st och 5 th Avn, Denny way och Mercer st har ett skiftande utbud av aktiviteter. Det här området anlades till världsutställningen 1962. Hit går ett speciellt tåg, monorail, från Westlake shopping mall. Sträckan är på två km och det lär ta 90 sekunder att färdas mellan ändpunkterna.
Utställningsområdet är en omtyckt park med gratis inträde. Här finns bl.a. teater, Bagley Wrist Theater, Playhouse och operan, Opera House.
Seattle centers och hela Seattles symbol är Rymdnålen, The Space Needle, som är 181 meter hög och syns över hela stan. Hissen lär ta 43 sekunder men för min del blev det ingen uppfart. Är vädret vackert lär man ha en fantastisk utsikt och vid klart väder kan man urskilja Mount Rainer, Mount Baker och Olympic mountains. Om man äter här får du hissfärden på 12 USD till utsiktsplattformen till reducerat pris eller t.o.m. gratis.

University of Washington vid 15 th Ave NE.
Universitetet eller “the U district” är skilt från resten av stan genom vatten. Universitetsområdet är som en liten egen stad med vackra byggnader i en park och trevliga promenadstigar och möjligheter för sport. Här är ständiga aktiviteter på gång och det finns gott om affärer som säljer böcker, sportutrustning, skivor m.m.
Centrum i området kallas the Ave och här hittade vi matställen med olika matkulturer, bokhandlar, secondhand butiker o.s.v. Bokhandlarna för ofta mer än bara böcker. Här hittade vi bl.a. en mängd T-shirts, träningskläder och souvenirer av olika slag.
Lars som fått med en beställning från Sverige blev glad då han kunde finna vad han sökte på denna plats. Även jag kom att köpa diverse kläder till nära och kära därhemma.
All högskoleutbildning är samlad inom samma campus. Området var också bilfritt. Efter att ha strosat omkring under hela dagen blev det så dags att åka tillbaka mot vårt motell i Gig Harbor.

På utställning i Tacoma

En av de sista dagarna beslutar vi oss för att göra i den närbelägna staden Tacoma. Resan startar vid 10 tiden från vårt motell, frukosten är intagen så vi är mätta och belåtna. Ja inte minst Lars, den här morgonen var den nya frukostvärdinnan riktigt på ”hugget”, hon gav oss ett utmanande intryck i samband med vår beställning av frukosten. Med det kroppsspråk hon använde mot Lars blev vi båda två generade.

Vi kommer snart in i Tacoma city, inte speciellt mycket trafik och vi finner snart en parkeringsplats. Här går vi runt i en park där man kan skåda ut över staden med dess vy ut mot Puget Sound. Ett fotografi på den stora totempålen som finns i parken blir ett måste. Efter denna promenad blir det dags att åka runt och se oss om i centrum. Då centrum på Tacoma inte är särskilt stort så beslutar vi att ställa bilen och gå runt och se oss omkring. Första platsen att stanna till på blir den gamla stationsbyggnaden Union Station, det var tidigare järnvägstationen som fanns i denna byggnad. Här huserar i dag stadens domstol, en stillig byggnad som vi passerade ganska raskt.

Så småningom kommer vi att passera en byggnad där man för tillfället visar en glasutställning, intresset från oss är inte stort för glas, vi är samstämmiga när man ser lite grann av detta glas, vi tycker att glas har vi ”hemma” i Sverige så vi lägger inte ner mer tid för att se utställningen. Under vår vandring i staden passerar vi en bro där det passerar massor av tåg, här är det så fullt av järnvägsvagnar efter dessa tåg så vi blir häpna, ser inget slut på ekipagen. Bestämmer oss för att ta tid på dessa. Det visar sig att det tar drygt 20 minuter från första till sista vagn, det dröjer inte heller länge innan nästa tåg kommer, varför den biltrafik som måste passera bommar vid järnvägsövergångarna inte får ha allt för bråttom. Det kan ta lång tid att passera dessa järnvägsövergångar.

Nästa intressanta utflyktsmål blir Washington state history museum. En entré på 7 USD, vilket inte var för dyrt. Här inne kan man gå runt från rum till rum och se på vilket sätt USA har exploaterats och byggts upp. Ett populärt utflyktsmål verkar det vara då många skolklasser tydligen har skolarbeten som de genomför här. Man kan också ta del av en utställning från terrordådet den 11 september 2001. Många saker som påminner om detta vansinnesdåd är bevarat här, exempelvis en USA flagga som hängde utmed fasaden på en av Twin tower, en dörr från en brandbil och en brandhjälm, lite av den brandhärjade stålkonstruktion som byggnaden var tillverkad av. Avslutningsvis kunde man se det reportage från CNN vilket gick ut över hela världen. Väl dokumenterat och värt att ses.
I entrén till museet var det möjlig att köpa indianskt hantverk och andra allahanda ting.

Inne på en bokhandel som saluför de klädesplagg som vi funnit i Seattle blir det dags att ta en kopp kaffe. Här gör vi ytterligare något inköp av t-shirts.
På återresan till Gig Harbor blir det tillfälle att åter igen besöka Mc Chord AFB. Den här gången får vi god kontakt med föreståndaren av museet, jag lämnar över en skrift från flygvapenmuseet i Malmslätt, får ett tygmärke från museet samt en del vykort på några av de flygmaskiner som finns att se inom området.

Hemresan till Sverige, utan bekymmer!

Det blir så dags att ta farväl av USA för den här gången. Mycket har hunnit ses, även om intresset för att ta del av mer finns. En längtan att åka ut på Puget Sound eller San Juan för att se valarna simma längs båtarna, komma i kontakt med den vackra natur som omger Staten Washington eller att i den södra delen av staten, besöka Fort Vancouver, en anläggning uppbyggd sedan den tiden då nybyggarna drog fram över landet. Avstånden mellan de olika platserna är förhållandevis långa, planera i god tid genom att ta reda på de olika aktiviteter som är aktuella innan du reser.

Dave, Bernadette och Gina hämtar Lars och mig vid vårt motell. En bilfärd på en halvtimma och vi är framme vi SeaTac airport. Incheckningen går snabbt vid North West disk, vi har gått om tid på oss varför man tar det lugnt och sätter oss ett tag utanför flygplatsbyggnaden i det vackra vädret, 16 grader C och en sol är vad vi nu kommer att lämna här i Seattle. Det blir så dags att ta oss ut till det väntande flygplan som nu skall ta oss över Atlanten och vidare till Amsterdam. Där kommer vi förhoppningsvis att byta flyg för att komma till Stockholm/Arlanda.
Flygresan tar ca 9 timmar och går enligt tidtabell, tro det eller inte, men även flyget från Schiphol fungerar den här gången. Så efter ytterligare två timmar är vi då på svensk jord. Här väntar Rickard på att ta oss hem med bil de ca 24 milen innan resan är slut. En snabb inlastning av bagaget och efter 2,5 timma är jag hemma i Askeby igen, trött men fullt tillfredställd med vad jag fått uppleva under de här dagarna.

Hans Zettby